Hur många King finns det i världen?

Jag nämnde i förra blogginlägget att jag hämtade upp två paket i fredags. Det andra innehöll en fantastisk skärbräda!


Kan man låta bli att gilla den här? Det är ju helt omöjligt. Den är stor, dessutom. Här fotad med ett objekt som de flesta läsare vet hur stort det är:


Skärbrädan har nr 29 i serien, och är märkt längst ner i högra hörnet, inte (som de andra delarna) i mitten.


Nu blir det dock inga flera King på ett tag, om ingenting oväntat inträffar. Säljaren som jag köpte den här skärbrädan hade ute ytterligare två skärbrädor - en mindre trekantig samt en större rektangulär. Om jag haft obegränsat med pengar hade jag köpt dem allihop... men det var ju det där med pengarna.

Något jag däremot tänker göra någon dag framöver är att ta en gruppbild på alla delar jag hittills lyckats skrapa ihop. Jag ska också försöka göra en lista över de delar jag har + de delar jag vet finns. Tanken är att maila Rörstrand om den här, och några andra serier jag har, för att få veta lite mer. Jag förväntar mig tyvärr inte att de har så mycket information än det som cirkulerar på nätet. Märkligt att de har så dålig koll på sin egen produktion. Nåja, då blir ju snokande människor som jag - och flera av mina porslinssamlande och bloggande nätvänner -desto viktigare :)

Rörstrand Rasta

Idag gjorde jag en mycket strapatsrik resa. Jag trotsade väder, vind och förkylning för att cykla till ICA (i mycket långsamt tempo) och hämta ut två efterlängtade paket. Det fösta av dem innehöll två läckra kaffemuggar från Rörstrand vid namn Rasta. Ser ut såhär:


Stämpeln på undersidan (572) bör innebära att muggarna är tillverkade någon gång under andra halvåret 1957.


Det jag verkligen föll för var de läckra öronen på koppen. Hur kan man motstå något sånthär?


Detta är ännu en modell som internet inte kan berätta så mycket om. Men som vanligt gläder jag mig ändå åt mitt nya ögongodis :) De här muggarna tänker jag använda när jag får kaffedrickande gäster - de ska inte stå i hyllan!

Agricola: Gamers deck

...och där slog den elaka förkylningen till på allvar. Usch. Ordningsfrun - förkylningen: 0-1 i dagsläget. Vad passar då bättre än att presentera en spelnyhet här på bloggen?

Häromveckan passade jag på att köpa en ny uppsättning spelkort till mitt Agricola. Jag tror att jag hoppar över att försöka förklara för er som inte spelar hur det går till. I så fall skulle det här nämligen bli min ojämförligt längsta bloggpost hittills. Jag tänker nöja mig med att försöka locka några av de redan frälsta att spela en omgång med Gamers Deck nån gång framöver.

(Disclaimer: Fotokvalitén kanske inte är den bästa, men hey, jag är ju sjuk. Och du kan förstora bilderna genom att klicka på dem).

Vad sägs t ex om de här nya yrkena?

2 reed för 2 food i början av spelet är en riktigt bra deal! Det andra är sannerligen inte heller fy skam.



Törs man spela den här? Och lönar den sig?


Jag var ju bara tvungen att ta med den här. Sångare får byggresurser. Jomen.

Mat när man bygger? Ja tack.

Och så några nya minor improvements:


Det här kortet tror jag att man kan använda som matfabrik....

Ännu ett incitament att renovera fort.

En mycket fiffig användning av sten, tycker jag!


Och jag som klagat på att det inte funnits något kort som ger bonus för mat man har kvar på slutet....

OK. That's it. Nån som är spelsugen?

King, king! (yet, tiny babe)

Jag har märkt att de ofta kommer i stim. Porslinsfynden, alltså. Det var oändligt länge sedan jag såg någon del till nån av mina Oliv-serviser till salu. Eller Siestan. För att nu inte tala om Flykt. Men King, han har översvämmat marknaden på sistone. Här är ytterligare två fynd i serien:


Det är två uppläggningsfat. Ett är ca 23 cm i diameter, det andra 20 cm. De har olika mönster, om man tittar lite närmare. Här är den större tallriken:


Och här är den mindre:


Såhär fint kommer de överens med varandra, på väg in i porslinsskåpet.


Övriga meddelanden: Den mindre skålen är märkt med 18, den större med 19. Nu har jag alltså - om jag räknat rätt - sju olika delar. Det finns sisådär 15, och de är snordyra. Jag har bara senaste veckan passat på tre auktioner som dragit iväg alltför långt. Surt, men kanske ett sunt tecken på självbehärskning.

Dessutom: Den som först noterar och kan härleda frasen i titeln på inlägget utlovas ett hedersomnämnande i nästa bloggpost.

Prosopagnosi

Ansiktsblindhet. Prosopagnosi. Äntligen har jag tagit mig i kragen och läst på lite mer om vad det faktiskt innebär, och vilka grader det finns av ansiktsblindhet. Det var ganska nyligt som jag förstod att min oförmåg att identifiera vissa människor faktiskt kunde ha en konkret orsak.

Jag har alltid tyckt mycket om att se TV-serier, men inte filmer. Orsak? Jag har bara blivit frustrerad över att jag inte känner igen, eller blandar ihop, personerna i filmen. I en TV-serie får man tid att memorera utseendet på skådisarna. Den tiden finns inte i filmer.

Jag har också utvecklat diverse knep för att slippa fråga personer som kommer fram och pratar med mig vem de egentligen är. Det händer nämligen då och då, inte minst i mitt jobb. Jag har ju märkt tydligt genom åren att människor blir förolämpade när man inte känner igen dem fast man ju borde göra det. Men jag klarar inte av det! Jag blir otroligt frustrerad över att jag, som vill ha koll på allt och alla, inte kan placera människor i sitt sammanhang, och inte alltid komma ihåg om jag träffat dem tidigare.

Ibland har jag chansat, tagit det säkra före det osäkra, och presenterat mig. Då och då brukar personen jag presenterar mig för se lite förnärmad ut och säga att vi har träffats tidigare. Jo, det har vi nog. Men jag minns inte det. Eller rättare sagt: om de berättar när och var så minns jag ju händelsen. Men personerna i minnesbilden är väldigt suddiga i konturerna.

Jag har också svårt att komma ihåg saker som t ex hur en tavla ser ut eller hur kassören på Statoil (som jag träffade för några timmar sedan) såg ut. Kanske är det också så att det är den här oförmågan som gör att jag är usel på att rita trots att jag är släkt i rakt nedstigande led med en som verkligen var konstnär?

På ett sätt gör det det ingen skillnad om jag kan sätta namnet "lindrig ansiktsblindhet" på min oförmåga. Det gör det inte lättare. Men på nåt sätt hjälper det ändå. Det gör att jag inte längre behöver fundera över om det är arrogans eller dumhet som gör att jag inte klarar av att känna igen alla människor i min omgivning.

Nästa gång det händer ska jag säga "Ursäkta, jag har lindrig prosopagnosi" när jag inte klarar av att identifiera en person. Inte bara sitta och skämmas.

Porslinsbitter. Igen.

Alltså. Varför lägger man ut en del i Rörstrands King på Tradera, men inte i Rörstrandskategorin? Jag hade ju betalat hur mycket som helst efter den här:


Hittade den av en slump en vecka efter auktionens slut. Jag har snott bilden rakt av från auktionen som hämnd på säljaren.

Morr.

ordningsfrun kompletterar: mer King!

Äntligen! Det har varit tunnsått med min favoritserie King, men nu har det rasslat till. Det här kom med Posten idag:


Den har, precis som såssnipan, en fin gul prick på handtaget.


Märkningen på undersidan (inklusive en reflektion från kamerablixten).


Men titta här - den har en tvilling!


Jag fyndade alltså två nästan likadana King. De har nummer 3 och 4 i serien, och är mycket fina tillsammans:

Totalt har jag nu fem delar i serien, och spanar vidare. Jag vet att det finns minst 13 delar....

Rörstrands Manjana

Det har varit ganska tomt på porslinsfronten ett tag, men nu börjar det ordna upp sig. Först ut är ett lite fynd: En mjölkkanna (skulle jag tro) vid namn Manjana, ca 11 cm hög. Ser ut såhär:

Jag har aldrig sett den förut, och hittar inte heller någon information på nätet, så jag kan inte berätta något mer om vem som står bakom den eller när den skapades. Någon har frågat om den på PES-forumet, men inte heller fått så mycket information, så h*n sålde den på Tradera. Det vet jag, eftersom det är just den kannan jag köpt.

Nåja. Jag nöjer mig med att den är ögongodis, åtminstone för mig :)

Ja, må jag leva!

Idag har jag blivit hyllad med sång av sisådär 300 personer. Slå det om ni kan.



För övrigt har jag jobbat löjligt hårt, försökt underhålla rastlösa katter, knaprat alvedon och ätit Maxmål. That's it.

Dåliga idéer som bara kan kläckas en tidig måndag morgon.

1. Upptäcka att något har stått på ditt nya fina vita köksbord och lämnat blå färgfläckar som etsat sig fast i ytan. Tro att det inte skadar bordsytan att använda lite Svinto på bordet. Använda Svinto.

Rörstrand Siesta

Okej, här kommer en godbit som jag tjuvhållit på ett tag. För ungefär två veckor sedan gjorde jag ett fynd på Tradera. Det var den här lilla vasen som fick flytta hem till mig för ett mycket förmånligt pris:


Här kan man se lite mer av formen på vasen:

Så varför har jag då tjuvhållit på en sådan goding, undrar vän av ordning? Jo, för att jag samma dag som jag vann vasen började bevaka en auktion på ett fat i samma serie. Och jag lyckades vinna det också! Här är Siesta-vasens kompis:

Här ur en lite annorlunda vinkel (rakt uppifrån), så att mönstret syns tydligt.

Jag har försökt hitta mer information om Siesta på nätet, men gått bet. Jag vet att det finns en hänkelvas i samma serie. That's it. Ingenting om tillverkningsperiod eller formgivare.

Här kan man iaf se mina två fynd tillsammas. Jag har fotat dem med en tändare för att ge en uppfattning om storleken.

Nu hoppas jag verkligen att jag hittar fler delar, för det här är redan nu en ny favorit!

Sockbollar och singelskap

Jomen, det finns bra saker med att vara singel också. En av dem är att de enda ovanor man behöver stå ut med är sina egna. Jag tänkte på det extra mycket idag när jag skulle tvätta.

Det här är nästan jobbigt att erkänna, men: Jag hade gjort två sockbollar! Ni vet, när man tar av sig sockarna så att de blir en liten boll. Sen får de ligga och lukta illa av smuts och fotsvett tills någon (den som tvättar) tar hand om den. En sockboll. Det är en av de saker jag ogillar allra mest. Att tvätta är dessutom en av de saker jag gillar allra mest. Bad match.

Mitt ex var i början av vår relation en expert på att göra sockbollar. Eftersom jag skötte tvätten så fick jag också dra isär sockarna (eller strumporna, som han påstod att det hette). Efter att jag brutit ihop över sockbollarna vid något tillfälle så gjorde han stor bot och bättring. Sockbollandet upphörde nästan.

Jag har varit utan sockbollar i över ett år nu. Ända tills idag. Det ska inte upprepas....

...om det nu inte skulle vara så att jag råkar träffa en helt fantastisk man vars enda fel är just att han gör sockbollar.

Nästa stora inköp!

Det har varit mycket Legoköpande i sommar, men mest små delar och en del fynd jag gjort både online och IRL. Semestern har dessutom grävt djupa hål i plånboken. Men nu ska jag börja spara till nästa stora legoinköp: en Imperial Shuttle! Jag ska montera ihop den, hänga den i min lägenhet och spela Imperial March gång på gång på gång.

För ärligt talat: Vilken lägenhet är komplett utan Lego?

Tänd ett ljus för alla jobbiga statusuppdateringar på Facebook

"Min mamma är världens bästa mamma. Hon är (fyll i superlativ). Sätt det här i din status om du har världens bästa mamma".

"95% av alla i Sverige skäms för att prata om psykisk ohälsa. Sätt det här i din status en timme om du tillhör de som inte skäms".

"NN har skickat en inbjudan till dig om att gå med i gruppen 'tänd ett ljus för alla som drabbats av cancer'. "


Men åååååååååååååååååhh!

Alltså. Jag tycker att Facebook har ganska många poänger. Det är - för mig - ett sätt att hålla någon form av kontakt med personer som annars skulle ha försvunnit bort från min horisont. Jag gillar att kommunicera med andra. Men det här med statusar och grupper. Alltså. Orka.

Jag skäms inte för att prata om psykisk ohälsa, och jag har världens bästa mamma. Ändå sätter jag aldrig något sådant i min status. Och jag går inte med i grupper som ska hålla tysta minuter och tända virtuella ljus för något behjärtansvärt. Jag har inte heller skänkt en timlön till de svältande i Afrika.

Tycker jag att min mamma är världens bästa så förmedlar jag det direkt till henne. Pratar jag om psykisk ohälsa (eller något annat som kan upplevas som känsligt) så gör jag det i enrum med personer det berör. Och jag tycker att panikinsatser mot svält visserligen kan behövas, men borde kunna förebyggas. Därför skänker jag mer än en timlön varje månad till Läkare utan gränser.

Nästa gång jag ser en sån statusinbjudan eller får en inbjudan om att tända ett ljus så skriker jag högt. Jag lovar.

Hösthöjdpunkter

Vecka 35 finns de här två (japp, två) säsongsmuggarna från Filippa K äntligen i butik. Jag ska inte hänga på låset.. men nästan. Det är ovanligt att det kommer två muggar under samma halvår. Jag klagar inte.

Har jag räknat rätt blir det mugg 25 och 26 i min samling.