Rörstrand: Fibula

Vi startar veckan med ännu en porslinsserie som (än så länge) bor hemma hos mig. Den här gången är det Fibula. Intressant namn, förresten. Det är det latinska namnet för skenbenet. Hur tänkte Rörstrand där? Eller möjligen Carl-Harry Stålhane. Det är han som designat. Vet dock inte om man kan beskylla honom för namnvalet.

Det är en mörkbrun, glaserad keramik i sju delar. Jag har lyckats samla ihop dem alla, så här kommer ett gruppfoto;

Vill du se bilder på de enstaka delarna och läsa mer om mått och serienummer så finns det detaljer i ett album på Flickr.

Rörstrand: Domino

Jag gör ett litet mitt-i-veckan-inlägg med att presentera en serie porslin som än så länge finns i min ägo. (Jag planerar att sälja den pga platsbrist).

Detta är Domino från Rörstrand. Serien är designad av Gunnar Nylund. Här är de delar jag äger:

Fat, ca 14,5 x 14,5 cm. Domino #1

Liten flaskvas, ca 13 cm hög. Domino #3

Större flaskvas, ca 23 cm hög. Domino #4

Större vas, ca 20,5 cm hög. Domino #5

Och så till sist: En gruppbild!

Jag antar att det finns minst fem delar i serien. Jag har dock aldrig sett någon med nummer två. Någon som vet?

Ännu en Linda!

Det blir en oväntat snabb uppdatering med min lilla samling med Rörstrands Linda. För några dagar sedan vann jag ännu en auktion med en Linda-vas på Tradera. Säljaren var snabb och effektiv, så idag på lunchen kunde jag hämta ut ett efterlängtat paket. Såhär ser den ut:

Den här hänkelvasen är ca 19 cm hög och 9 cm bred, och är märkt 118-8 i botten. Nummer åtta, alltså.

Här är nyförvärvet tillsammans med fatet jag köpte, samt vasen som anlände ungefär samtidigt. Snygga ihop!

Vill ni se fler delar så har jag ett Flickr-album med bilder, både mina egna delar och sånt jag hittat på nätet.

Lite förbryllad är jag ändå över märkningen. Den förra hade märkningen 621, vilket jag tolkat som att den är tillverkad första kvartalet 1962. Men den här är märkt 353. Tredje kvartalet 1935? Känns ju inte så rimligt...  Nån som kan lösa gåtan?

Rörstrand: Fibula

Att jag varit lite sporadisk här på bloggen betyder inte att mina porslinsinköp varit sporadiska. Det stämmer att de varit lite färre än tidigare, men jag har några godbitar som jag inte visat upp här än.

Först ut är två delar i serien Fibula. Den är helt klart formgiven av C-H Stålhane (se märkningen). Exakt när den är gjord vet jag inte. Jag skulle gissa på sent 60-tal eller tidigt 70-tal, men jag kan vara fel ute. Jag lyckades köpa två delar i samma auktion. Mycket praktiskt. Här är de på bild:

Vasen ovan är Fibula #4. Den är ca 13 cm hög och 10,5 cm i diameter vid basen.

Detta är Fibula #5. Den är ca 13,5 cm hög och 8 cm i diameter vid basen.

Här är de båda delarna tillsammans! Visst är de fina?

För den som vill se stämpeln så finns den på bild här:

Övriga delar i serien har jag sett på bild. Det verkar finnas sju olika delar, varav flera kan beskådas här i mitt Flickr-album med Fibulabilder (både egna och andras). Jag är intresserad av fler delar, så om nån vill sälja - hör av er!

Rörstrands Linda (aka "Man ska inte gråta över krossat porslin")

Man ska inte gråta över spilld mjölk, sägs det. Men krossat porslin då? Såhär såg det ut när jag öppnade mitt hett efterlängtade paket med ett av de senaste traderafynden:

Kross. Jag hyser inget agg mot säljaren. Porslinet var välpackat. Det var helt enkelt bara en sån sak som kan hända. Men så typiskt att det skulle hända just det här fatet...

Här kan man se en närbild på skadan. Illa, illa.

Nåväl. Jag torkade porslinstårarna så gott jag kunde, och kom fram till att jag skulle försöka laga fatet. Det går såklart aldrig att återställa, men eftersom de är ganska unikt så lär jag inte hitta ett likadant som är helt. Såhär ser resultatet ut:

Här är en närbild på lagningen på översidan...

...och såhär ser det ut från undersidan. Inte vackert, men lite bättre ändå.

Men vet ni vad? Allt är inte mörker och elände. Av en ren slump - eller nåt liknande - så fanns det en vas ute på Tradera i samma serie. Även den lyckades jag lägga vantarna på. Och den var hel och fin när den anlände. Titta här!

Såhär ser de båda delarna ut tillsammans:

Här är också en bild av fatets märkning på undersidan. Uppenbarligen är serien från början av 60-talet. Just den här är gjord första kvartalet 1962. Vasen är märkt 118-6, så jag utgår från att det finns minst sex delar i den här serien. Någon som känner till fler?

Rörstrands Siesta #8

Allt är inte bara mörker på porslinshimlen. När jag sörjde min förlorade Flykt som bäst så dök en annan sak upp: en eftertraktad del till min andra favoritserie Siesta!

Jag har sett den här tidigare, men bara på ett litet grynigt foto från en dansk auktionssajt. Nu dök den upp hos Precis en sån, alldeles rätt i tiden för att hjälpa mig att torka mina porslinstårar.

I fredags hämtade jag upp paketet efter jobbet. På grund av bröllop och andra trevligheter har jag inte hunnit med att dokumentera fyndet förrän nu, men här är det!

Fatet är 33,5 cm från spets till spets, och ca 18 cm på bredaste stället. Det är svårt att ta en bild som beskriver formen på ett bra sätt. Ni får hålla tillgodo med mina tappra försök.

Det här fatet är märkt med nummer åtta. Lite snopet - jag var rätt säker på att det var nummer fyra, och att jag sedan bara saknade tvåan. Nu saknar jag två, fyra och antagligen också nio och tio.

Det finns en saknad del jag känner till, en kanna med nummer två:

Övriga delar är höjda i dunkel. Lite spännande (och frustrerande) är det ändå att inte veta allt om serien och istället samla i blindo.

Här är också en gruppbild på alla mina siestadelar. Man kan se att mitt nya fat och den lilla vasen jag hade tidigare har samma typ av dekor (med fiskarna).

Följande delar bor hos mig:

#1 - minsta skålen:7 cm hög och 8 cm från kant till kant.
#3 - lilla vasen: 12 cm hög, 8 cm bred i toppen och 7 cm vid botten.
#5 - stora vasen: 25,5 cm hög, 8 cm bred på bredaste stället.
#6 - mellanstora fatet: 16,5 x 12 cm, och 6 cm högt.
#7 - lilla fatet: 14,5 x 10 cm, och 4 cm högt.
#8 - största fatet: 33,5 x 18 cm.

Hela serien kan beskådas mer i detalj här, om man vill. Och det vill man, för den är skitsnygg.

Porslinsbitterhetens botemedel

Jag jobbar på att inte längre vara så porslinsbitter (se förra inlägget). Jag funderar på att bota mig själv genom att börja samla på ytterligare en serie. I allra största hemlighet har jag dessutom påbörjat två andra serier, men de vill jag hålla för mig själv så länge. Oh well.

Vad ska jag då välja?

Det finns två huvudkriterier: Den får inte vara alltför känd, och den får inte kosta så mycket pengar för varje del. Jag tänker mig också att det ska vara prydnadsföremål, inte en servis. Detta innebär att många serier går bort. Men självklart finns det mycket kvar.

Jag har skrapat fram några kandidater. Vad tror ni om dessa?

1) Amfibis. Lite 80-talsretro, men den är antagligen äldre än så. Finns också i turkos under namnet Sagittaria. Såhär ser en av vaserna ut:

Det finns även några fat i olika storlekar samt en hänkelvas. Kanske 7 delar? Kan vara nåt.


2) Titus. Nu snackar vi lite mer grovhugget. Titus har gått upp i pris något, men är inte farligt dyr. Det finns vaser, fat och assietter. Sägs att Olle Alberius ligger bakom serien. Såna uppgifter tar jag dock alltid med en nypa salt. Ser ut såhär:

3) Susie. Lite mer finlir och gulligt. Inte så dyrt, och kanske något som stiger i pris framöver? Här är några exempel på hur hon ser ut:

4) Zenit. Okänd, lite trist kanske, men jag tror att den gör sig fint när man har flera delar tillsammans. Finns nog i både en grå och en grön variant. Här är två smakprov:

Jag kastar frågan ut i cyberrymden: Vad tycker ni, de kära bloggläsare som eventuellt finns kvar efter sommarens inläggstorka? Ska jag satsa på någon av dessa? Har ni några andra förslag?

Porslinsbitter (igen)

Det finns nackdelar med att inte bada i pengar och samtidigt lida av kompletta-seriesjukan. En av dem är att man lätt blir porslinsbitter. För er som inte drabbats av det kan jag förklara att det är ett fenomen som uppstår när man t ex:
* grämer sig över att man inte köpte ett föremål på loppis/auktion för flera år sedan
* inte har råd att köpa ett föremål som man vill ha och därför måste släppa det
* glömmer bort att bevaka en webauktion med en sak som man bara måååste ha

I det mest aktuella fallet inträffade en kombination av punkt två och tre. Den här gången gällde det en vas i min mest älskade samling: Flykt. Jag har aldrig sett just den här vasen till salu förut. Jag hade satt ett tak på max 800 kr på mitt bud, inklusive frakt. Naturligtvis glömde jag bort att bevaka auktionen. Den gick för 722+59 kr. Det är alltså inte säkert att jag fått det även om jag bjudit. Men borde jag ha bjudit mer? Tidigare? Hur länge ska jag gräma mig? Och viktigast av allt: hur mycket får jag skylla mig själv? Jag har skrivit flera blogginlägg (som lästs rätt ofta) om Flykt-serien. När jag köpte de första delarna var den relativt okänd. Nu verkar det finnas många som är ute efter just den här serien.
Det är alltså den här vasen vi talar om:

En riktigt fin vas (nr 7) i Flykt-serien. (Fotot har jag i min bitterhet snott från den auktion jag inte vann). Jag har fem delar sedan tidigare, och gissar att det finns totalt 10. Det här är alltså en av dem. Nåja, gjort är gjort. Jag får ägna hösten åt att gräma mig. I ett desperat försök att kompensera min porslinsbitterhet gjorde jag också ett annat inköp. Jag la massor av pengar på ett annat föremål i en annan serie som jag gillar väldigt mycket. Förhoppningsvis anländer det i helt och fint skick, och då utlovar jag en visning.

En okänd kastanj

Jomen, jag hade ju lovat en bild på min Kastanj! Köpte det här fatet för några månader sedan.  Det är ca 28 cm (om jag minns rätt), med hög kant. Jag har sett assietter och tekoppar i samma serie, men inte lika fina. Använder det som fruktfat just nu.

Om nån vet mer om serien - tillverkningsår eller formgivare - så mottages all information tacksamt.

Hurra, en Kairo!

Äntligen! Några dagar försenad (antagligen pga snöovädret) anlände äntligen mitt nyaste inköp. Det är en hänkelvas i Kairo-serien, en av mina nyaste favoriter. Såhär ser den ut:

Det här är nummer 3 i serien. Jag är ganska säker på att den har sju delar, och jag har i dagsläget fyra av dem. Här är en gruppbild på min nya Kairo och hans syskon:

Jag skulle verkligen vilja ha ett teakskåp som jag kan ha den här serien i. Teak och turkos är en otroligt snygg kombination. Men vad är väl en bal på slottet? Snart är det köpstopp inför flytten, och alla pengar jag kan avvara går nog till en badrumsrenovering, inte porslin...

Två nya King!

Det verkar som om jag blivit en en-gång-i-veckan-bloggare. Nåja. Den som väntar på något gott väntar alltid för länge, så utan omsvep presenteras härmed veckans två fynd!

Jag har fått hem två inköp från Tradera den här veckan. Först av allt tre assietter i King-serien. Två av dem är naggade, men för ett pris på dryga hundralappen inklusive frakt för alla tre så kunde jag inte motstå. Här är den nya finingen tillsammans med sina syskon:

Den nya (och mindre) assietten är ca 18 cm i diameter. Den gamla/större knappt 22. Jag undrar om det finns mattallrikar som är 24 cm stora?

Nåväl, raskt över till nästa King! Jag fick betala lite mer för den här smörasken, men den var värd pengarna. Jag gillar den massor!

Det har dock uppstått ett i-landsproblem. Smörasken har nr 56. Den smörask jag tidigare hittat bilder på har nummer 55. Den här är också lite mindre än ett smörpaket. Den är 6,5 cm hög och 15,5 x 8,5 cm (lockets storlek). Jag misstänker att det finns två - en större och en mindre (den här). Så jakten fortsätter.

Ett annat i-landsproblem är att King-delarna numera kan dra iväg oerhört i pris. Senast nu ikväll lämnade jag walk-over i en auktion på Tradera, där ett uppläggningsfat såldes för snett under tusenlappen. Kan det ligga någon sanning i vad en av er bloggläsare skrev för ett tag sedan, nämligen att mitt skrivande och dokumenterande av serien dragit upp priserna? O hemska tanke... visst vill jag vara en folkbildare, men det finns väl gränser.

Nåja. Resten av serien kan ni kika på här, om ni vill. Snart dags för en ny gruppbild!

Oh.. oliv!

Bloggandet har inte riktigt hunnits med under den här intensiva arbetsveckan. Det betyder dock inte att jag helt har saknat fynd. Den viktigaste är såklart den här fina grytan i Oliv-serien:

Den är 11 cm hög utan locket, och 19 cm i diameter. Jag har sett den på bild tidigare (en japansk auktionssajt), så jag visste att den skulle finnas. Mycket riktigt. Fick den till ett schysst pris. En annan olivdel (mindre skål) gav jag upp på i budgivningen för några dagar sedan när den passerade min gräns. Jaja. Vad är väl en bal på slottet och allt sånt? Här är en bild på Oliv #5 tillsammans med sin storebror, Oliv #6.

Jag börjar ha en hel del nya delar i Oliv. Ska försöka samla dem alla på en gruppbild nu i helgen. Det är faktiskt lite lustigt - jag hittar ofta flera delar av en serie under en begränsad period. Sen kan det ta länge innan nån dyker upp. De kommer i stim!

Lidabruk Joker

Eftersom jag är svårt drabbad av kompletta-serier-syndromet, så brukar jag försöka att undvika inköp av enstaka porslinsdelar. Men förra veckan kunde jag faktiskt inte motstå frestelsen. Det här fina uppläggningsfatet har nu hittat hem till mig:

Fatet är 21,5 x 28x5. Alldeles lagom stort. Här syns stämpeln på undersidan. Det är en glasyrskada (från tillverkningen, gissar jag) just där, men det är inget som stör till vardags.

Jag tog ännu en bild på fatet ur en annan vinkel. Den här återger färgerna på ett bra sätt.

Fatet har redan fått en plats som frukt- och grönsaksfat på mitt matbord. Jättefint!

King tallrikar!

Nästa samling att utökas är alltså King-porslinet. Jag fick tag på tre assietter/tallrikar häromveckan. Tallrikarna är inte riktigt runda, snarare kvadratiska med runda kanter, ca 22 cm i diameter. Gillar dem mycket! Såhär ser de ut:

Det som förvånade mig storligen var att assietterna hade olika stämplar på undersidan. De är inte heller numrerade. Jag vet att det finns bloggläsare därute som är mycket mer kunniga än jag, och jag tar tacksamt emot all hjälp. Såhär ser stämplarna ut:

Två har den (vad jag tror) nyare stämpeln, en den äldre. Vilket år bytte Rörstrand stämpel? Finns det något annat man kan utläsa härifrån? För tallrikarna i sig är som sagt likadana, förutom nivån av slitage. Jag är nyfiken!

Kairo #4

Jag hann nästan bli lite orolig, men idag kom den äntligen: min senaste del av Kairo! Den här gången ett Traderafynd. Eller fynd och fynd... min är den i alla fall! Så här ser den ut:

Skålen är 10 cm hög på högsta stället, och 16 cm i diameter på bredaste stället.
Och här är en bild med de andra två delarna som jag har sedan tidigare:

Här finns bilder av alla delarna, om ni vill se mer av dem.