Måste man ta reda på allt själv?

Jag har läst och hört mycket den senaste veckan om arvstvisten mellan Stieg Larssons far&bror samt hans sambo, Eva Gabrielsson. Det finns såklart mycket att säga om girighet, men det lämnar jag för tillfället. Det som fastnat hos mig är hur starkt vi väntar oss att storebror tar hand om oss och informerar oss om allt.

När jag åkte till jobbet förra veckan hörde jag en intervju med en företrädare för vänsterpartiet. Hon menade att det är dags att ändra på ärvdabalken så att även sambos ärver varandra. Argumentet för detta var att det är så många som lever tillsammans utan att vara gifta, och att de är omedvetna om att de inte ärver varandra.

Ursäkta, men jag förstår inte riktigt. Nu pratar vi om vuxna människor. Det finns massor av information som är tillgänglig i olika sammanhang, men farbror staten tvingar ingen att läsa den. Däremot är det din skyldighet att ta reda på vad som gäller. Har du fått barn och vill vara föräldrarledig? Ja, då får du ansöka om det, antar jag? Vill jag ha sjukpenning eller studiebidrag får jag ansöka om det. Vad hände med eget ansvar?

Programledaren i radio ställde en smart fråga. Hur länge ska man ha bott tillsammans för att räknas som sambo? Det är en bra fråga. Om jag bott tillsammans med någon i flera år, men inte gör det längre - får jag då ärva honom, även om vi inte bor tillsammans? Oj, vilket jobb det då blir att reda upp vem som ska ärva vem i framtiden...

Nej, för mig handlar det om personligt ansvar. Väljer jag att flytta ihop med någon under det som lagtekniskt kallas "äktenskapsliknande former", men inte vill gifta mig - ja, då får jag helt enkelt se till att ta reda på vad som gäller rent juridiskt. Det handlar om allt från att skriva testamente till att se till att sambon blir förmånstagare på min pension och eventuella försäkringar. Staten kan inte se till allt det där.

Borde inte staten se till att allt serveras mig på silverfat när det gäller information om rättigheter och skyldigheter? Nej. Deras ansvar är att se till att informationen finns tillgänglig. Måste man ta reda på allt själv? Ja. Man måste faktiskt det om man är vuxen. Oavsett om man är gift eller inte.

Äntligen!

Om Gert Fylking hade varit närvarande i Uppsala universitets aula idag vid 10.30-tiden när beslutet om vigselrätten i Svenska Kyrkan fattades, så hade nog ett "Äntligen!" varit på sin plats.

Själv är jag kluven. Jag tillhör de som menar att det inte finns några hållbara bibliska argument för att utestänga samkönade par från att leva tillsammans i äktenskap, eller att välsigna deras relation på samma sätt som man välsignar ett motkönat par. Jag är helhjärtat och på alla plan för en könsneutral äktenskapslag.

Samtidigt är jag principiellt emot att Svenska Kyrkan ska ha vigselrätt. Varför ska Svenska Kyrkan, som inte längre är en statskyrka, ägna sig åt en form av myndighetsutövning? Det är statens uppgift att administrera vigslar - inte kyrkans. Kyrkans jobb är att erbjuda en välsignelseakt för alla par som så önskar.

Med mitt sunda förnuft inser jag dock att det är bra att kyrkan behåller vigselrätten några år till. Det gör nämligen att den dag när kyrkan frånsäger sig vigselrätt - och den dagen hoppas jag kommer rätt snart - så kopplas inte frågan om vigselrätt till frågan om samkönade äktenskap. För mig är det två skilda frågor, men jag inser att majoriteten av befolkningen uppfattar det annorlunda.

Hursomhelst så gläds jag över att alla mina vänner nu får samma skyldigheter och rättigheter när det gäller äktenskap. Bröllop är kul!*


* ovanstående får gärna uppfattas som en fin vink :)

Att samla är nödvändigt

Från vänster: Pink, Navy blue, Navy Gold, Dots, Shade och Splash

Från vänster: Pinstripe, Leaf, Flower, Black, Deco och Lace

Min och makens samling av Filippa K-muggar bara växer. Hurra! Märkligt nog verkar det dock inte finnas någon samlad dokumentation över vilka muggar som faktiskt finns utgivna. Min illusion av att allt man behöver veta går att googla fram har brustit. Jag har själv fått göra efterforskningar på olika sätt för att ta reda på vilka muggar som Rörstrand och Filippa K har producerat.

Ambitionen är att göra en separat websida med bilder på alla muggar, samt namn och uppgift på vilken årgång de tillhör (om det är årgångsmuggar). Såhär ser iaf en enkel lista ut:

Spring/summer 05: Solfjäder + Pink

Autumn/winter 05: Kimono

Spring/summer 06: Navy blue+ navy gold

Autumn/winter 06: Pinstripes (blev senare en permanent del av sortimentet)

Spring/summer 07: Diamond

Autumn/winter 07: Dots

Spring/summer 08: Shade

Autumn/winter 08: Splash

Spring/summer 09: Charms

Autumn/winter 09: Net

Grundsortiment: Black, Deco, Lace, Beige, Leaf, Flower (och Pinstripe från -06)

Summa summarum finns det alltså just nu 18 muggar att tråna efter för oss samlare. Här hemma har vi 12 just nu. De vi saknar är solfjäder, kimono, diamond, charms, net och beige. Diamond har jag köpt på Tradera. Den bör bo i vårt skåp vilken dag som helst. Net, beige och charms hoppas jag hitta på Ittalas outlet nästa helg när vi åker söderut på semester. Kimono har jag sett på Tradera. Solfjädern blir lite knepigare....

Har jag nämnt att jag är en nörd? Och stolt?

Jag längta(de) till Italien

Nej, jag är inte död. Det är snarare så att livet snärjt mig så ordentligt att jag inte haft tid att uppdatera bloggen på länge. Men här kommer lite korta glimtar och bilder från senaste veckorna. First things first, så vi börjar med Italien. Där bor den här killen:

Honom hälsade vi på. Jag vet inte hur charmig han är, men det är iaf intressant att vara med om en påvlig audiens. Varmt är det också, när man sitter i stekhet sol på Petersplatsen i flera timmar.

I förbifarten lyckades vi också delta i Musica Mundis körtävling samt vinna densamma. Det satt fint, och då blir man så glad som på bilden här längst uppe. (Egentligen vill jag ha den härnere, men Blogger trilskas).

Resan omfattade också, i mer eller mindre hög grad: vin, skavsår, glass, svettiga körkläder, Macarena, poker, god mat, vägglöss, glass, vin, en tjeckisk damkör, vin, vackra kyrkor, glass, fantastisk kyrkokonst och andra sevärdheter. Nämde jag glass och vin?

Det går över?

Innan jag gick till jobbet idag gjorde jag misstaget att läsa en förskräcklig artikel i Aftonbladet. För att kort summera texten är det en tjej som skriver in till AB:s terapeut och frågar hur hon ska hantera det faktum att hon väldigt gärna vill ha barn medan hennes sambo säger att han inte vill ha barn över huvud taget.

Jag kan bara ana vilken oerhört knepig situation hon befinner sig i, och vill inte på något sätt förminska hennes dilemma. Det som upprör mig är terapeutens svar. Delar av det lyder såhär:

Aftonbladets relationsexpert Eva Rusz har något att säga till varje man som inte känner sig redo för föräldraskapet: – Det går över! Du växer in i det när det abstrakta blir konkret.

Eva Rusz anser att Julia definitivt inte ska böja sig för mannens önskan att inte skaffa barn.
– Jag tycker att hon ska försöka få sin sambo att ge med sig.
Men hur ska en man som säger sig inte vilja bli pappa kunna ändra sig?
– Han måste lita på att han växer in i fadersrollen under graviditeten, förlossningen och tiden efter, säger Eva Rusz.


Jag häpnar. Hur kan en terapeut uttala sig så oerhört respektlöst och rent ut sagt korkat? Det går över? Öh.. vad är det som går över om man inte vill ha barn?

Nejdu, Eva Rusz. Vad tror du om detta alternativa svar?


Hej Julia!
När jag läser ditt brev är det uppenbart för mig att du och din sambo befinner er i en knepig situation. Det första jag tänker på när jag läser det du skriver är att du och din sambo skulle behöva sitta ner och samtala med varandra om barnfrågan i lugn och ro för att se om ni kan hitta en väg framåt som ni båda känner er tillfreds med. Att vara oense i barnfrågan är svårt, men oavsett hur ni hanterar detta i framtiden är det viktigt att ni har pratat mycket med varandra så att era val är genomtänkta och välgrundade.

En människa som är tveksam till om h*n kan klara av rollen som förälder, med allt vad det innebär av livsförändringar och ansvarstagande, kan behöva stöttas av vänner och familj. Att bli föräldrer ÄR oerhört stort, det ska man inte försöka dölja. Samtidigt är föräldraskapet något som människor genom alla tider har klarat av. Ibland tror jag att vi undervärderar vår egen kapacitet att ta hand om andra människor, stora som små.

Din barnlängtan är konkret och påtaglig, och det är något som både du själv och din sambo måste respektera. Samtidigt måste ni båda också respektera att alla människor inte vill bli föräldrar. Din sambo säger själv att han är en av dem, och att han inte vill göra något som han kommer att ångra.

Jag skulle önska att det fanns någon enkel lösning att rekommendera för er båda. Tyvärr finns det ingen sådan. Det enda och bästa råd jag kan ge är att ni samtalar med varandra oerhört mycket. Hitta tillfällen när ni verkligen har tid att prata. Ta inte upp svåra frågor som denna när någon av er är hungrig, trött eller stressad.

Jag hoppas att ni båda hittar en väg framåt som är den bästa för er båda, oavsett om den innebär att ni fortsätter tillsammans eller väljer att bryta upp. Ta hänsyn och visa omsorg - men tvinga inte någon annan att kompromissa mot sin innersta vilja i barnfrågan. Den är så central att man inte kan kräva varken att en annan människa avstår från föräldraskap eller känner sig tvingad till föräldraskap.

Oavsett var era samtal landar: glöm inte bort att i alla situationer respektera varandras vilja och längtan. Var rädda om er själva och varandra.

Andlighetståget... Tut-tut!

Läser en spännande ledare i Dagen tidigare ikväll. Det är Elisabeth Sandlund, Dagens chefredaktör, som ifrågasätter att Sensus deltar i Stockholm Pride med ett "spirituellt tält". Förutom den hemska anglicismen (som inte riktigt funkar på svenska) har jag svårt att förstå hennes upprördhet. 

Elisabeth undrar om alla Sensus medlemmar verkligen är med på "andlighetståget". Själva formuleringen visar för mig att hon inte är klar över vilken roll ett studieförbund har. 

Sensus har, precis som de flesta andra studieförbund, ett antal medlemsorganisationer och samarbetsparter på riks- och lokalplan. Svenska Kyrkan är den största medlemsorganisationen hos Sensus, men det finns många fler. KFUM, Bröstcancerföreningen, Lottakåren och Svenska Scoutförbundet är några exempel. Tittar man på samarbetsparterna finns en ännu större bredd: Ibn Rushd (muslimska studieförbundet), Lärarförbundet, Svenska Folkdansringen, Amnesty, Feministiskt Initiativ och Framtidsbildarna (KD:s studieorganisation), för att nämna några. 

Det finns tre områden som Sensus vill lyfta fram: livsfrågor, mångfald och globala frågor. Kanske hade det varit enklare att undvika kontroverser om Sensus profil hade varit att ge kurser i engelska och företagsekonomi.. men oj, så mycket tråkigare det varit...

Ett studieförbunds roll är inte att arbeta för att alla människor ska tycka likadant. Studieförbundets roll är att folkbilda. Det görs inte genom att stryka medhårs och undvika sådant som kan ses som kontroversiellt. Att delta i Pridefestivaler runtom i landet är något som uppfattas som kontroversiellt från många håll. Men vilket värde har mångfalden om den inte får synas i verksamheten? 

"Målet är att visa att andlighet ingalunda ligger i konflikt med hbt-kulturen" säger verksamhetschefen för Pride Park. Naturligtvis har han rätt i det. Människors sexuella läggning och identitet är ingenting som förhindrar ett intresse för andliga frågor. Däremot har det tyvärr ofta varit så att kyrkan behandlat hbtq-personers andliga frågor på ett i bästa fall styvmoderligt sätt. Det är dock ingenting som Elisabeth Sandlund bekymrar sig över i sin ledare. 

Sensus medlemsorganisationer och samarbetsparter tycker inte likadant. Ibn Rushd och EFS står långt ifrån varandra på många områden, för att inte tala om Feministiskt Initiativ och Kristdemokraterna. Ändå finns de under samma paraply, och det är uppfriskande. 

Det kan vara riktigt knepigt att konfronteras med tankesätt, religiösa/politiska övertygelser och normer som inte stämmer överens med de egna. Just därför är det så viktigt att inte dra sig undan när man konfronteras med mångfalden i praktiken. Att delta i Pride är ett utmärkt exempel på hur man kan göra detta. 

Att uppmana Svenska Kyrkan, och till henne närstående organisationer, att lämna Sensus pga ett samarbete med Stockholm Pride visar på att behovet av att hitta mötesplatser där konstruktiva samtal om livsfrågor och mångfald kan äga rum är större än någonsin. Och sådana mötesplatser skapar man inte genom att öka avståndet till de personer och organisationer som representerar den vardagsnära mångfalden. 

Mer eller mindre okända partier...

Jag är kär. Föremålet för min kärleks heta låga är Valmyndighetens hemsida. En informativ, snabb och uppdaterad sajt med information - från en statlig myndighet! Jag dånar. 

Ikväll har jag hittat en lista över småpartier som fick bara några röster. Man kanske ska överväga någon av dem till nästa val? Några exempel: 

ATA- Anti tjej aktion   (sic)

Hasch Partiet

Miljöpartiet de röda

eller min favorit: 

Partiet för lättskalade apelsiner

Jag får nog läsa allas partiprogram mer noga inför nästa val. 

Kanske nördigast hittills

Om man räknar de brickor jag använder från mina expansioner innehåller mitt Carcassonne följande antal: 

Carcassonne Basic: 71 (+1 startbricka)

Inns&Cathedrals: 18

Traders&Builders 24

River I och II: 22 (+ 2 start/slutbrickor)

King&Scout: 5

GQ mini expansion: 11 (+ 1 slutbricka till floden)

Abbey&Mayor: 12

Cult: 6

Summa: 169 brickor

Jag har också 4 brickor från Siege/Cathars, men de spelar vi i dagsläget inte med. Samma sak gäller 6 brickor med Abbeys från A&M. 

Jag har spelpjäser (små meeples, big meeple, ingenjör och gris) i tio färger: vit, svart, grå, gul, orange, röd, grön, blå, lila och brun. Till alla utom brun och lila har jag också lada, vagn och borgmästare. 

Nån som vill spela? Come to mama!

Rankinglistor

Nu ska jag ge mig på något svårt. Jag ska försöka skriva om ett ämne som antagligen låter (och kanske är) fjortisaktigt, men ändå känns intressant och relevant. "Inre rankinglistor" kanske ämnet skulle kunna heta? 

Fundera över vilka fem personer du ser som dina närmaste vänner. Vad närmast innebär får du bestämma själv. (Vi lever ju i ett postmodernt samhälle). Det kan handla om allt ifrån vem du oftast umgås med till vem du känner dig närmast rent känslomässigt. Gå sedan vidare och vidga listan till tio personer. Vill du gå ett steg till och ringa in tjugo personer så har jag inga invändningar mot det. 

Den här inre listan du gjort handlar inte om social status eller externt mätbara faktorer. Den handlar bara om hur du själv rankar dina vänner och bekanta, vilket inte alls är något konstigt i sig. Vi står vissa människor närmare än andra. 

Men naturligtvis finns det en intressant tvist på ämnet. Fundera nu över hur dina tio närmaste vänner skulle placera dig på sina inre rankinglistor. Tror du att ni hamnar på ungefär samma placeringar?

Ja, jag erkänner direkt - det här är en av mina livsångestar som följt mig sedan jag var en mobbad 11-åring med tandställning. Kanske är det vi som haft det tufft som barn som funderar över sådana här saker? Det vore rätt logiskt. Anyway, idag känner jag att jag har kommit så pass långt att jag kan fundera över ämnet utan att det ger mig alltför stora portioner ångest. När jag tänker på det nu är jag mest nyfiken och fundersam. 

Rankar jag och mina vänner varandra på samma sätt? Om inte, spelar det då någon roll i praktiken? 

Något att fundera över.  

Varning för nörderi!

I slutet av november förra året åkte jag och maken på en biltur till de mellersta delarna av landet. Under den resan introducerade några goda vänner oss för strategispelet Carcassonne. Jag bedömer att knark hade varit mindre vanebildande. Å andra sidan är Carcassonne mycket bra för den mentala hälsan, så jag ska inte klaga. 

Innan jullovet köpte vi C:s grundsats samt två expansioner, Inns&Cathedrals samt Traders&Builders. Sedan dess har även King&Scout, Games Quarterlys expansion (som inte går att köpa här i Sverige, men Ebay är min vän) samt the River tillkommit. Idag har jag blivit ägare till ytterligare två expansioner: Abbey&Mayor samt River 2. 

Jamen, vad ska jag säga? Det är ju så djuuuriskt roligt! Och möjligheterna att lägga till/ta bort olika element ur spelet varje omgång gör att ingen blir den andra lik. Jag tror för övrigt att staden som gav 78 poäng (26x3) är den mest poänggivande stad jag varit med om under en spelomgång. 

Ett otroligt roligt spel och goda vänner att spela med - vad kan man då önska mera? Möjligen den senaste expansionen Cult&Siege.. hmm....