Mer Filippa!

Äntligen har jag utökat min samling med Filippa K-muggar! Två goda vänner köpte med sig de senaste tillskotten - Mosaic och Stitch - vid ett besök på en Ittala outlet. Det blir mugg 21 och 22 i samlingen. Nu har jag alla... åtminstone tills nästa mugg kommer.

Såhär ser mina nya inköp ut:



En närbild på Mosaic:


En närbild på Stitch:


Och här kan du se alla de andra muggarna i ett annat blogginlägg.

Extreme balkong makeover

Det senaste dygnet har jag ägnat massor av tid, pengar och energi åt min balkong. Med hjälp av exmaken och mamma har den förvandlats från skrotupplag till... tja, i alla fall en början till något man kan trivas på.

Såhär såg den ut igår mitt på dagen:

Inredning: en gammal filt på golvet, retursaker, gamla tomma kartonger, blomkrukor, katternas klösträd, en lagerhylla samt en gammal badrumsmatta (som katterna gillar).

Ett dygn senare, lite drygt, ser balkongen ut såhär:

Trasmattor på det dammsugade golvet. Nya monterade trädgårdsmöbler med nya dynor. Katternas klösträd (och tillhörande katter) i hörnet istället för att skymma utsikten. Ett citrusträd i stor kruka. (Visst går det bra att vara i samma rum som citrusträd, C?)

Det som återstår är pysslet. Dekorationer. Pyntet. Det som gör att det blir hemtrevligt. Allt det där som jag är dålig på. Jag tänker mig iaf att textilier och växter är bra grejer att gå vidare med. Personer med estetiskt intresse får gärna komma med tips till mig som är estetiskt okunnig.

Obegripligheter

Jag har nu i veckan scannat och redigerat en del gamla bilder, bl a några från en körresa till Ungern 2004. Ungern är ett speciellt land med ett speciellt språk. Kan ni t ex gissa vad de här skyltarna betyder?


Dessutom undrar jag vad maxpoängen är när man spelar alfapet på ungerska..

ordningsfrun loves World of boardgames

Jag kunde bara inte hålla mig. Idag åkte jag upp till min favoritaffär World of Boardgames (där jag för övrigt inte varit på länge) för att skaffa ett eget Agricola. Det blev dyrt, men kunde ha blivit ännu dyrare. Dagens stora överraskning var nämligen att WoB har börjat sälja LEGO! Men fatta - brädspel och Lego i en och samma affär! Jag tror att jag ska flytta dit och bo i deras städskrubb.

Att öppna ett nytt spel är en härlig känsla. Det luktar t o m nytt :) Såhär ser lådan ut:



Den är stor och tung, eftersom lådan innehåller så många komponenter. När man öppnar locket ser det ut såhär:



Flera paket i ett, och bättre än ett Kinderägg. Det finns flera hundra kort till Agricola. Det finns tre olika varianter beroende på hur erfaren man är: Enkel, interaktiv och komplex. Sen finns det också variationer beroende på hur många spelare man är för tillfället. Det finns också kort för andra saker. Gotta love cards :)

Sen finns det också en uppsjö med meeples, alltså små träfigurer som symboliserar olika saker: djur, människor, resurser mm.

Agricola har mängder av spelplaner. Det finns fem "farmer", individuella spelplaner. Sen finns det också en gemensam spelplan där kort och resurser läggs upp.

Några kort som symboliserar rum i husen (de fyrkantiga) samt större mängder av mat och andra resurser.

Sådärja. Nu har jag gått igenom allt. Korten är sorterade, markörerna är uttryckta ur ramarna och sorterade i ziplock-påsar, precis som alla meeples.

Nu ska jag angripa Agricola som en riktig INTJ: Lusläsa regler och studera spelkorten. På torsdag ska vi se om det hjälpte...

Agricola

Lördagskvällen ägnades åt att börja utforska något som jag länge varit nyfiken på, nämligen spelet Agricola. Jag och två andra noobs fick en grundlig introduktion av två rutinerade Agricolarävar.

Jistanes, vilket komplext spel. Det kommer bokstavligen att ta år att bemästra på ett hyggligt sätt - men roligt var det! Och i äkta INTJ-anda tänker jag köpa mig ett eget exemplar, så att jag kan studera och analysera både regler och spelkomponenter lite närmare. Det är en del att hålla reda på...

Just när jag bestämt mig

Jag har trånat efter Legos Death Star i många år. Och just när jag bestämt mig för att bjuda på en på Tradera (till fast pris) så var det någon annan som kom på samma briljanta idé.

Det kanske kommer fler chanser. Fast just nu tänker jag vara bitter i åtminstone två minuter.

ordningsfrun kompletterar: mer Flykt!

Det har varit lite tunnsått med Rörstrandsfynd på sistone, men nu börjar det vända! Jag har köpt några saker på Tradera som förhoppningsvis anländer under veckan. Först ut är det här fina fatet:


Det är den tredje delen i serien Flykt som jag lyckas lägga vantarna på, och jag är helt förälskad i både formspråk, färger och design. Här är en bild på min nya Flykt tillsammans med sina syskon:



Alla delarna är inte märkta, så jag vet inte hur många som finns. Vasen har en åtta, stora fatet en tvåa. Lilla fatet har ingen siffra alls. Väldigt mysko. Jag är också osäker på vem som ligger bakom, men jag tror att det är Sylvia Leuchovius eller Paula von Freyman. I vilket fall som helst så är den helt fantastisk. It made my day! :)

Men hur svårt kan det vara?

För ett tag sen (nåja, ettåetthalvtår) skrev jag ett inlägg där jag irriterade mig på att det fanns folk som menade att sambolagstiftningen skulle ändras så att även sambos får arvsrätt.

Idag dök det upp ännu mer på samma tema. Den här gången är var det en artikel som beklagade att det var så krångligt för en man att registreras som pappa till sin sambos barn. "Det vi reagerade på var skillnaden mellan gifta och ogifta", säger killen i artikeln.

Alltså: jag har ingenting emot att man förtydligar och förenklar rutinerna för att fastställa faderskap. Eftersom man inte faderskapstestar barn förutom i särskilda fall så finns det inga biologiska hinder för att fastställa faderskap utan något annat juridiskt underlag än båda föräldrarnas medgivande.

Det jag snedtänder på är samma sak som i debatten om arvsrätt mellan två personer som bor tillsammans under "äktenskapsliknande former", som lagtexten så vackert kallar det. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att acceptera att det finns juridiska skillnader mellan att vara gift och att vara sambo.

Jag menar inte att det är finare att vara gift. Eller att samborelationer skulle vara mer oeriösa. Men det finns juridiska skillnader. Face it. Att sambos inte ärver varandra, och att män inte per automatik registreras som biologiska föräldrar till sambons barn - det är två exempel på skillnaderna. Och det är varje pars skyldighet att känna till skillnaderna, och ta konsekvenserna av dem.

Vill man inte gifta sig så får man se till att säkra upp så mycket man kan via inbördes testamente och liknande juridiska åtgärder. Jag måste dock erkänna att jag har lite svårt att förstå varför man inte lika gärna kan tänka sig att gifta sig om man har barn tillsammans och avser att leva tillsammans med den andra föräldern. Det kan säkert ändå finnas skäl att låta bli. Men då får man leva med konsekvenserna också. Det handlar om eget ansvar, helt enkelt.

Discokrukan

Idag har jag gjort något väldigt kul! Jag har bloggdejtat! Nä, inte en såndär amorös dejt - däremot en mycket trevlig och rolig dejt. För några dagar sedan skrev Porslinan en rad i sin blogg om att hon skulle till Umeå och gärna ville ha loppistips. Och jag bor ju i Umeå och gillar att leta porslin... :)

Så idag efter jobbet gick jag till Rådhuset och hittade mycket riktigt en Porslina på rådhustrappan. Eftersom det är mitt i veckan så är utbudet av loppisar begränsat, men vi tog oss först ut till Myrornas butik på Ersboda. Turligt nog hade de inga jätteviktiga och oumbärliga saker. Vi gav oss därför ut på en mycket våghalsig promenad från Myrorna till Kupan på Mariedal. Den omfattade bland annat en mycket strapatsrik promenad tvärs över E4:an och pulsande i snödrivor.

På Kupan fanns det inte heller några viktiga Rörstrandsfynd. Däremot hittade jag en discokruka som jag bara var tvungen att köpa. En discokruka ser ut såhär:


Jag har tänkt planera om mina blommor i helgen, så den kommer väl till pass. Men Ester har möjligen tänkt sig något helt annat, nämligen att den ska bli hennes nya matskål. Jag har sett vissa tecken som tyder på det.

Mer INTJ

Jag snubblade över ännu ett blogginlägg om INTJ, och kan faktiskt inte motstå att citera stora delar av det. Mina egna kommentarer i rött.

Jag kanske skulle presentera mig lite tydligare. Jag är tillhörande personligheten INTJ. Vi är ett säreget och ovanligt släkte (2% av befolkningen) ännu färre bland kvinnor som vare sig är speciellt supersociala eller ödmjuka som vårt tydligaste kännetecken. Vi är typerna som gärna undviker konflikt, men som mer än gärna hämnas i efterhand. Vi är typerna som gärna går på en liten fest bland vänner, men tycker att krogen är lite jobbig. Vi är personerna som gärna uttrycker oss i skrift, men som avskyr telefoner (JA!) eller att behöva tala inför andra (NEJ). Vi är personerna som försöker förutse allt, dvs inför något komplicerat så ältar vi alla variabler vi kan komma på.

Vårt kontrollbehov i kombination med den analytiska förmågan gör att vi har magsår nej, migrän men koll på allt. INTJs räddar inte världsfreden direkt, men vi startar aldrig krigen å andra sidan. INTJ's är självgoda, vi vet att vi kan mycket och vi är ofta nöjda med det. Ja, varför inte? INTJ's är usla på att skaka på axlarna åt ett svårlöst bekymmer jämfört med andra, men desto bättre på att hitta en lösning än andra – på bekostnad av magsår.

INTJ's är inte den lycklige kon på ängen direkt. Vi är den magsårsdrabbade lönnmördaren under kalla kriget. Tur att jag inte var i farten då. Vi ogillar rampljuset, står hellre bakom en karismatisk teaterapa och hjälper denne med besluten. Vi är nördarna som sällan är hippast, men som heller inte bryr oss om det så värst mycket. Vi är rätt bra på detaljer i analyser, men helt oöverträffade på helhetsbilden i den samma. Vi går från A till C när andra inte kommer längre än B. A till C? Hela alfabetet, skulle jag säga.  

En karaktärssvaghet vi lider av är att vi är lite överrepresenterade bland folk som tar droger - det är jobbigt att förstå och vara medveten om allt, så vi går ju såklart på knä ibland. Nähä?

Hade världen bestått av fler INTJ's hade vi haft färre sjukhus, fler ättestupor, färre krig, fler konflikter som löses med en dolk i ryggen, fler månbaser, ökad försäljning av schackspel, minskad försäljning av senaste Dolce Gabana-väskan, fler svartvita polska filmer och färre schlagerfestivaler. Amen.

Men's night?

Idag kan man i skvallerpressen (aka kvällstidningarn) läsa att Frank Andersson kommer att medverka i höstens turné med "Ladies night". Inte så uppseendeväckande, egentligen. Han passar säkert utmärkt in i konceptet. Men vad är egentligen konceptet?

Jag har aldrig sett eller ens intresserat mig för Ladies night, men internet berättar gärna mer. På evenemangets hemsida kan man bl a läsa att "Det är en kväll som inte kan beskrivas, bara upplevas. Reglerna är enkla: bara tjejer i publiken och bara killar på scenen".

En recension av evenemanget bekräftar alla mina fördomar. Några klipp ur nämnda recension:

"Det levereras vad man tror att kvinnor vill ha, maffigt och mastigt som en flintastek och ungefär lika innovativt".

"De maffiga sångnumren osar testosteron och har önskvärd effekt på den nonstopdansande och klappande publiken. Killarna blir till gudar i skinnjackor och publiken förlåter allt"

"...dammsugarnumret innefattar att sitta på en tron iförd ögonmask medan fyra halvnakna manliga dansare ivrigt dammsuger runt omkring. Girlpower enligt ”Ladies night”.

Nu undrar jag bara: Om det hade varit tvärtom, vad hade allmänheten tyckt om det? Bara tjejer på scen, bara killar i publiken? "Killkväll med mums-mums på scen"?

Nä, jag sparar mina pengar till annat.