Vem ska betala?

Svenska Kyrkans medlemsantal krymper. En mycket god nyhet, i mina ögon, även om jag själv är en stolt och glad medlem. Människor ska naturligtvis inte vara med i kyrkan bara av gammal vana. Vill man inte vara med så ska man gå ur.

Problemet är bara att antalet människor som söker sig till kyrkan för hjälp och stöd ökar stadigt. Att hjälpa människor är en av kyrkans viktigaste uppgifter - men snart blir det svårt att få ekvationen att gå ihop. Om få människor vill bidra till kyrkans verksamheter samtidigt som många söker hjälp så fungerar det inte i längden.

Fler och fler ringer jourhavande präst. Människor söker upp församlingens diakoner för att få hjälp med pengar till mat och tak över huvudet. Församlingens öppna förskolor brukar ofta vara välbefolkade, liksom kyrkans musikverksamheter. Men vem ska betala för detta när många behöver hjälp samtidigt som antalet utträden ökar för varje år?

Bättre lycka nästa månad

Bara några minuter kvar av november. Den månaden borde strykas ur kalendern. Helt.

(ursäkta alla som fyller år då).

December känns bättre. Adventsljus, julförberedelser, jobbstress och julkonserter - sånt kan jag stå ut med. Jag har t o m adventspyntat lite. Två ljusstakar i fönstren. Det är stort. Exakt hur stort vet bara de som känner till vilken anti-pyntare min man är...

Midvinternattens köld är icke hård

Jädrans så svårt det är att hitta rätt balans när man eldar med ved och kompletterar med elpatron. Hur mycket ska man vrida shunten till acktanken?

Och hjälp, så vuxet det låter med sådana bekymmer.

Måste man ta reda på allt själv?

Jag har läst och hört mycket den senaste veckan om arvstvisten mellan Stieg Larssons far&bror samt hans sambo, Eva Gabrielsson. Det finns såklart mycket att säga om girighet, men det lämnar jag för tillfället. Det som fastnat hos mig är hur starkt vi väntar oss att storebror tar hand om oss och informerar oss om allt.

När jag åkte till jobbet förra veckan hörde jag en intervju med en företrädare för vänsterpartiet. Hon menade att det är dags att ändra på ärvdabalken så att även sambos ärver varandra. Argumentet för detta var att det är så många som lever tillsammans utan att vara gifta, och att de är omedvetna om att de inte ärver varandra.

Ursäkta, men jag förstår inte riktigt. Nu pratar vi om vuxna människor. Det finns massor av information som är tillgänglig i olika sammanhang, men farbror staten tvingar ingen att läsa den. Däremot är det din skyldighet att ta reda på vad som gäller. Har du fått barn och vill vara föräldrarledig? Ja, då får du ansöka om det, antar jag? Vill jag ha sjukpenning eller studiebidrag får jag ansöka om det. Vad hände med eget ansvar?

Programledaren i radio ställde en smart fråga. Hur länge ska man ha bott tillsammans för att räknas som sambo? Det är en bra fråga. Om jag bott tillsammans med någon i flera år, men inte gör det längre - får jag då ärva honom, även om vi inte bor tillsammans? Oj, vilket jobb det då blir att reda upp vem som ska ärva vem i framtiden...

Nej, för mig handlar det om personligt ansvar. Väljer jag att flytta ihop med någon under det som lagtekniskt kallas "äktenskapsliknande former", men inte vill gifta mig - ja, då får jag helt enkelt se till att ta reda på vad som gäller rent juridiskt. Det handlar om allt från att skriva testamente till att se till att sambon blir förmånstagare på min pension och eventuella försäkringar. Staten kan inte se till allt det där.

Borde inte staten se till att allt serveras mig på silverfat när det gäller information om rättigheter och skyldigheter? Nej. Deras ansvar är att se till att informationen finns tillgänglig. Måste man ta reda på allt själv? Ja. Man måste faktiskt det om man är vuxen. Oavsett om man är gift eller inte.

Här ska ryckas!

Det var länge sedan, men nu har jag så smått börjat känna lusten att ägna mig åt vård av hemmet - inklusive mindre renoveringar och annat pyssel. Vardagsrummet tog på krafterna. Nåväl, den här långhelgen tänkte jag försöka göra klart med murstocken samt plocka lite mer i arbetsrummet så att det blir klart. Eller, klart och klart... nåja.. klarare, i alla fall.

För övrigt har kvällen ägnats åt ekonomiska förehavanden. Jag har tvingats kasta om månadens budgetupplägg i sista minuten sedan jag fått veta att Länsförsäkringars korthantering är om möjligt ännu mer puckad än vad jag trodde var möjligt.

Alltså: jag är nöjd med mycket som hör till Länsförsäkringar. När vi valde att bli helkunder fick vi bra räntor på bolån och billån. Ränterabatterna är helt okej. Vi fick också bättre premier på de försäkringar som vi haft där sedan innan. Sparade nästan 2000 kr/året bara på bilarna. Nätbanken tycker jag också är bra, även om jag fortfarande håller på att vänja mig vid layouten och alla nya funktioner. Men så var det korthanteringen...

Jag har tre klagomål:

* Det var inte möjligt att få två kreditkort som hör ihop. Tidigare har jag haft ett systerkort till makens kort, så alla inköp kom på en och samma faktura. Det var inte heller möjligt att kunna se varandras inköp via nätbanken.

* Det är inte möjligt att själv välja kod, varken till bankkort eller kreditkort. Följden blir att man istället går runt med en minneslapp i börsen. Varför kan man inte ändra kod på just LF's kort? Jag fattar inte. Det går ju i andra banker.

* Det är inte heller möjligt att få dela upp en månadsbetalning om man vill. Alla inköp som görs från den 20:e en månad till nästa månad dras automatiskt från ett angivet konto den sista i varje månad. Vi brukar i princip alltid betala hela räkningen, men det stör mig oerhört mycket att jag inte kan dela upp summan om jag vill. Om vi t ex köper en dyr resa och vill betala 1/3 varje månad i tre månader så är det helt omöjligt.

Sammantaget har detta gjort att vi beslutat oss för att återgå till att använda våra gamla Swedbank-kort. Våra konton där är inte avslutade. I dagsläget är jag glad att vi behöll dem. Våra kort där är fortfarande giltiga, även om vi inte använt dem på ett tag.

Från och med nu struntar vi blankt i Länsförsäkringars kreditkort och använder Swedbanks kort istället. Då tror jag att vi får det bästa av två världar.

För övrigt har jag köpt Charms och Net (se inlägget om Filippa K-muggar). Nu saknas bara solfjäder, kimono samt beige....

Måsten för Stockholmare (och andra)

Helgen som gick var ännu en höjdarhelg. Den här gången höll vi oss dock inte på hemmaplan, utan drog iväg till Stockholm för att träffa två av makens bröder med respektive, och fira honom lite extra. Ur helgens aktiviteter kan följande rekommenderas extra varmt:

* Föreställningen med "Kvarteret Skatan" som går på Rival just nu. Jag hade höga förväntningar (vilket kan vara vanskligt), men showen överträffade t om förväntningarna. Se den! Jag lovar att den är fantastiskt bra!

* Middag på Abysinnia, en ethiopisk restaurang på Söder. Om man gillar exotisk och kryddstark mat är det ett måste. Det är dessutom inte så galet dyrt som många andra restauranger.

De enda små smolken i glädjebägaren var överkomliga, men för sakens skull...
Saker som inte rekommenderas:

* Hotell som just då ligger bakom polisavspärrningar, så att man måste parkera lååångt borta och sedan bära allt bagage.
* Ont i ett revben.

Äntligen!

Om Gert Fylking hade varit närvarande i Uppsala universitets aula idag vid 10.30-tiden när beslutet om vigselrätten i Svenska Kyrkan fattades, så hade nog ett "Äntligen!" varit på sin plats.

Själv är jag kluven. Jag tillhör de som menar att det inte finns några hållbara bibliska argument för att utestänga samkönade par från att leva tillsammans i äktenskap, eller att välsigna deras relation på samma sätt som man välsignar ett motkönat par. Jag är helhjärtat och på alla plan för en könsneutral äktenskapslag.

Samtidigt är jag principiellt emot att Svenska Kyrkan ska ha vigselrätt. Varför ska Svenska Kyrkan, som inte längre är en statskyrka, ägna sig åt en form av myndighetsutövning? Det är statens uppgift att administrera vigslar - inte kyrkans. Kyrkans jobb är att erbjuda en välsignelseakt för alla par som så önskar.

Med mitt sunda förnuft inser jag dock att det är bra att kyrkan behåller vigselrätten några år till. Det gör nämligen att den dag när kyrkan frånsäger sig vigselrätt - och den dagen hoppas jag kommer rätt snart - så kopplas inte frågan om vigselrätt till frågan om samkönade äktenskap. För mig är det två skilda frågor, men jag inser att majoriteten av befolkningen uppfattar det annorlunda.

Hursomhelst så gläds jag över att alla mina vänner nu får samma skyldigheter och rättigheter när det gäller äktenskap. Bröllop är kul!*


* ovanstående får gärna uppfattas som en fin vink :)

Att samla är nödvändigt

Från vänster: Pink, Navy blue, Navy Gold, Dots, Shade och Splash

Från vänster: Pinstripe, Leaf, Flower, Black, Deco och Lace

Min och makens samling av Filippa K-muggar bara växer. Hurra! Märkligt nog verkar det dock inte finnas någon samlad dokumentation över vilka muggar som faktiskt finns utgivna. Min illusion av att allt man behöver veta går att googla fram har brustit. Jag har själv fått göra efterforskningar på olika sätt för att ta reda på vilka muggar som Rörstrand och Filippa K har producerat.

Ambitionen är att göra en separat websida med bilder på alla muggar, samt namn och uppgift på vilken årgång de tillhör (om det är årgångsmuggar). Såhär ser iaf en enkel lista ut:

Spring/summer 05: Solfjäder + Pink

Autumn/winter 05: Kimono

Spring/summer 06: Navy blue+ navy gold

Autumn/winter 06: Pinstripes (blev senare en permanent del av sortimentet)

Spring/summer 07: Diamond

Autumn/winter 07: Dots

Spring/summer 08: Shade

Autumn/winter 08: Splash

Spring/summer 09: Charms

Autumn/winter 09: Net

Grundsortiment: Black, Deco, Lace, Beige, Leaf, Flower (och Pinstripe från -06)

Summa summarum finns det alltså just nu 18 muggar att tråna efter för oss samlare. Här hemma har vi 12 just nu. De vi saknar är solfjäder, kimono, diamond, charms, net och beige. Diamond har jag köpt på Tradera. Den bör bo i vårt skåp vilken dag som helst. Net, beige och charms hoppas jag hitta på Ittalas outlet nästa helg när vi åker söderut på semester. Kimono har jag sett på Tradera. Solfjädern blir lite knepigare....

Har jag nämnt att jag är en nörd? Och stolt?

Hypokondri

Idag har jag varit i Skellefteå med jobbet. Ikväll känner jag mig ovanligt trött och hängig. Har jag månne tagit med mig svininfluensan hem? (eller, den NYA influensan som det tydligen ska heta, men jag tycker att den är ganska gammal vid det här laget)

För säkerhets skull sover jag i vårt varma gästrum inatt med katterna. Maken är ändå ute på jobb/äventyr.

Gellert Tamas och de apatiska flyktingbarnen

På väg till jobbet hann jag imorse med att se delar av ett samtal kring Gellert Tamas bok om de apatiska flyktingbarnen; "De apatiska". Det verkade så intresant att jag ägnade delar av min lunch åt att läsa recensioner i våra större dagstidningar på nätet. Mest fastnade jag för Maciej Zarembas mycket läsvärda artikel i DN.

Jag är långt ifrån någon expert i frågan, men den uppfattning jag haft i flera år stärktes efter att ha läst dagens artiklar.

Jag tror inte att de apatiska flyktingbarnen fejkar. Jag tror inte heller att föräldrarna förgiftar eller på annat sätt gör sina barn sjuka. Jag tror också att det är bra att titta på hur t ex regeringens nationella samordnare har hanterat sin uppgift. Men nyckeln är naturligtvis barnen själva.

Barn är inte dumma. Inte ens språkförbistringar hindrar barn från att uppfatta hur allvarlig en utvisningshotad familjs situation kan vara. Det är ingen sensationell nyhet att barn ofta tar på sig skulden för problem som orsakats av vuxna och försöker lösa problem som de inte ska behöva hantera över huvud taget. Jag tror att barn i utvisningshotade familjer ibland själva förstår - medvetet eller omedvetet - att ett sjukt/apatiskt barn gör att familjens chanser att få stanna i Sverige kommer att öka dramatiskt. Ett barn som förstår detta, och bär familjen på sina axlar, blir också sjukt. Barnet fejkar inte - det ÄR verkligen sjukt. Kropp och själ hör samman på sätt som vi bara kan ana.

Oavsett om man anser att Sverige ska ta emot 10 eller 100 000 flyktingar om året så är det uppenbart att det finns stora systemfel i vårt mottagande (och avvisande) av flyktingar. Dagar som denna är det lätt att fantisera om en framtida karriär inom politiken...

Snart är det jul igen!

Jomensan. I körsångsvärlden ligger man ofta lite före i årstidsväxlingarna, så igår kväll efter körövningen satt jag tillsammans med resten av vårt programråd och brottades med repertoiren till årets julkonsert.

Sånger väcker känslor, på många sätt. Även hos dem som sjunger. Det kunde man om inte annat förstå av diskussionerna vi hade igår. Vi gick igenom förslagen som inkommit från resten av kören och slog våra kloka huvuden ihop med hjälp av mitt iTunesbibliotek. Eftersom årets konserter ska spelas in och bli en ny julskiva (den förra kom 2001) så valde vi bort alla låtar som finns med på den gamla skivan. Trist, för många av dem är bra, men det känns inte heller meningsfullt att spela in dem en gång till.

Vi pratade också en hel del om vilken karaktär vi ville ha på vår skiva. Kören har en hel del fans som gillar de mer svårtillgängliga låtarna vi brukar ägna oss åt. Samtidigt är det ett bevisat faktum att människor vill lyssna på lättsmälta och välbekanta sånger just till jul. Vi har därför valt att välja musik i kategorin "easy listening" till den här skivan. Det kommer säkert att väcka en del protester, men vi tror att det är just det som folk vill ha.

Ni som vill lyssna på programmet live kan boka in söndag 20 december eller måndag 21 december, då årets julkonserter går av stapeln. Jag lovar att det blir en trivsam konsert det här året! :)

Fickpengsdisposition

Traderas sektion för Rörstrandsporslin är farlig! Där kan man lätt göra av med alla sina fickpengar om man inte ser upp. Själv samlar jag just nu på Rörstrandsserviserna Amanda och Gurli. Det är två helt olika serviser (och eftersom blogger vägrar att klistra in bilder i mitten av inläggen får ni klicka på länkar istället):

http://www.svenskt-porslin.net/foton/3-rorstrand/3-a/3-amanda2-teal.jpg
http://www.retrohuset.se/images/Bild_025.jpg

Jag har också köpt några delar ur serien California av C-H Stålhane:
http://www.svenskt-porslin.net/foton/3-rorstrand/3-c/3-california-kurtstrom.jpg

California är dock väldigt dyr, så jag får ligga lågt och bara tråna efter de flesta delarna just nu.

För övrigt är både Verdura, King och Twist intressanta........ men man måste ju ha råd med Lego också! :)

Återkomsten

Jaha, vad skriver man när det hänt MASSOR senaste veckorna, och orken att uppdatera bloggen inte har funnits? Man sammanfattar kanske lite kort.

Jag har hunnit med två fantastiskt trevliga (men väldigt olika) bröllop, varav jag var värdinna på det ena. Har också avverkat en 40-årsfest med dans till storband (helt fantastiskt!), renovering av vardagsrummet, internathelg med min kör samt en hejdundrades inflyttningsfest i vårt nya hus med 17 gäster, varav 11 övernattade.

Och så var det dags för vardagen igen.

Just nu är det ekonomi som fyller mitt sinne. Det handlar naturligtvis mycket om vårt husköp. Av förklarliga skäl har det grävt stora hål i vårt sparande. Vi fick låna hela beloppet, vilket jag är glad över, men det har gått mycket pengar ändå. Bara lagfart och pantbrev kostade massor. Sedan tillkom husbesiktning, två dubbelhyror, renoveringsmaterial på Flügger och lite annat smått och gott. Det har helt enkelt varit nödvändigt att nalla ur bufferten. Sparande har, av förklarliga skäl, också varit på noll (förutom pensionssparandet).

Men nu börjar jag se ljuset i slutet av tunneln. Vi har en del extrakostnader den här månaden, men sedan börjar det återgå till någon slags normalläge. Fast å andra sidan - vad som är normalt vet vi ju egentligen inte förrän vi bott ett år i huset. Just nu är t ex uppvärmningskostnaderna bara avancerade gissningar. Det ska bli väldigt intressant att kunna summera ett helt år i huset nästa höst.

För egen del har jag i dagarna beslutat mig för att skapa ett nytt konto på banken. Där ska jag sätta in alla pengar som jag planerar att få in från försäljningar av saker på nätet. Nu när vi flyttat till hus märker vi vad som behövs och vad som är onödigt. Många bäckar små kan bli en ganska stor å. Målet är att spara ihop pengar för att om ett år kunna betala av resten av mitt nyare studielån. Det bör då ligga någonstans i trakterna av 15 000 kr. Då måste jag dra in en dryg tusenlapp i månaden, och det kan faktiskt gå. Jag har ju i nödfall en legosamling som kan friseras i kanterna....

Varför studielånet och inte t ex billånet, kan man undra. Jo, just nu har det högre ränta än vårt topplån, och ligger nära billånet. Men om jag betalar in 15 000 på billånet har vi ändå en hel del kvar, vilket innebär att effekten på totalsumman av lånen blir liten. Betalar jag av studielånet får vi 550 kr/mån mer att röra oss med. Den summan kan då (fr o m nästa sommar) läggas på extra amortering av billånet, som då blir avvecklat ännu fortare. Och så vidare. Ni hajjar.

Helgen är - för första gången på länge - helt ledig. Jag tänkte ägna söndagen åt att med makens hjälp välja ut en första hög med saker att lägga ut på nätet, som en kickstart på mitt extrasparande. Vad vill folk egentligen köpa, förutom Lego?

www.livet.just.nu

Ett år äldre, minsann. Vem kunde trott det?

Det kanske är tid för en uppdatering. Men först: kvällsfika.

Plötsligt händer det

Efter jobbet idag hände det.

Runt halvsex tog jobbenergin slut, så jag bestämde mig för att åka hem för att ta farväl av maken. (Nej, han ska inte lämna mig permanent, däremot åka till Göteborg några dagar). När jag backade ut bilen från parkeringen och gjorde mig redo för att lägga i ettan och köra ut på vägen.. så hände det. Jag såg något fladdra på gatan. Det var misstänkt likt en sedel.

Eftersom ingen annan fanns i närheten så stannade jag bilen och gick ut för att titta. Och mycket riktigt - det var en femhundring (sic!) som blåste fram över återvändsgränden. Inte en kotte fanns i närheten. Så vad skulle jag göra? Jag plockade upp sedeln och gav den ett nytt hem i min plånbok.

Nu återstår bara frågan: vad gör jag med pengarna?