Ordningsfrun - snart husägare!

Ibland går det snabbt här i livet. 

Budgivningen på huset vi tittat på skulle ju äga rum idag (fredag), men redan igår eftermiddag ringde mäklaren till mig. Hon berättade att vi var tre spekulanter som hade för avsikt att bjuda på huset. En av dem var förhindrad att vara med på budgivning under fredagen, och hade därför lagt ett bud i förtid. Budet låg 20 000 över utgångspriset. Mäklaren sa att vi kunde fundera om vi ville bjuda över och återkomma... men det behövdes inte, tyckte jag. Vi hade redan pratat ihop oss här hemma, så jag höjde direkt priset med ytterligare 15 000. Då trodde vi att det var det första i en lååång serie bud på huset.

Igår kväll runt sjusnåret ringer mäklaren igen. Personen som la första budet drog sig ur när vi la vårt bud. Då hade hon ringt upp den tredje spekulanten. De (ett par, gissar jag) bad att få fundera och återkomma. Mäklaren ringde då upp ägaren av huset. Han jobbar i Norge och kommer hit till Umeå nu i helgen för att reda upp husaffären. Han stannar två veckor och vill gärna att allt ska vara klart när han åker till Norge igen. En tidsoptimist av stora mått, med andra ord. Hursomhelst - mäklaren berättade för säljaren hur landet låg, varpå säljaren frågar om hon tror att det blir en snabb och smidig affär om han säljer huset till oss. Det trodde mäklaren. "Bra", sa säljaren, "då släpper jag huset för de pengar de erbjudit". 

Så samtalet vi fick igår kväll var en enkel fråga om vi ville köpa huset för det bud vi lagt. Och det ville vi ju! Helt galet. Vi hade trott att priset skulle bli minst 150 000 högre, och dessutom budgeterat för det i våra kalkyler. Men vi klagar inte på det lägre priset. 

Vi skrev på kontraktet redan nu i förmiddags. Det gäller naturligtvis under förutsättning att besiktningen (som görs på onsdag) inte visar på några större fel, för då har vi rätt att dra oss ur köpet. Är besiktningen OK betalas handpenningen på fredag. 

Så nu ska det ordnas med bankbyte, upplägg av lån, byte av bankkort, uppsägning av lägenhet.. allt sånt pyssel. Om det inte vore för att jag skulle åka till Italien på måndag hade det varit riktigt gott om tid... :)

Nåja, i-landsproblem. Vi löser det. Bankaffärerna inleds på måndag, uppsägning av lägenheten görs också då. Maken sköter besiktning och förhandlingar med nuvarande husägaren om lösöret. Jag får packa och förbereda resan i helgen. 

Sysslolös är jag inte, även om jag gick på semester för en timme sedan.

Skynda! Fynda!

Googlade nyss på en mening som innehöll ordet "präst", och fick då upp den här annonsen som en sponsrad länk: 

Präster

Fynda Präster på Tradera.
Utrop från 1kr, lägg ditt bud idag!

Funderar faktiskt på att köpa en präst. Jag menar... en krona kan man väl undvara? Man vet aldrig när man kan behöva en präst. 

Nu börjar det bli spännande

Vi har, som många av er vet, tittat på hus i över ett års tid. Det boende vi har idag trivs vi utmärkt med - en trea i centrala stan med stor balkong - men det känns ändå inte riktigt rätt att skicka nästan 7000 kr varje månad rakt ner i hyresbolagets ficka. 

Nu har det dykt upp ett hus som vi båda verkligen har fastnat för. Vi gick på visningen förra veckan, och blev om möjligt ännu mer förtjusta i huset. Dax att gå på rundvandring bland bankerna, med andra ord. 

I dagsläget har vi fått lånelöfte på önskad summa från både Swedbank och Länsförsäkringar. SEB har vi pratat med, och handläggaren där tyckte att det såg bra ut. Vi ska eventuellt prata även med Nordea innan vi bestämmer oss, men jag erkänner villigt att det lutar åt Länsförsäkringar. 

Hos LF får vi lägga 90% i bottenlånet och 10% i topplånet. Vi får dessutom bra ränta på båda lånen. De erbjuder också ett ersättningslån för det billån vi idag har i Swedbank (med 0.2% billigare ränta) samt förmånliga rabatter på alla våra försäkringar om vi blir helkunder. 

Nåväl, vilken bank vi väljer om vi vinner budgivningen får vi se. Imorgon är det en kompletterande husvisning. Förhoppningsvis blir det budgivning rätt snart. Oavsett om vi får huset eller inte så skulle det kännas skönt att veta vad man ska ställa in sig på. Jag erkänner dock villigt att jag kommer att vara bitter åtminstone ett dygn om vi inte vinner budgivningen...

Det går över?

Innan jag gick till jobbet idag gjorde jag misstaget att läsa en förskräcklig artikel i Aftonbladet. För att kort summera texten är det en tjej som skriver in till AB:s terapeut och frågar hur hon ska hantera det faktum att hon väldigt gärna vill ha barn medan hennes sambo säger att han inte vill ha barn över huvud taget.

Jag kan bara ana vilken oerhört knepig situation hon befinner sig i, och vill inte på något sätt förminska hennes dilemma. Det som upprör mig är terapeutens svar. Delar av det lyder såhär:

Aftonbladets relationsexpert Eva Rusz har något att säga till varje man som inte känner sig redo för föräldraskapet: – Det går över! Du växer in i det när det abstrakta blir konkret.

Eva Rusz anser att Julia definitivt inte ska böja sig för mannens önskan att inte skaffa barn.
– Jag tycker att hon ska försöka få sin sambo att ge med sig.
Men hur ska en man som säger sig inte vilja bli pappa kunna ändra sig?
– Han måste lita på att han växer in i fadersrollen under graviditeten, förlossningen och tiden efter, säger Eva Rusz.


Jag häpnar. Hur kan en terapeut uttala sig så oerhört respektlöst och rent ut sagt korkat? Det går över? Öh.. vad är det som går över om man inte vill ha barn?

Nejdu, Eva Rusz. Vad tror du om detta alternativa svar?


Hej Julia!
När jag läser ditt brev är det uppenbart för mig att du och din sambo befinner er i en knepig situation. Det första jag tänker på när jag läser det du skriver är att du och din sambo skulle behöva sitta ner och samtala med varandra om barnfrågan i lugn och ro för att se om ni kan hitta en väg framåt som ni båda känner er tillfreds med. Att vara oense i barnfrågan är svårt, men oavsett hur ni hanterar detta i framtiden är det viktigt att ni har pratat mycket med varandra så att era val är genomtänkta och välgrundade.

En människa som är tveksam till om h*n kan klara av rollen som förälder, med allt vad det innebär av livsförändringar och ansvarstagande, kan behöva stöttas av vänner och familj. Att bli föräldrer ÄR oerhört stort, det ska man inte försöka dölja. Samtidigt är föräldraskapet något som människor genom alla tider har klarat av. Ibland tror jag att vi undervärderar vår egen kapacitet att ta hand om andra människor, stora som små.

Din barnlängtan är konkret och påtaglig, och det är något som både du själv och din sambo måste respektera. Samtidigt måste ni båda också respektera att alla människor inte vill bli föräldrar. Din sambo säger själv att han är en av dem, och att han inte vill göra något som han kommer att ångra.

Jag skulle önska att det fanns någon enkel lösning att rekommendera för er båda. Tyvärr finns det ingen sådan. Det enda och bästa råd jag kan ge är att ni samtalar med varandra oerhört mycket. Hitta tillfällen när ni verkligen har tid att prata. Ta inte upp svåra frågor som denna när någon av er är hungrig, trött eller stressad.

Jag hoppas att ni båda hittar en väg framåt som är den bästa för er båda, oavsett om den innebär att ni fortsätter tillsammans eller väljer att bryta upp. Ta hänsyn och visa omsorg - men tvinga inte någon annan att kompromissa mot sin innersta vilja i barnfrågan. Den är så central att man inte kan kräva varken att en annan människa avstår från föräldraskap eller känner sig tvingad till föräldraskap.

Oavsett var era samtal landar: glöm inte bort att i alla situationer respektera varandras vilja och längtan. Var rädda om er själva och varandra.

Andlighetståget... Tut-tut!

Läser en spännande ledare i Dagen tidigare ikväll. Det är Elisabeth Sandlund, Dagens chefredaktör, som ifrågasätter att Sensus deltar i Stockholm Pride med ett "spirituellt tält". Förutom den hemska anglicismen (som inte riktigt funkar på svenska) har jag svårt att förstå hennes upprördhet. 

Elisabeth undrar om alla Sensus medlemmar verkligen är med på "andlighetståget". Själva formuleringen visar för mig att hon inte är klar över vilken roll ett studieförbund har. 

Sensus har, precis som de flesta andra studieförbund, ett antal medlemsorganisationer och samarbetsparter på riks- och lokalplan. Svenska Kyrkan är den största medlemsorganisationen hos Sensus, men det finns många fler. KFUM, Bröstcancerföreningen, Lottakåren och Svenska Scoutförbundet är några exempel. Tittar man på samarbetsparterna finns en ännu större bredd: Ibn Rushd (muslimska studieförbundet), Lärarförbundet, Svenska Folkdansringen, Amnesty, Feministiskt Initiativ och Framtidsbildarna (KD:s studieorganisation), för att nämna några. 

Det finns tre områden som Sensus vill lyfta fram: livsfrågor, mångfald och globala frågor. Kanske hade det varit enklare att undvika kontroverser om Sensus profil hade varit att ge kurser i engelska och företagsekonomi.. men oj, så mycket tråkigare det varit...

Ett studieförbunds roll är inte att arbeta för att alla människor ska tycka likadant. Studieförbundets roll är att folkbilda. Det görs inte genom att stryka medhårs och undvika sådant som kan ses som kontroversiellt. Att delta i Pridefestivaler runtom i landet är något som uppfattas som kontroversiellt från många håll. Men vilket värde har mångfalden om den inte får synas i verksamheten? 

"Målet är att visa att andlighet ingalunda ligger i konflikt med hbt-kulturen" säger verksamhetschefen för Pride Park. Naturligtvis har han rätt i det. Människors sexuella läggning och identitet är ingenting som förhindrar ett intresse för andliga frågor. Däremot har det tyvärr ofta varit så att kyrkan behandlat hbtq-personers andliga frågor på ett i bästa fall styvmoderligt sätt. Det är dock ingenting som Elisabeth Sandlund bekymrar sig över i sin ledare. 

Sensus medlemsorganisationer och samarbetsparter tycker inte likadant. Ibn Rushd och EFS står långt ifrån varandra på många områden, för att inte tala om Feministiskt Initiativ och Kristdemokraterna. Ändå finns de under samma paraply, och det är uppfriskande. 

Det kan vara riktigt knepigt att konfronteras med tankesätt, religiösa/politiska övertygelser och normer som inte stämmer överens med de egna. Just därför är det så viktigt att inte dra sig undan när man konfronteras med mångfalden i praktiken. Att delta i Pride är ett utmärkt exempel på hur man kan göra detta. 

Att uppmana Svenska Kyrkan, och till henne närstående organisationer, att lämna Sensus pga ett samarbete med Stockholm Pride visar på att behovet av att hitta mötesplatser där konstruktiva samtal om livsfrågor och mångfald kan äga rum är större än någonsin. Och sådana mötesplatser skapar man inte genom att öka avståndet till de personer och organisationer som representerar den vardagsnära mångfalden. 

Mer eller mindre okända partier...

Jag är kär. Föremålet för min kärleks heta låga är Valmyndighetens hemsida. En informativ, snabb och uppdaterad sajt med information - från en statlig myndighet! Jag dånar. 

Ikväll har jag hittat en lista över småpartier som fick bara några röster. Man kanske ska överväga någon av dem till nästa val? Några exempel: 

ATA- Anti tjej aktion   (sic)

Hasch Partiet

Miljöpartiet de röda

eller min favorit: 

Partiet för lättskalade apelsiner

Jag får nog läsa allas partiprogram mer noga inför nästa val. 

MIndre och mindre

Efter en otroligt trevlig frossarweekend i Adak över Valborgshelgen så bestämde jag mig (återigen) för att försöka minska i omfång. Bortsett från hälsovinsterna så är jag också snål. Jag har inte lust att köpa nya sommarkläder för att jag inte ryms i de jag redan har. 

Sagt och gjort. Faktiskt. Nu har jag gått ner 4,5 kg sedan invägningen efter Valborgs, och det är jag jättenöjd med. Målet är att gå ner lika mycket till innan vi åker till Italien (29 juni). Känns faktiskt inte helt omöjligt. Lyckas jag står stora delar av garderoben återigen till mitt förfogande. 

Just ikväll fokuserar jag ändå hälsoinsatserna på min snabbt inkomna förkylning. Jag har ONT i halsen. Det blir ingen sång på onsdag, men jag hoppas vara okej igen innan lördagens gig. I hälsoförebyggande syfte har maken gett mig ett litet glas med alkoholhaltig skotsk dryck. Av allt som inte hjälper mot förkylning är whisky det bästa, eller hur det nu var?

Himmel och helvete

Jag följer med stort intresse bloggvärldens reaktioner på valet av Eva Brunne som ny biskop i Stockholm. Det är allt från "en seger för kärleken" till varningar om "en reningseld över oss alla". Den enda gemensamma nämnaren är att ingen är neutral till valet av Eva som biskop.

Jag ska ärligt säga att jag inte vet så mycket om henne som teolog och ledare, förutom det jag läst. Karin Långström Vinge skriver på sin blogg att Eva Brunne bl a varit församlingspräst, kyrkoherde i 16 år, stiftsadjunkt (en av biskopens medhjälpare) och innehar många förtroendeuppdrag. Utifrån vad jag kan se - och vad bekanta i Stockholm säger - så tror jag att hon blir en bra ledare för stiftet.

Så varför hotet om reningseld och liknande uttryck? Jo, förutom att vara kvinna (vilket i sig är ett stort hinder för en kyrklig karriär) så lever Eva Brunne sedan många år i registrerat partnerskap med en annan kvinna, som hon också har ett barn tillsammans med. Såvitt jag kan förstå är Eva Brunne den första öppet lesbiska biskopen i världen.

Jag gläder mig åt att Svenska Kyrkan kommit så långt att man ser till kompetens och ledaregenskaper när biskopar väljs - inte könstillhörighet eller sexuell orientering. Nu hoppas jag bara att Eva Brunne får styrkan att på ett bra sätt bemöta alla kritiker. Det är många som är intresserade av att kasta första stenen.

Vad ska mina pengar heta?

Läser i nättidningarna nu på morgonen att en majoritet av svenskarna nu vill införa euron som valuta i Sverige. Inte så oväntat kanske. Själv tycker jag att frågan är större än hur pengarna ska se ut.

Jag skulle tycka att det vore jättebra om vi hade Euro som valuta. Det ger en stabilare växelkurs gentemot dollarn, och man slipper besväret att växla pengar när man åker ut i Europa. Problemet är bara att om man inför Euron så frånsäger man sig rätten att styra över sin egen räntepolitik, och det vill jag inte alls. Alla Europas länder befinner sig inte i exakt samma konjunkturläge, vilket gör att ränteläget alltid är ogynnsamt för några. Eftersom Sverige är ett litet land så kan vi inte räkna med att en europeiska räntepolitiken tar hänsyn till vår nationella särart. Är en gemensam valuta så viktig att vi ska ge upp det effektiva penningmarknadspolitiska instrumentet som styrräntan faktiskt är?

Nej, jag tycker inte det. Så jag får fortsätta pallra mig iväg till Forex och köpa Euro inför sommarens strapatser....

Det närmar sig

Idag fick jag ännu ett legopaket på posten. Det var set 1491. Jippi! Nu fattas det inte så många set innan min samling med gammalt riddarlego är komplett!

Jag pratade med Ida idag om nörderi. Varför är det något negativt? Hur skulle världen se ut om det inte fanns nördar? Jag är nörd. Och stolt!

Hotelldöden i Älvsjö

Många av de som reser i tjänsten drabbas av hotelldöden (death by uttråkning). Eftersom det inte är så ofta jag behöver bo på hotell så känns det faktiskt alldeles tvärtom för mig. Att vara ensam på ett hotellrum ibland är något som jag mår bra av. 

Det finns ingen tvätt att vika, inga katter att mata och ingen dammsugare som söker min uppmärksamhet. Bara en säng och en internetuppkoppling. Jag har ätit godis, slöat, slumrat och ska snart sova. Lite hotelldöd då och då är rena batteriladdaren för mig!

Rimmad vare Herren!

Jag kan bara inte motstå att delge er en liten sak. På en av mina favoritbloggar - http://sanningenmastefram.wordpress.com/ - så har det utlysts en rimtävling. Följande gäller:

För att ytterligare sätta fokus på hur Kristdemokraterna arbetar för ett tryggare och mer medmänskligt samhälle så startar vi det som folk gillar allra mest, en rimningstävling. Skapa ett rim om hur Göran Hägglunds föredömliga val av Europaparlamentskandidater skapar ett tryggare och mer medmänskligt samhälle. Vinnaren får en pocketbibel.

Regler:- Inga okvädningsord- Rimmet skall vara på svenska- Max 50 ord- Inget tungotal
Du får inte delta om:- Du är fildelare- Du är aktiv homo- Du är under 18 år

Många fantastiska bidrag har inkommit, men här är min favorit:

Ella i Bryssel – en fröjd.
Ges seger från himmelens höjd.
De kristtrognas skara hon leder,
Och Herrens rike utbreder.
Tills muselmanens nacke är böjd.

Åh, jag hör för mitt inre hur den texten passar utmärkt till gamla melodier från Sionstoner!

Filosofiska rummet

Jag brukar sällan ställa upp och svara på olika undersökningar, men idag har jag gjort ett undantag. Jag ägnade en del av min fikarast åt att svara på frågor om frivillig barnlöshet. Rätt så intressant, faktiskt!

Det är några sociologistudenter från Göteborgs universitet som vill fördjupa sig i ämnet. Jag antar att det inte finns alltför många som är aktuella att delta i studien, och jag svarar gärna. Det är alltid intressant när ämnet barnfrihet uppmärksammas.

En av frågorna handlade om hur omgivningen reagerat. I vårt fall har vi inte alls haft några större problem, så vi är ganska lyckligt lottade. Men visst har även jag/vi fått höra klassiska kommentarer, t ex ”Men tänk om du ångrar dig senare i livet?”. Ganska märkligt, tycker jag. Jag skulle vilja påstå att alla som är frivilligt barnlösa har tänkt igenom sitt beslut mycket noga. Det finns däremot många som blivit föräldrar utan att det varit planerat. Ingen säger ju till en förälder ”Men tänk om du ångrar dig senare i livet?”. Hur kommer det sig? Varför skulle en icke-förälder ångra sig mer än en förälder, så länge båda fattat genomtänkta beslut i frågan?

Jag har också svårt att förstå hur vissa människor anser sig ha rätten att både ställa privata frågor om/tycka till om andra människors reproduktion. För vår del är bara en smärre olägenhet vid enstaka tillfällen, men vi har ibland pratat om hur sårande vissa kommentarer hade varit ifall vår barnfrihet hade varit ofrivillig. Hur jobbigt blir det inte med frågan om "trampet av små fötter" när man försök på alla sätt att bli gravid i många år, men inte lyckats?

Mest av allt skulle jag önska att omgivningen/samhället inte förutsatte något när det gäller barnfrågan. Vissa önskar sig (och får) massor av barn. Andra får ett. En del får inga fastän de gärna vill. Åter andra, som vi, avstår och är nöjda med det. Jag förstår inte varför det fortfarande så ofta förutsätts att alla både vill och kan reproducera sig. Men bara två gånger naturligtvis, för skulle man ha fem barn är man ju också onormal.....

Jag vill bli städtant jag, tralala

Jag läste idag på ett forum där en nybliven mamma (med sex barn! hjälp!) skrivit om hur hon mår dåligt över att hon inte hinner med att städa hemma. Hon har också mått dåligt och går hos en terapeut. Vad som är höna och ägg vet jag inte, men om man mår dåligt över sin hemsituation hjälper det antagligen inte allmänntillståndet i positiv riktning.

Åååhhh! Jag vill åka och städa hos henne! Ja, jag vet att vårt eget arbetsrum ser ut som en lagerlokal och att dammsugaren är en sällsynt gäst i vårt hem, men ändå. Det är få saker som fyller mig med sådan tillfredsställelse som när det är nystädat. För några månader sedan stod jag hela söndagen och städade/matade diskmaskinen efter att 10 personer ätit middag och roat sig hemma hos oss.. och det var roligt!

Jag kanske borde söka hjälp.

Eller bli städtant istället för ordningsfru. Å andra sidan kanske det är samma sak?

Ljudeffekter

Det kan komma att cirkulera ett rykte om att jag låter som en höna under vatten när jag skriver i min filofax. Jag vill redan nu dementera detta.