För sisådär 15 år sedan bodde jag på studentkorridor i Uppsala. Ett av de nöjen vi ägnade oss åt i korridorsköket var att läsa kontaktannonserna i UNT på lördagarna. Vi lärde oss mycket om vad man ska skriva, och framför allt vad man inte ska skriva.
Klassikern "långa skogspromenader" går fetbort. För ärligt talat, hur många människor finns det ute i skogen? Har ni ens varit där och kollat? Nä, just det.
"Kille på 64 jordsnurr...". Också fetbort. Man får skriva "kille" om man är under 25, typ. Inte om man är 64. Och jordsnurr är bara okej om du är en 14-årig tjej.
"Jag är en vattuman på 45 år som..." Nä. Är ditt stjärntecken det viktigaste du kan förmedla? Hejdå.
Men vi gjorde mer än dissa. Vi försökte också tipsa varandra om vad som skulle vara intressant att framhäva om vi någon gång skulle vara intresserade av att skriva en kontaktannons. Jag minns vissa detaljer av min egen. "Innehar kompletta årgångar av tidningen Larson", t ex. Fast jag vet inte hur intressant det är i dagsläget? Det kanske det är?
En möjlig annons kanske skulle se ut såhär:
"Jag är en alldeles för snäll och lönnfet tant i mina bästa år. Jag söker någon. Lite oklart vem.
Jag kan/gillar att: tvätta, diska, betala räkningar, dricka lightcola, spela brädspel, dansa styrdans, resa långt bort och nära, kolla på SVT sport, sjunga i kör och skriva listor.
Jag kan inte/ogillar att: laga mat, rensa avlopp, byta däck på bilen, dammsuga, dansa fridans, dricka kaffe, springa efter bussar, titta på dokusåpor och åka nattåg.
Jag har: stora mängder Rörstrandsporslin, två katter, en mycket bra mamma, färre än 10 par skor, en inbunden studiebibel i fem band och en gigantisk Legosamling.
Vad tror ni? Får man nåt vettigt napp på den kroken?
