Flight mode

Det började dåligt. När jag kom ombord kunde jag konstatera att fyra av sju platser som tilldelats vårt sällskap befann sig på raden längst bak, utan möjlighet att fälla ner stolsryggen under de fem timmar som flighten skulle pågå. Men okej, okej. Jag tog en av de fyra, på en egen rad, så att barnen fick sitta med föräldrar och farföräldrar. 

Jag hann nästan få upp hoppet om att de två platserna innanför mig skulle stå tomma, när de två absolut sista som boardade flighten kom och satte sig bredvid mig. Men okej, okej. 

Jag tog upp några saker - en bok, mobilen, vattenflaskan, nackkudden - ur väskan innan jag la upp den på hyllan. Sakerna la jag i stolsfickan framför mig. Då böjer sig damen bredvid mig fram och frågar: "Har du stängt av den där helt?" och pekar på mobilen. Det hade jag faktiskt gjort, så med gott samvete kunde jag säga ja, samtidigt som jag tyst konstaterade att den här damen verkade tillhöra de som tror att en liten mobiltelefon kan sänka elektroniken på ett helt flygplan. 

Men ack, jag hade fel. "Jamen, så bra", säger damen. "Du förstår, jag är elallergiker och jag börjar må så dåligt om det är elektronik igång nära mig under flera timmar". 

Det var då jag visste det skulle bli en lååååååång flight. 

Lidabruk Joker

Eftersom jag är svårt drabbad av kompletta-serier-syndromet, så brukar jag försöka att undvika inköp av enstaka porslinsdelar. Men förra veckan kunde jag faktiskt inte motstå frestelsen. Det här fina uppläggningsfatet har nu hittat hem till mig:

Fatet är 21,5 x 28x5. Alldeles lagom stort. Här syns stämpeln på undersidan. Det är en glasyrskada (från tillverkningen, gissar jag) just där, men det är inget som stör till vardags.

Jag tog ännu en bild på fatet ur en annan vinkel. Den här återger färgerna på ett bra sätt.

Fatet har redan fått en plats som frukt- och grönsaksfat på mitt matbord. Jättefint!

King tallrikar!

Nästa samling att utökas är alltså King-porslinet. Jag fick tag på tre assietter/tallrikar häromveckan. Tallrikarna är inte riktigt runda, snarare kvadratiska med runda kanter, ca 22 cm i diameter. Gillar dem mycket! Såhär ser de ut:

Det som förvånade mig storligen var att assietterna hade olika stämplar på undersidan. De är inte heller numrerade. Jag vet att det finns bloggläsare därute som är mycket mer kunniga än jag, och jag tar tacksamt emot all hjälp. Såhär ser stämplarna ut:

Två har den (vad jag tror) nyare stämpeln, en den äldre. Vilket år bytte Rörstrand stämpel? Finns det något annat man kan utläsa härifrån? För tallrikarna i sig är som sagt likadana, förutom nivån av slitage. Jag är nyfiken!

Kairo #4

Jag hann nästan bli lite orolig, men idag kom den äntligen: min senaste del av Kairo! Den här gången ett Traderafynd. Eller fynd och fynd... min är den i alla fall! Så här ser den ut:

Skålen är 10 cm hög på högsta stället, och 16 cm i diameter på bredaste stället.
Och här är en bild med de andra två delarna som jag har sedan tidigare:

Här finns bilder av alla delarna, om ni vill se mer av dem.

Kairo #7

Nej, jag har inte sju delar av Kairo redan nu. Men del nummer sju bor numera hemma hos mig. Hurra! Jag är oerhört förtjust i den här serien.

Såhär ser vasen ut, ur två olika vinklar:

Här är en bild av sjuan tillsammans med sitt syskon, nummer fem:

Jag har bilder på mina vaser, samt några bilder på andra delar i Kairo, i mitt Flickr-album om någon vill kika. Och har någon en Kairo till salu - hör av er!

Geek alert!

Om några dagar fyller er ordningsfru år. Egentligen tycker jag inte att det är en så stor sak. Det enda jag gjort under året är att jag lyckats undvika att dö. Man kan däremot tycka att min mammas prestation för många år sedan är värt att uppmärksammas årligen.

Nåja. Det lutar mot att det blir en extra spelkväll på min födelsedag. Det är självklart så att jag får välja spel då. (Visst?). Jag velar lite mellan några olika alternativ. Just nu är jag mest sugen på ett parti Agricola med enbart kort från WM-deck. Vad sägs om de här godingarna? Först tre yrken:

Och så de här tre roliga Minor improvments:

Jomen... visst ser det kul ut? :)

Mera King

Jomenvisst! Ordningsfrun proudly presents: ännu en del King-porslin! Fatet är märkt #19 och mäter 30x18 cm exklusive handtagen. Ser ut såhär:

Jag hade sedan tidigare både storebror och lillebror i samma serie, 18 och 20. Såhär fina blir alla tre tillsammans!

King är absolut en av mina favoritserier. Tyvärr har det blivit populärt, så delarna är dyra. Jag köper nån här och där när tillfälle ges och ekonomin tillåter.

Sommarfynd, del 2

Jag vet inte riktigt om man kan kalla det för ett fynd. Det var i alla fall med ett stort leende inombords som jag köpte den här på Ittalas outlet förra veckan:

Nu är min samling med Filippa K-muggar komplett igen! Hurra! Vill ni se alla muggarna så går det utmärkt här.

Sommarfynd, del 1

Trots tappra loppisbesök under sommaren så har de saker jag är mest entusiastisk över inhandlats via nätet. Det allra största glädjeämnet är den här grytan:

Det är ännu en del i en av mina favoritserier: Oliv från Rörstrand. För att undvika förvirring så har jag två olivserier: en som är en variant av Scherzo, och en som har samma design som Koka. Detta är alltså Koka-varianten.

Grytan är 16 cm i diameter vid toppen, 20 vid botten. Den är 15 cm hög utan lock. Den har nummer 6 i botten. Här kan man se den med Olivs kaffekanna, vilket kanske ger en uppfattning om hur stor den är:

Jag hoppas att nån gång hitta fler delar. Jag vet att det finns ännu en gryta samt några uppläggningsfat som jag inte har. Tyvärr kommer de sällan ut på marknaden. Den här gången hade jag tur - jag fick den till ett förmånligt utropspris på Tradera. Mer av den varan!

Vill ni se fler delar i serien så går det utmärkt att göra här.

Loppisfynd

Jojjomensan. Här kommer ännu ett livstecken från eder ordningsfru. Jag har nyss kommit hem igen efter några dagars semester i Flen och Eskilstuna. En av aktiviteterna på programmet var att besöka två loppisar. Det var snålt med fynd, men en sak köpte jag med mig: ett glas från Johannisfors, eller heter det Johansfors?

Jag har nu också lärt mig - den hårda vägen - att det är otroligt svårt att fota glas. Om jag använder blixt så bildas prismor som gör glaset dubbelt. Om jag inte använder blixt så blir fotot gult. Men jag är inte (alltid) den som vill dölja mina misslyckanden. Här är två försök att fota glaset:

Glaset är 20,2 cm högt. Det har också delar av en etikett på foten, vilket är den enda anledningen till att jag tror mig veta vad det är.

Det sista fotot är nog också det som återger färgen bäst. Och strimlan vid etiketten är en bubbla i glaset, inte en spricka. Jag gav 20 kr för glaset. Helt okej, tror jag. Om någon av er vet mer om glaset så upplys mig gärna!

Rörstrands Kairo!

Äntligen har jag något roligt att blogga om :) Jag har blivit lycklig ägare av en vas i serien "Kairo". Den tillverkades av Rörstrand under 50- och 60-talet under namnet Lidabruk. (Lidabruk användes som eget varumärke för produkter som Rörstrand tillverkade speciellt för EPA). Såhär ser den fina vasen ut:

Här är också en bild av stämpeln på undersidan. Där kan man också se siffran fem som är präglad i botten.

Jag gillar verkligen den här serien, men har av många skäl aldrig lyckats köpa någon av delarna tidigare, så jag är verkligen jätteglad över den här! Om ni vill se fler exempel på hur de andra delarna av Kairo kan se ut så kan jag rekommendera den här länken:
http://50-talskeramik.blogspot.se/2009/08/kairo.html

Porslinsbitter

Det blev mycket bitterhet på bloggen ser jag. Men nu vill jag faktiskt få klaga på mitt i-landsproblem.

Jag har ett trevligt gäng som jag spelar brädspel med varje söndag kväll. Jag skulle aldrig välja bort en sån aktivitet för att sitta hemma och bevaka auktioner på Tradera. Men eftersom det är ett nördigt gäng (i ordets trevligaste bemärkelse) så är det ingen som surar om man behöver ta en paus på en minut för att t ex bjuda på en auktion.

Ikväll kom jag faktiskt ihåg att jag skulle bjuda på en King-skål som jag VERKLIGEN ville ha. Typ 3 minuter innan pausade jag och skulle bjuda via mobilen. Men då hade jag inte tänkt på att min mobilklocka är en halv minut sen jämfört med tradera, och att kompisarnas nät var långsamt. Auktionen tog slut typ 3 sekunder innan mitt bud (som hade blivit vinnande) gick igenom.

Det är inte första gången jag missar något en söndag kväll. Andra gånger har jag blivit så uppslukad i spelandet att jag helt enkelt glömt bort auktionerna. Det är inte någon annans fel. Men lite bitter är jag allt.

Här är för övrigt godingen som INTE kommer att flytta hem till mig:

California dreamin'

Jajjamensan. Äntligen ett livstecken igen! Jag har varit borta med jobbet några dagar, och haft många bollar i luften för övrigt, som det så vackert brukar heta. Men här är äntligen en bild på senaste tillskottet till min California-samling:

Krukan SPC finns i två storlekar. Det här är den större varianten. Jag fick köpa den av Porslinan - tack så jättemycket! Här är också en bild på krukan tillsammans med sin lillebror. Möjligen lillasyster.

Om någon vill se fler Californiabilder så finns det här.

Gör nåt, Göran.

Om du är intresserad av svensk politik, så gissar jag att du i mediabruset den senaste veckan uppsnappat nyheten (om det nu ens är en nyhet) att Göran Hägglund vill slå ytterligare ett slag för att bekämpa barnfetman. Behjärtansvärt, absolut.

Göran vill t ex att vi ska bygga fler cykelvägar, ha frukt istället för godis vid kassorna i affären och utöka gymnastiken i skolan. Fint, fint. Förutom det sistnämnda. 

Jag kan tipsa Göran om något som jag är övertygad om skulle ha en mätbar effekt på barnfetman. Mer gymnastik? Tja, kanske det. Men det allra mest akuta är att ändra på vad gymnastiken i skolan faktiskt är för något. 

Det finns självklart undantag, men jag tror ändå att för de allra flesta stillasittande och överviktiga barn är skolgympan en pina. Den går nämligen ut på att de elever som är duktiga ska få glänsa. Vi andra, vi som inte var så duktiga, eller överviktiga (eller båda delarna) blev istället mästare på att krångla oss ur gymnastikens prestationshelvete. Jag vet inte hur många timmar jag legat vaken kvällen innan skolgympan och hittat på mer eller mindre konstruktiva skäl att slippa vara med dagen efter, och somnat med en klump i magen för att jag insåg att jag inte skulle kunna slippa gympan (om jag nu inte fejkade att jag var sjuk hela dagen, vilket också hände ibland). 

Jag skulle innerligt ha önskat att jag under min grundskoletid hade träffat åtminstone en enda gympalärare som var uppriktigt intresserad av att få oss som saknade bollsinne/kondition/var överviktiga/mobbade att röra på oss lite mer. Men nejdå. Det har hela tiden handlat om att ha skidtävlingar där de duktiga får beröm och medaljer och vi andra skämmas, lära oss att spela basket där vi som hade glasögon eller var rädda för bollen stod och skämdes vid sidlinjen, valdes sist när det skulle delas lag.. och så vidare. Ni vet vad jag menar. 

Så Göran Hägglund - gör något åt hur gymnastiken i skolan faktiskt fungerar idag. Barn som är intresserade av idrott och kanske också idrottar på fritiden är inte de barn som behöver skolgymnastiken bäst av alla. Det är barn som jag själv som hade behövt få lära mig glädjen i att röra på mig utan att skämmas, bli retad eller tvingas tävla hela tiden. Om du kan lösa det så lovar jag att - mot alla mina andra principer - faktiskt stödrösta på dig i nästa val. Tack för ordet. 

ordningsfruns tre-i-topp

Utan inbördes ordning:

1. Skatteverket. Åh, skatteverket! Jag vill gifta mig med dig! What's not to love about Skatteverket? Deras hemsida är exemplarisk. Där kan man enkelt hitta information om det mesta, och blanketter som man kan ladda ner. Skulle man ändå gå bet finns det en servicetelefon med generösa öppettider. Har man tur hittar man dessutom en tjänsteman som älskar både mig och sitt jobb, och gärna hjälper mig att ta reda på var Kalle Kula som sålde en fastighet hösten 2004 har tagit vägen. Tänk om alla myndigheter vore lika charmiga.

2. Flygplatser. Det här inlägget skrivs på Arlanda. Jag vill bo på en flygplats. Jag älskar pulsen och lugnet som existera samtidigt på flygplatser. Här kan jag sitta och titta ut genom fönstret och se take-off och landning nästan varje minut samtidigt som jag skriver och funderar på livet. Om man kunde få betalt för att jobba som planespotter skulle jag lätt byta jobb.

3. OLW's sourcream and pepper-chips. Jamen det kan inte hjälpas. Trots att jag försöker strama åt så är det ändå just de chipsen som återkommer i mina drömmar. Må OLW aldrig sluta tillverka dem!