tisdag 15 maj 2012

Gör nåt, Göran.



Om du är intresserad av svensk politik, så gissar jag att du i mediabruset den senaste veckan uppsnappat nyheten (om det nu ens är en nyhet) att Göran Hägglund vill slå ytterligare ett slag för att bekämpa barnfetman. Behjärtansvärt, absolut.

Göran vill t ex att vi ska bygga fler cykelvägar, ha frukt istället för godis vid kassorna i affären och utöka gymnastiken i skolan. Fint, fint. Förutom det sistnämnda. 

Jag kan tipsa Göran om något som jag är övertygad om skulle ha en mätbar effekt på barnfetman. Mer gymnastik? Tja, kanske det. Men det allra mest akuta är att ändra på vad gymnastiken i skolan faktiskt är för något. 

Det finns självklart undantag, men jag tror ändå att för de allra flesta stillasittande och överviktiga barn är skolgympan en pina. Den går nämligen ut på att de elever som är duktiga ska få glänsa. Vi andra, vi som inte var så duktiga, eller överviktiga (eller båda delarna) blev istället mästare på att krångla oss ur gymnastikens prestationshelvete. Jag vet inte hur många timmar jag legat vaken kvällen innan skolgympan och hittat på mer eller mindre konstruktiva skäl att slippa vara med dagen efter, och somnat med en klump i magen för att jag insåg att jag inte skulle kunna slippa gympan (om jag nu inte fejkade att jag var sjuk hela dagen, vilket också hände ibland). 

Jag skulle innerligt ha önskat att jag under min grundskoletid hade träffat åtminstone en enda gympalärare som var uppriktigt intresserad av att få oss som saknade bollsinne/kondition/var överviktiga/mobbade att röra på oss lite mer. Men nejdå. Det har hela tiden handlat om att ha skidtävlingar där de duktiga får beröm och medaljer och vi andra skämmas, lära oss att spela basket där vi som hade glasögon eller var rädda för bollen stod och skämdes vid sidlinjen, valdes sist när det skulle delas lag.. och så vidare. Ni vet vad jag menar. 

Så Göran Hägglund - gör något åt hur gymnastiken i skolan faktiskt fungerar idag. Barn som är intresserade av idrott och kanske också idrottar på fritiden är inte de barn som behöver skolgymnastiken bäst av alla. Det är barn som jag själv som hade behövt få lära mig glädjen i att röra på mig utan att skämmas, bli retad eller tvingas tävla hela tiden. Om du kan lösa det så lovar jag att - mot alla mina andra principer - faktiskt stödrösta på dig i nästa val. Tack för ordet. 

1 kommentar:

Gila sa...

Jag skulle vilja säga att föräldrarna har det största ansvaret att barnen rör på sig...idag läggs alla "problem" på skolan att lösa: var sitter de framför dator/TV jo hemma!..dock kan jag hålla med om att idrotten under 80 talet inte var särskilt skoj...