Kompletta serie-syndromet

Som uppmärksamma vänner och läsare redan förstått så lider jag av kompletta serie-syndromet. Det här gäller inte bara porslin. Oh nej. Om det vore så lätt. Det gäller allt.

Lego är ett självklart exempel. Man kan inte köpa ett enda set ur en serie och strunta i de andra. Det är alla eller inget som gäller. Och böcker. Kan man ha en av Mons Kallentofts böcker? Bara vissa nummer av Pilgrim? Självklart inte. Allt eller inget.

Men jag kämpar emot! Ett gott exempel är mitt Carcassonne. För er som är oinvigda är det alltså ett av de roligaste brädspel jag testat. Det består av ett grundspel + massor av expansioner. Ni fattar? Men tro det eller ej - jag har inte köpt alla expansionerna. Jag har hittat en bra nivå på spelet som jag är nöjd med, och känner inget större behov av Princes&Dragon eller The Catapult bara för att, liksom.

Så jag trodde att jag var på bättringsvägen... tills jag idag på jobbet insåg att jag med en manisk envishet började rätta fellistor (nördig internkunskap) trots att vi redan är bäst i klassen i regionen. Jag kunde inte sluta. Man kan ju inte ha tre felpunkter kvar på listan när de andra fjorton är åtgärdade. Alla eller inget. Kosta vad det kosta vill.

Turligt nog räddades jag av en kollega som vänligt men bestämt förklarade att det var fikapaus. Annars hade jag suttit där inatt och letat felkällorna.

Hjälp, rädda mig från kompletta serie-syndromet!

ordningfrun samlar på: Filippa K

Rörstrand har producerat ett antal muggar tillsammans med designern Filippa K. De första kom 2005. Vanligtvis har det kommit två säsongsmuggar varje år. Dessa säljs en begränsad tid. Det finns också ett fast sortiment.

Jag letade länge på nätet för att försöka hitta någon slags dokumentation över vilka muggar som getts ut (namn, datum och bild) men lyckades inte. Så har själv pusslat ihop en lista utifrån information som samlat från olika källor. Om jag har missförstått eller missat något - hör gärna av er, så rättar jag listan!

Spring/summer 05: Solfjäder + Pink

Autumn/winter 05: Kimono

Spring/summer 06: Navy blue+ navy gold

Autumn/winter 06: Pinstripes (blev senare en permanent del av sortimentet)

Spring/summer 07: Diamond

Autumn/winter 07: Dots

Spring/summer 08: Shade

Autumn/winter 08: Splash

Spring/summer 09: Charms

Autumn/winter 09: Net

Spring/summer 10: Marigold

Autumn/winter 10: Mosaic

Grundsortiment: Black, Deco, Lace, Beige, Leaf, Flower (och Pinstripe från -06). Summa summarum finns det alltså i dagsläget 20 muggar att tråna efter.

Här kommer mer detaljerade bilder:

Detta är muggarna från 2005 i sällskap med en helvit mugg från ett Rörstrands-outlet (alltså ingen officiell utgåva): Outlet, Solfjäder, Pink och Kimono.

Här är muggarna från 2006: Navy blue, Navy gold och Pinstripe.


Vi går vidare till 2007 och 2008: Diamond, Dots, Shade och Splash.

Vi avrundar årgångsmuggarna med 2009 och 2010: Charms, Net och Marigold.

Så raskt vidare till det permanenta sortimentet:

Detta är Lace, Black och Leaf.

Och sist men inte minst: Flower, Deco och Beige.

Som den uppmärksamme läsaren noterat har jag ännu inte muggen från hösten 2010, Mosaic. Den står på önskelistan, och kommer att införskaffas så fort jag passerat Ittalas outlet i Birsta.

ordningsfrun kompletterar: Oliv och King

I fredags anlände två paket med efterlängtat innehåll. Det första var ännu en del i min samling Oliv-porslin:

Den är en liten vas, ca 6 cm hög. Såhär ser den ut tillsammans med sin familj:

Jag har nu del 1, 3, 6, 8 och 9. Behöver jag berätta hur ivrigt jag spanar efter de andra, speciellt 5 och 7 som jag inte har en aning om hur de ser ut?

Det andra som anlände i fredags var ett ugnsfat i serien King. Jag hade tänkt hålla mig ifrån King-porslinet, trots att jag trånat efter det ganska länge. Men det här fatet fick jag till ett otroligt bra pris eftersom det har en liten skada. Det kan jag leva med. Visst är han snygg, King?

Jag förstår att det verkar som om jag är besatt av porslin. Ni har helt rätt. Och då har jag inte ens publicerat bilder på min Amandaservis, efterrättsporslinet från Taizé, samlingen Californiaporslin (Stålhane), mina Filippa K-muggar... ja, ni fattar. Det kommer mera.

Should it stay or should it go?

Jo, jag har faktiskt porslin som inte är Rörstrand. Den här lilla servisen hamnade i min ägo när vi städade ur min mormors lägenhet. Ingen annan ville ha den, och jag tyckte att den var lite för kul för att hamna på tippen. Det är svårt att fota utan att få med reflexer. Ni får stå ut med det.

Det är ett dussin små assietter och ett större uppläggningsfat:


Det är nån slags utländsk servis. Undine. Borde kanske googla på det?



Hursomhelst: jag har mycket färre kvadratmeter att röra mig på nu, och har redan skänkt bort en Rörstrandsservis. (Gurli, hette hon. Vi hade en fin tid ihop, men det var dags att gå vidare). Frågan är om den här ska sparas eller skänkas?

He's got to be flirting with me!

Läser en intervju i Aftonbladet med Fredrik Reinfeldt. Jag förstår nu att hela artikeln är hans sätt att försöka komma i kontakt med mig. Små hintar genom hela artikeln gör det glasklart. Se här bara:

"Jag tycker om att kategorisera saker och få ordning på dem"

"...sen får jag väl erkänna att jag ser till att ha ordning på tvätten, och gärna kombinerar det md att lyssna på sportradion..."

Kan man tolka det här på annat sätt än att han är en regelbunden läsare av min blogg, och nu vill lära känna mig på ett lite mer personligt plan?

En bortglömd oliv!

När jag fejade och fixade i köket idag så hittade jag till min fasa en bortglömd Oliv! Den hade stått med en del annat porslin, inte med sina artfränder, så när jag fotade mina Oliv glömde jag bort den. Jag undrar om porslin har känslor? I så fall ber jag så mycket om ursäkt. Så här ser fatet ut:

Eftersom de andra har ologiska märkningar så har även den här (logiskt nog) nummer 92. Jag har faktiskt två likadana fat, kanske ska tilläggas. Formspråket påminner otroligt mycket om Koka, men jag vet inte om designern är densamma.

Ordningsfrun samlar på: Oliv - variant 2

Okej, jag hade tänkt hålla lite på den här godbiten, men.. äsch!

Jag har en andra samling med Rörstrands Oliv-porslin. Den här varianten är ett 60-talsporslin, sannolikt designat av Gunnar Nylund. Han gjorde en serie som heter Scherzo. Den finns i vitt, nougatbrun, blå och grön. Den gröna har (av någon anledning) fått namnet Oliv, medan de andra tre alla heter Scherzo.

Serien finns i tio delar. Jag tar mig friheten att stjäla - och komplettera - en lista från Porslinans utmärkta blogg:

1: ljusfat, 15 cm brett och 4 cm högt

2: ljusfat, 18 cm brett och 4,5 cm högt

3: liten vas, ca 7 cm hög

4: fat, 26,5 cm brett och 5 cm högt

5: ?

6: vas, 10,5 cm bred och 11 cm hög

7: ?

8: vas, 11 cm bred och 19 cm hög

9: vas, 11 cm bred och 21,5 cm hög

10: vas, 30 cm hög

Det jag lyckats samla ihop själv hittills är del 1, 6, 8 och 9. De ser ut såhär:

Dålig färgåtergivning, men visst är det riktiga snyggingar? Såhär ser märkningen ut på undersidan, dessutom med bättre färgåtergivning:

Nu spanar jag intensivt efter de andra delarna. Faktiskt det som lockar mig mest i samlarväg just nu!

Ordningsfrun samlar på: Oliv - variant 1

Av någon märklig orsak har Rörstrand gjort två serier med samma namn. Den ena är en variant av Gunnar Nylunds Scherzo. Jag återkommer till den lite senare. Den andra är en serie uppläggningsskålar i vitt med grön klöverdekor:

Delarna jag lyckats hitta (framför allt via Tradera) är alltså en två uppläggningsfat med kant, en kaffekanna, en stor och en mellanstor rund skål med lock samt en mindre såsskål. (Den sistnämnda saknar sitt lock).





Märkningen under Oliv är till synes slumpmässig. Såsskålen är märkt med 8, lilla fatet 101, stora fatet 102, mellanstora skålen 62, stora skålen 64 och kaffekannan 27. Nån som förstår logiken?



Hur som helst: jag har letat på nätet för att försöka hitta mer information om serien, men kammat noll. Ingenting. Den verkar inte finnas. Och ändå gör den det, för jag har sex delar av serien. Om någon känner till något om serien, hör gärna av er. Jag gillar den, och är nyfiken!

Ordningsfrun samlar på: Flykt!

Den minsta är inte alltid minst i alla avseenden. Det gäller i allra högsta grad min samling med Flykt-porslin från Rörstrand. Den består än så länge bara av två föremål:

Kanske inte den bästa bilden, men den ger iaf en uppfattning om fatets storlek i förhållande till vasen. Fatet är ca 38x22 cm långt, vasen ca 15 cm hög.

Här är en bild på vasens andra sida:

Jag vet ytterst lite om vem som designat Flykt eller under vilken tidsperiod den skapades. Jag vet dock att det finns ytterligare en vas, eftersom jag hittat bilder av den på nätet. Nu återstår alltså bara att skaffa lite mer information. Det bästa jag hittat hittills är en tråd på PES (Precis En Sån) samlarforum, där det spekuleras i att den som designat Flykt är Paula von Freyman eller Sylvia Leuchovius.

Jag försökte fota undersidan, men det var inte så enkelt. Det som inte framgår här är att det finns en tvåa stämplad på fatets undersida. Vasen har en åtta.



Ska vi gissa att det finns minst åtta delar? The quest is on!

En ny förälskelse

Ja, jag vet. Det har funnits många tidigare.

En av de första var Rörstrands Filippa K-muggar. Nu har jag hunnit ikapp med det samlandet, så jag måste erkänna att förälskelsen har falnat något. Delar av känslan ligger ju i jakten, liksom.

Jag måste ju också nämna Amanda. Hon har funnits med mig några år, och på senare tid har jag börjat komplettera henne. Tradera är en ständig källa till glädje/plånbokstorka.

Sen kom de på rad. Rörstrands Oliv - båda serierna. California i rött och grått. Flykt, den snyggingen! Jag hade tänkt att det inte skulle bli fler.. men så mötte jag King. Kungen. Hur kan man motstå? Men dyr är han, den rackaren. Och sällsynt...

Stackars.

Vinterstudion på TV visar massor av olika sporter idag. För en stund sedan var det bandy. Inte innebandy, utan riktig utomhusbandy.

Nu undrar jag bara: vem vill egentligen frivilligt vara bandymålvakt? Målet är enormt, man har knappt några skydd på sig och bollen är hård som sten. Är det klassens hackkyckling som utses till målvakt redan på mellanstadiet i Edsbyn och Bollnäs?

Helt obegripligt.

En julklapp från CSN

Räntan på studeskulder sänks från 2,4 % till 1,9% nästa år. Det gör faktiskt viss skillnad för de som likt mig har stora och gamla lån från studier på 90-talet. En snabb överslagsräkning visar på åtminstone en dryg hundralapp i månaden på det gamla lånet. Okej, inte någon förmögenhet, men ränta är ju aldrig en rolig utgift.

Det nya lånet är snart avbetalat. Jag hade bara ett års skulder i nya systemet. En inloggning på CSN kunde avslöja att den dagsaktuella skulden är 14 126 kr. Eftersom jag amorterar ca 560 kr/mån så är lånet avbetalat i slutet av 2012 om jag bara låter det rulla på. Men fasen också, så frestande det är att betala av allt på ett bräde... bara för att, liksom. Men när räntan är så låg känns det inte riktigt motiverat. Det blir nog istället så att jag försöker peta in lite extra i mitt fondsparande under 2011.

Jag försökte räkna lite på hur mycket jag får betala nästa år. Å ena sidan ökar amorteringarna lite eftersom min taxerade inkomst för 2009 är högre än 2008. Å andra sidan minskar räntan. Det blir ungefär samma summa till slut, men att få amortera mer känns toppen! Så tack för julklappen, CSN!

Ingenting att ångra

Ibland när jag råkar trycka två gånger på hemknappen på min iPhone så kommer det upp en ruta där det står "Ingenting att ångra".

Jag brukar trycka på "OK" och tänka att det borde gälla hela livet.

Fuck-off pengar

Idag blev jag påmind om en bra krönika av Maria Rankka (Timbro) som jag läste för något år sedan. Den handlar om fuck-off pengar. Just, ni läste rätt. Själva kärnan i resonemanget är att personer som har en schysst buffert på banken också blir mer trygga och frimodiga.

En person med fuck-off pengar kan säga upp sig på studs från jobbet om chefen visar sig vara en riktig gris.

En person med fuck-off pengar behöver inte stanna kvar i en destruktiv relation för att hon (ja, det är oftast tjejer) inte har pengar att klara sig själv.

En person med fuck-off pengar kan sova gott även om man bryter benet och blir sjukskriven i två veckor, och försäkringskassan schabblar med sjukersättningen.

Och så vidare. När jag läste krönikan för ett halvår sedan så tänkte jag att jag minsann ville spara mer, så att jag också hade rejält med fuck-off pengar om det skulle behövas. Och när jag läste den igen idag så slog det mig att jag faktiskt redan var där. Jag önskar ingen att behöva gå igenom en separation och ofrivillig husförsäljning. Verkligen inte. Men att det hänt mig har också lett till att jag på ett sätt är mer självständig än någonsin. Jag har pengar så att jag skulle klara mig åtminstone ett halvår, antagligen längre, utan att få en krona i inkomst. Och jag erkänner - det är j*kla skönt!

Det leder också till en annan fundering. Lägenheten som jag nyss flyttat in i är en hyresrätt. Jag vill gärna äga mitt eget boende, sett i ett längre perspektiv, och kikar på Hemnet då och då. Men om jag skulle köpa en bostadsrätt så skulle majoriteten av mitt kapital försvinna till insats i lägenhetsköpet. Och vad återstår då av mina fuck-off pengar? Vad är värt mer, att äga boendet eller att känna sig självständig?

Matematik + dejting = inte sant

Match.com kör en serie reklamfilmer på TV. Där sägs det att 55 personer hittar sin partner varje dag på sajten. Såvitt jag förstår är det ett väldigt stort ställe, så det låter väl rimligt.

Det enda jag undrar över är siffran. 55. Ett udda tal. Inte jämna par, alltså. Frågan är hur de får ihop det. En möjlighet är att två män träffar en kvinna och lever i tresamhet.

Eller så träffas 110 personer varannan dag. I ett av paren fattar ena parten lite långsammare än den andra att dejten är den stora kärleken. Enda problemet med den tesen är att det finns 365 dagar under ett normalt år, dvs ett udda antal dagar.

Jag kommer nog att ligga sömnlös och fundera över detta mysterium.