En bortglömd oliv!

När jag fejade och fixade i köket idag så hittade jag till min fasa en bortglömd Oliv! Den hade stått med en del annat porslin, inte med sina artfränder, så när jag fotade mina Oliv glömde jag bort den. Jag undrar om porslin har känslor? I så fall ber jag så mycket om ursäkt. Så här ser fatet ut:

Eftersom de andra har ologiska märkningar så har även den här (logiskt nog) nummer 92. Jag har faktiskt två likadana fat, kanske ska tilläggas. Formspråket påminner otroligt mycket om Koka, men jag vet inte om designern är densamma.

Ordningsfrun samlar på: Oliv - variant 2

Okej, jag hade tänkt hålla lite på den här godbiten, men.. äsch!

Jag har en andra samling med Rörstrands Oliv-porslin. Den här varianten är ett 60-talsporslin, sannolikt designat av Gunnar Nylund. Han gjorde en serie som heter Scherzo. Den finns i vitt, nougatbrun, blå och grön. Den gröna har (av någon anledning) fått namnet Oliv, medan de andra tre alla heter Scherzo.

Serien finns i tio delar. Jag tar mig friheten att stjäla - och komplettera - en lista från Porslinans utmärkta blogg:

1: ljusfat, 15 cm brett och 4 cm högt

2: ljusfat, 18 cm brett och 4,5 cm högt

3: liten vas, ca 7 cm hög

4: fat, 26,5 cm brett och 5 cm högt

5: ?

6: vas, 10,5 cm bred och 11 cm hög

7: ?

8: vas, 11 cm bred och 19 cm hög

9: vas, 11 cm bred och 21,5 cm hög

10: vas, 30 cm hög

Det jag lyckats samla ihop själv hittills är del 1, 6, 8 och 9. De ser ut såhär:

Dålig färgåtergivning, men visst är det riktiga snyggingar? Såhär ser märkningen ut på undersidan, dessutom med bättre färgåtergivning:

Nu spanar jag intensivt efter de andra delarna. Faktiskt det som lockar mig mest i samlarväg just nu!

Ordningsfrun samlar på: Oliv - variant 1

Av någon märklig orsak har Rörstrand gjort två serier med samma namn. Den ena är en variant av Gunnar Nylunds Scherzo. Jag återkommer till den lite senare. Den andra är en serie uppläggningsskålar i vitt med grön klöverdekor:

Delarna jag lyckats hitta (framför allt via Tradera) är alltså en två uppläggningsfat med kant, en kaffekanna, en stor och en mellanstor rund skål med lock samt en mindre såsskål. (Den sistnämnda saknar sitt lock).





Märkningen under Oliv är till synes slumpmässig. Såsskålen är märkt med 8, lilla fatet 101, stora fatet 102, mellanstora skålen 62, stora skålen 64 och kaffekannan 27. Nån som förstår logiken?



Hur som helst: jag har letat på nätet för att försöka hitta mer information om serien, men kammat noll. Ingenting. Den verkar inte finnas. Och ändå gör den det, för jag har sex delar av serien. Om någon känner till något om serien, hör gärna av er. Jag gillar den, och är nyfiken!

Ordningsfrun samlar på: Flykt!

Den minsta är inte alltid minst i alla avseenden. Det gäller i allra högsta grad min samling med Flykt-porslin från Rörstrand. Den består än så länge bara av två föremål:

Kanske inte den bästa bilden, men den ger iaf en uppfattning om fatets storlek i förhållande till vasen. Fatet är ca 38x22 cm långt, vasen ca 15 cm hög.

Här är en bild på vasens andra sida:

Jag vet ytterst lite om vem som designat Flykt eller under vilken tidsperiod den skapades. Jag vet dock att det finns ytterligare en vas, eftersom jag hittat bilder av den på nätet. Nu återstår alltså bara att skaffa lite mer information. Det bästa jag hittat hittills är en tråd på PES (Precis En Sån) samlarforum, där det spekuleras i att den som designat Flykt är Paula von Freyman eller Sylvia Leuchovius.

Jag försökte fota undersidan, men det var inte så enkelt. Det som inte framgår här är att det finns en tvåa stämplad på fatets undersida. Vasen har en åtta.



Ska vi gissa att det finns minst åtta delar? The quest is on!

En ny förälskelse

Ja, jag vet. Det har funnits många tidigare.

En av de första var Rörstrands Filippa K-muggar. Nu har jag hunnit ikapp med det samlandet, så jag måste erkänna att förälskelsen har falnat något. Delar av känslan ligger ju i jakten, liksom.

Jag måste ju också nämna Amanda. Hon har funnits med mig några år, och på senare tid har jag börjat komplettera henne. Tradera är en ständig källa till glädje/plånbokstorka.

Sen kom de på rad. Rörstrands Oliv - båda serierna. California i rött och grått. Flykt, den snyggingen! Jag hade tänkt att det inte skulle bli fler.. men så mötte jag King. Kungen. Hur kan man motstå? Men dyr är han, den rackaren. Och sällsynt...

Stackars.

Vinterstudion på TV visar massor av olika sporter idag. För en stund sedan var det bandy. Inte innebandy, utan riktig utomhusbandy.

Nu undrar jag bara: vem vill egentligen frivilligt vara bandymålvakt? Målet är enormt, man har knappt några skydd på sig och bollen är hård som sten. Är det klassens hackkyckling som utses till målvakt redan på mellanstadiet i Edsbyn och Bollnäs?

Helt obegripligt.

En julklapp från CSN

Räntan på studeskulder sänks från 2,4 % till 1,9% nästa år. Det gör faktiskt viss skillnad för de som likt mig har stora och gamla lån från studier på 90-talet. En snabb överslagsräkning visar på åtminstone en dryg hundralapp i månaden på det gamla lånet. Okej, inte någon förmögenhet, men ränta är ju aldrig en rolig utgift.

Det nya lånet är snart avbetalat. Jag hade bara ett års skulder i nya systemet. En inloggning på CSN kunde avslöja att den dagsaktuella skulden är 14 126 kr. Eftersom jag amorterar ca 560 kr/mån så är lånet avbetalat i slutet av 2012 om jag bara låter det rulla på. Men fasen också, så frestande det är att betala av allt på ett bräde... bara för att, liksom. Men när räntan är så låg känns det inte riktigt motiverat. Det blir nog istället så att jag försöker peta in lite extra i mitt fondsparande under 2011.

Jag försökte räkna lite på hur mycket jag får betala nästa år. Å ena sidan ökar amorteringarna lite eftersom min taxerade inkomst för 2009 är högre än 2008. Å andra sidan minskar räntan. Det blir ungefär samma summa till slut, men att få amortera mer känns toppen! Så tack för julklappen, CSN!

Ingenting att ångra

Ibland när jag råkar trycka två gånger på hemknappen på min iPhone så kommer det upp en ruta där det står "Ingenting att ångra".

Jag brukar trycka på "OK" och tänka att det borde gälla hela livet.

Fuck-off pengar

Idag blev jag påmind om en bra krönika av Maria Rankka (Timbro) som jag läste för något år sedan. Den handlar om fuck-off pengar. Just, ni läste rätt. Själva kärnan i resonemanget är att personer som har en schysst buffert på banken också blir mer trygga och frimodiga.

En person med fuck-off pengar kan säga upp sig på studs från jobbet om chefen visar sig vara en riktig gris.

En person med fuck-off pengar behöver inte stanna kvar i en destruktiv relation för att hon (ja, det är oftast tjejer) inte har pengar att klara sig själv.

En person med fuck-off pengar kan sova gott även om man bryter benet och blir sjukskriven i två veckor, och försäkringskassan schabblar med sjukersättningen.

Och så vidare. När jag läste krönikan för ett halvår sedan så tänkte jag att jag minsann ville spara mer, så att jag också hade rejält med fuck-off pengar om det skulle behövas. Och när jag läste den igen idag så slog det mig att jag faktiskt redan var där. Jag önskar ingen att behöva gå igenom en separation och ofrivillig husförsäljning. Verkligen inte. Men att det hänt mig har också lett till att jag på ett sätt är mer självständig än någonsin. Jag har pengar så att jag skulle klara mig åtminstone ett halvår, antagligen längre, utan att få en krona i inkomst. Och jag erkänner - det är j*kla skönt!

Det leder också till en annan fundering. Lägenheten som jag nyss flyttat in i är en hyresrätt. Jag vill gärna äga mitt eget boende, sett i ett längre perspektiv, och kikar på Hemnet då och då. Men om jag skulle köpa en bostadsrätt så skulle majoriteten av mitt kapital försvinna till insats i lägenhetsköpet. Och vad återstår då av mina fuck-off pengar? Vad är värt mer, att äga boendet eller att känna sig självständig?

Matematik + dejting = inte sant

Match.com kör en serie reklamfilmer på TV. Där sägs det att 55 personer hittar sin partner varje dag på sajten. Såvitt jag förstår är det ett väldigt stort ställe, så det låter väl rimligt.

Det enda jag undrar över är siffran. 55. Ett udda tal. Inte jämna par, alltså. Frågan är hur de får ihop det. En möjlighet är att två män träffar en kvinna och lever i tresamhet.

Eller så träffas 110 personer varannan dag. I ett av paren fattar ena parten lite långsammare än den andra att dejten är den stora kärleken. Enda problemet med den tesen är att det finns 365 dagar under ett normalt år, dvs ett udda antal dagar.

Jag kommer nog att ligga sömnlös och fundera över detta mysterium.

Han, hon och hen

Igår publicerade Kyrkans tidning en artikel om hur min arbetsgivare går tillväga vid anställningar. Artikeln fångades upp av TT, och har nu spridits och kommenterats både i landsortstidningar och bloggosfären.

Artikeln handlar i korthet om att personer som söker jobb i vår organisation inte behöver identifiera sig som han eller hon - det är också möjligt att använda alternativet "hen" i den elektroniska intresseblanketten som alla ska fylla i. Allt i enlighet med den inkluderingspolicy som finns i firman.

Jättebra, tycker jag. Den kritik jag har handlar möjligen om att jag inte riktigt förstår varför man öht måste uppge könstillhörighet när man söker jobb, men det kanske finns något regelverk runt detta som jag inte känner till detaljerna kring.

Det har varit intressant att följa kommentarerna. De flesta med kyrklig koppling är - föga förvånande - negativa. Andra är nyfikna. Många är okunniga. Nåväl, jag ska följa debatten. Gör det du också!

snuffsan69

E-postadresser. Hur svårt är det egentligen? Själv har jag tre stycken: en adress för skräppost (hotmail), en privat och en jobbadress. Det tycker jag själv är lagom. Det ger mig möjlighet att använda rätt adress i rätt sammanhang. Men så tycker inte alla..

Jag och en jobbkollega satt häromdagen och tittade på en stor organisations hemsida. Det fanns kontaktpersoner listade för olika delar av landet. Dessa personer hade e-postadresser i stil med:

kevinsmamma@hotmail.com

snuffsan69@msn.com

Men allvarligt talat. Om jag vill ha kontakt med en seriös organisation inom ideella sektorn, hur lockande är det att maila snuffsan eller kevinsmamma? Kan ingen hjälpa dem att skaffa en e-postadress som åtminstone ger ett intryck av att man menar allvar när man skriver?

Måste man ta reda på allt själv?

Jag har läst och hört mycket den senaste veckan om arvstvisten mellan Stieg Larssons far&bror samt hans sambo, Eva Gabrielsson. Det finns såklart mycket att säga om girighet, men det lämnar jag för tillfället. Det som fastnat hos mig är hur starkt vi väntar oss att storebror tar hand om oss och informerar oss om allt.

När jag åkte till jobbet förra veckan hörde jag en intervju med en företrädare för vänsterpartiet. Hon menade att det är dags att ändra på ärvdabalken så att även sambos ärver varandra. Argumentet för detta var att det är så många som lever tillsammans utan att vara gifta, och att de är omedvetna om att de inte ärver varandra.

Ursäkta, men jag förstår inte riktigt. Nu pratar vi om vuxna människor. Det finns massor av information som är tillgänglig i olika sammanhang, men farbror staten tvingar ingen att läsa den. Däremot är det din skyldighet att ta reda på vad som gäller. Har du fått barn och vill vara föräldrarledig? Ja, då får du ansöka om det, antar jag? Vill jag ha sjukpenning eller studiebidrag får jag ansöka om det. Vad hände med eget ansvar?

Programledaren i radio ställde en smart fråga. Hur länge ska man ha bott tillsammans för att räknas som sambo? Det är en bra fråga. Om jag bott tillsammans med någon i flera år, men inte gör det längre - får jag då ärva honom, även om vi inte bor tillsammans? Oj, vilket jobb det då blir att reda upp vem som ska ärva vem i framtiden...

Nej, för mig handlar det om personligt ansvar. Väljer jag att flytta ihop med någon under det som lagtekniskt kallas "äktenskapsliknande former", men inte vill gifta mig - ja, då får jag helt enkelt se till att ta reda på vad som gäller rent juridiskt. Det handlar om allt från att skriva testamente till att se till att sambon blir förmånstagare på min pension och eventuella försäkringar. Staten kan inte se till allt det där.

Borde inte staten se till att allt serveras mig på silverfat när det gäller information om rättigheter och skyldigheter? Nej. Deras ansvar är att se till att informationen finns tillgänglig. Måste man ta reda på allt själv? Ja. Man måste faktiskt det om man är vuxen. Oavsett om man är gift eller inte.

Äntligen!

Om Gert Fylking hade varit närvarande i Uppsala universitets aula idag vid 10.30-tiden när beslutet om vigselrätten i Svenska Kyrkan fattades, så hade nog ett "Äntligen!" varit på sin plats.

Själv är jag kluven. Jag tillhör de som menar att det inte finns några hållbara bibliska argument för att utestänga samkönade par från att leva tillsammans i äktenskap, eller att välsigna deras relation på samma sätt som man välsignar ett motkönat par. Jag är helhjärtat och på alla plan för en könsneutral äktenskapslag.

Samtidigt är jag principiellt emot att Svenska Kyrkan ska ha vigselrätt. Varför ska Svenska Kyrkan, som inte längre är en statskyrka, ägna sig åt en form av myndighetsutövning? Det är statens uppgift att administrera vigslar - inte kyrkans. Kyrkans jobb är att erbjuda en välsignelseakt för alla par som så önskar.

Med mitt sunda förnuft inser jag dock att det är bra att kyrkan behåller vigselrätten några år till. Det gör nämligen att den dag när kyrkan frånsäger sig vigselrätt - och den dagen hoppas jag kommer rätt snart - så kopplas inte frågan om vigselrätt till frågan om samkönade äktenskap. För mig är det två skilda frågor, men jag inser att majoriteten av befolkningen uppfattar det annorlunda.

Hursomhelst så gläds jag över att alla mina vänner nu får samma skyldigheter och rättigheter när det gäller äktenskap. Bröllop är kul!*


* ovanstående får gärna uppfattas som en fin vink :)

Att samla är nödvändigt

Från vänster: Pink, Navy blue, Navy Gold, Dots, Shade och Splash

Från vänster: Pinstripe, Leaf, Flower, Black, Deco och Lace

Min och makens samling av Filippa K-muggar bara växer. Hurra! Märkligt nog verkar det dock inte finnas någon samlad dokumentation över vilka muggar som faktiskt finns utgivna. Min illusion av att allt man behöver veta går att googla fram har brustit. Jag har själv fått göra efterforskningar på olika sätt för att ta reda på vilka muggar som Rörstrand och Filippa K har producerat.

Ambitionen är att göra en separat websida med bilder på alla muggar, samt namn och uppgift på vilken årgång de tillhör (om det är årgångsmuggar). Såhär ser iaf en enkel lista ut:

Spring/summer 05: Solfjäder + Pink

Autumn/winter 05: Kimono

Spring/summer 06: Navy blue+ navy gold

Autumn/winter 06: Pinstripes (blev senare en permanent del av sortimentet)

Spring/summer 07: Diamond

Autumn/winter 07: Dots

Spring/summer 08: Shade

Autumn/winter 08: Splash

Spring/summer 09: Charms

Autumn/winter 09: Net

Grundsortiment: Black, Deco, Lace, Beige, Leaf, Flower (och Pinstripe från -06)

Summa summarum finns det alltså just nu 18 muggar att tråna efter för oss samlare. Här hemma har vi 12 just nu. De vi saknar är solfjäder, kimono, diamond, charms, net och beige. Diamond har jag köpt på Tradera. Den bör bo i vårt skåp vilken dag som helst. Net, beige och charms hoppas jag hitta på Ittalas outlet nästa helg när vi åker söderut på semester. Kimono har jag sett på Tradera. Solfjädern blir lite knepigare....

Har jag nämnt att jag är en nörd? Och stolt?