Som uppmärksamma vänner och läsare redan förstått så lider jag av kompletta serie-syndromet. Det här gäller inte bara porslin. Oh nej. Om det vore så lätt. Det gäller allt.
Lego är ett självklart exempel. Man kan inte köpa ett enda set ur en serie och strunta i de andra. Det är alla eller inget som gäller. Och böcker. Kan man ha en av Mons Kallentofts böcker? Bara vissa nummer av Pilgrim? Självklart inte. Allt eller inget.
Men jag kämpar emot! Ett gott exempel är mitt Carcassonne. För er som är oinvigda är det alltså ett av de roligaste brädspel jag testat. Det består av ett grundspel + massor av expansioner. Ni fattar? Men tro det eller ej - jag har inte köpt alla expansionerna. Jag har hittat en bra nivå på spelet som jag är nöjd med, och känner inget större behov av Princes&Dragon eller The Catapult bara för att, liksom.
Så jag trodde att jag var på bättringsvägen... tills jag idag på jobbet insåg att jag med en manisk envishet började rätta fellistor (nördig internkunskap) trots att vi redan är bäst i klassen i regionen. Jag kunde inte sluta. Man kan ju inte ha tre felpunkter kvar på listan när de andra fjorton är åtgärdade. Alla eller inget. Kosta vad det kosta vill.
Turligt nog räddades jag av en kollega som vänligt men bestämt förklarade att det var fikapaus. Annars hade jag suttit där inatt och letat felkällorna.
Hjälp, rädda mig från kompletta serie-syndromet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar