En tjuvtitt på Amanda

När jag var 16 år flyttade jag hemifrån. Om man ska vara petig var jag nog dessutom bara 15, eftersom det här var hösten 1986 och jag ännu inte hunnit fylla år när flyttlasset gick. Under gymnasiet delade jag lägenhet med en kompis. Jag köpte nog ärligt talat inte en enda pryl. Allt var arvegods från olika släktingar och vänner.

Tallrikar behöver man för att kunna äta. Därför fick jag med mig några djupa och flata tallrikar, en tillbringare och två uppläggningsfat i en (just då) väldigt omodern servis vid namn Amanda. Jag har alltså ätit på Amanda hela min uppväxt och även under gymnasietiden. Sen köpte jag något annat, och Amanda packades ner i en låda.

För några år sedan packade jag upp Amanda, och insåg att hon faktiskt är riktigt snygg! 70-talet är tillbaka! Så jag dammade av delarna jag hade och började hålla utkik efter kompletterande delar på loppisar och nätet. Det här är resultatet:



Alla delar jag har är inte med på bilden. Jag har t ex ett dussin (eller nästan) av alla tallrikar och assietter. Jag har också fler äggkoppar och uppläggningsskålar. Och vilken dag som helst ska jag ta några närbilder på delarna.

Men visst är hon fin?

Veckans fynd

Nä, nu muntrar vi upp oss lite. Det är ju trots allt fredag!

Under veckan har jag fått hem tre olika paket med fynd från Tradera. Ett av dem är en del till min Amandaservis, som jag ska presentera för er nu till helgen. De andra två är udda men fina saker som jag verkligen fyndade (betalade under hundralappen för var och en). Titta här:

Svårt att få bra bilder på mörka föremål, men ni anar väl ändå. Det vänstra, lövformade fatet är mycket svartare i verkligheten. Det blir utmärkt att ha som frukt- och godisfat på vardagsrumsbordet! Sen har vi den ljuvliga gröna saken. En närbild:

Det är ett prydnadsföremål, så de av er som försöker hitta användningsområdet letar förgäves. Eller så kanske man kan lägga värmeljus i fördjupningarna?

Såhär ser den ut på undersidan:


Den heter alltså Mussla. Jag har försökt fråga min kompis Google vem som gjort den, och om det finns fler delar, men inte hittat något bra svar. Synd, för jag är väldigt förtjust i färgen och formspråket. Men jag letar vidare!

Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter

Jomän. Er ordningsfru har varit på teater och sett Klungans nya föreställning: Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter.

Jag skulle kunna försöka berätta vad den handlar om, men.. nej. Det är som Ingemar Stenmark sa: He löns int förklar för dem som int begrip. Hur ska man t ex kunna förstå dramatiken bakom mötet med Katlas familj, där det visar sig att saker och ting inte alltid är som man trott? Vem kunde t ex ana att sjöhästar går runt på stadens gator och torg?

Du måste se den själv. Det är värt varenda krona.

Nya Filippa K. I'm not impressed.

Vårens nya Filippa K-mugg finns snart i butikerna. Såhär ser muggen (vid namn "Stitch") ut:

Ärligt talat - jag är inte imponerad. Men jag köper den väl ändå. Måste säga att jag tycker att Marigold var den snyggaste på sistone. Håller Filippa&Rörstrand på att tappa stinget?

King får en kompis!

"Jaja, den här har vi väl sett förut" tänker uppmärksamma bloggläsare. Men nejdå. Titta här:

Min King har fått en kompis! En lillebror, närmare bestämt. Eller en liten prins kanske? Och titta hur bra de passar ihop:


Nu letar jag ivrigt efter skärbrädor, skålar och det andra som jag vet finns därute!

Är det inte advent snart?

Lycka kan vara att hitta det här på webben:

Enda problemet är att jag måste vänta tills mitten av oktober tills jag kan lägga vantarna på några sådana här....

Udda kan också vara rätt

Nej, allt i mitt hem är inte en del i en serie. Jag har faktiskt en del udda saker som jag gillar också. Som den här:

Det är en salladsskål som jag köpte på loppis här i stan för 20 kr. Den har ingen märkning på undersidan, förutom "T99-1". Jahadu. Men fin är den. Nån som vet mer om den?

Den här lilla skålen använder jag som sockerskål. Köptes på en resa till Cypern med en kompis för.. oj, många år sen. 1998? Jag gillar att mönstret sitter på insidan av skålen. Lite udda.

Sist, men absolut inte minst:

Det är en mugg som jag köpte på rea i en butik i Gamla stan när jag bodde i Uppsala på 90-talet. Jag gillar färgen och formen. Det är min favoritmugg här hemma, faktiskt.

Och helt off topic: För flitiga och minnesgoda bloggläsare så vill jag berätta att det kanske görs små framsteg i frågan om att få ryggsäcksinnehavaren (som jag skrev om i ett tidigare inlägg) att förstå att man faktiskt inte alltid själv måste klara av att reda upp alla saker som man ställt till med. Man kan få hjälp och stöd, på olika sätt. Frågan är inte alls i mål på något vis, men myrsteg är också steg.

ordningsfrun hissar: Skatteverket!

Alltså... var man än vänder sig så finns det människor som klagar på myndigheter. Med rätta, för det mesta. Det här är inget försvarstal för dåligt fungerande institutioner.

Men äras den som äras bör, och idag är det Skatteverket som ska hyllas. Har ni varit inne på deras hemsida? Jag besöker den då och då i tjänsten, och idag har jag gjort det som privatperson. Jag har nämligen insett att jag bör göra en fyllnadsinbetalning på mitt skattekonto, eftersom jag inte kommer att begära uppskov på skatten för min del av husvinsten.

Och se: när jag loggar in på Skatteverkets hemsida så hittar jag genast den information jag söker. Klart och tydligt. Det finns t o m en sida där jag kan räkna ut mitt eget OCR-nummer för fyllnadsinbetalningen. Helt osannolikt bra! Titta här, så får ni se ett exempel.

Kära Skatteverket, jag gillar såklart inte alltid att betala skatt. Men eftersom ni skött er bra genom åren, och dessutom har en så förnämlig hemsida (och servicetelefon, som jag också nyttjat) så känns det rätt okej ändå.

ordningsfrun utökar Oliv-samlingen

Tradera är en aldrig sinande källa till glädje för oss porslinssamlare. Förra veckans fynd var en smörask till min Amanda (som jag ska presentera senare), samt ännu en del i min Oliv-servis. Såhär ser den ut:

Jag skulle gissa att det är någon slags såsskål. Såhär ser den ut i storlek om man ställer den bredvid den mindre av de två formar jag hade sedan tidigare:


Den är alltså lite smalare och högre. Jag undrar verkligen hur många delar det finns till den här serien! Jag har aldrig sett några tallrikar eller assietter, bara skålar och uppläggningsfat. Formspråket är detsamma som Koka-serien, men jag misstänker att det finns färre delar till den här.

Nån dag här framöver ska jag ta bilder av alla delarna tillsammans och skicka in dem till Rörstrand för att försöka få lite mer information om serien.

Kompletta serie-syndromet

Som uppmärksamma vänner och läsare redan förstått så lider jag av kompletta serie-syndromet. Det här gäller inte bara porslin. Oh nej. Om det vore så lätt. Det gäller allt.

Lego är ett självklart exempel. Man kan inte köpa ett enda set ur en serie och strunta i de andra. Det är alla eller inget som gäller. Och böcker. Kan man ha en av Mons Kallentofts böcker? Bara vissa nummer av Pilgrim? Självklart inte. Allt eller inget.

Men jag kämpar emot! Ett gott exempel är mitt Carcassonne. För er som är oinvigda är det alltså ett av de roligaste brädspel jag testat. Det består av ett grundspel + massor av expansioner. Ni fattar? Men tro det eller ej - jag har inte köpt alla expansionerna. Jag har hittat en bra nivå på spelet som jag är nöjd med, och känner inget större behov av Princes&Dragon eller The Catapult bara för att, liksom.

Så jag trodde att jag var på bättringsvägen... tills jag idag på jobbet insåg att jag med en manisk envishet började rätta fellistor (nördig internkunskap) trots att vi redan är bäst i klassen i regionen. Jag kunde inte sluta. Man kan ju inte ha tre felpunkter kvar på listan när de andra fjorton är åtgärdade. Alla eller inget. Kosta vad det kosta vill.

Turligt nog räddades jag av en kollega som vänligt men bestämt förklarade att det var fikapaus. Annars hade jag suttit där inatt och letat felkällorna.

Hjälp, rädda mig från kompletta serie-syndromet!