Ordningsfrun och Röstrand

Mitt intresse för Lego och porslin har en sak (minst) gemensamt. Jag vill ha kompletta serier. Komplett är viktigt. Jag har skrivit om det tidigare, så jag ska inte tråka ut er med detaljerna igen.

Hursomhelst: Eftersom jag inser att jag har kompletta serie-syndromet, så måste jag tänka mig mycket noga för innan jag köper någon del av en serie. Det gäller speciellt Lego och porslin. På porslinsfronten så har jag alldeles för många serier på gång. Ett dussin, närmare bestämt. Mitt porslinssamlande har tagit ordentlig fart det här året. Jag har stiftat bekantskap med flera porslinsbloggare på nätet - mycket trevligt! Som bonus har jag dessutom lärt mig oerhört mycket om svensk formgivning som jag inte visste för ett år sedan.

Nåväl. Så vad är det då som samlas i mina gömmor?

Amanda: Min vardagsservis, formgiven av Christina Campbell. Jag ärvde några delar när jag flyttade hemifrån på 80-talet, och de senaste åren har jag kompletterat den via Tradera. Här saknar jag te- och kaffekoppar, tekanna samt några assietter i olika storlekar. Men det mesta i servisen är i hamn.

Filippa K: Jag har en av varje i Rörstrands serie te/kaffemuggar. Den serien är komplett (såvitt jag vet), bortsett från höstens två muggar som jag ännu inte hunnit köpa.

Manjana: En relativt ny serie matporslin där jag bara har två delar. Jag vet inte hur många som finns. Inte det jag samlar mest aktivt på, men delarna jag köpt hittills har varit mycket prisvärda.

Rasta: Är det en samling om man bara har en del? Jo, om man tänker köpa fler :) Jag har två likadana kaffemuggar i den här fina serien. Hoppas på fler.

Oliv (Koka-varianten): Okänd designer, men i vilket fall som helst en snygg serie med karotter, skålar och fat. Jag har åtta delar i dagsläget. Hur många fler som finns är höljt i dunkel. Måste uppdatera med en aktuell gruppbild.

Oliv (Scherzo-varianten): Även här okänd designer, men kanske Gunnar Nylund? Min oliv är alltså en variant av Scherzo, som finns i vitt, beige och lavendelblått. Den sistnämnda kan man se här på Porslinans fina blogg! Jag har sex delar, det finns tio. Två vet jag hur de ser ut, två är helt okända.

Mussla: En speciell serie, eftersom de två delarna jag har är rena prydnadsföremål. Jag gillar dem starkt, och hoppas hitta fler. Drömmen är att det ska finnas även i gult - det vore riktigt snyggt!

California: Nu börjar det bli svårt :) Den här fantastiska serien av C-H Stålhane (tror jag) finns i massor av olika former och färgkombinationer. Den röd-grå är egentligen inte en favorit, men det var den jag började samla på. Känns tidlös.

King: Jag inser att jag inte har någon bra gruppbild på mina King. Det betyder inte att jag tycker mindre om den. Jag är löjligt förtjust i mina King. Men jäsiken så dyra de blivit bara under senaste året...

Siesta: Nu börjar det dra ihop sig. Mina fyra delar (och två andra som jag känner till) är okända till årtal och formgivare. De är lika vackra ändå. Men jag är nyfiken på vem som ligger bakom dem. Tyvärr är det inte säkert att Rörstrand själva vet.

Flykt: Sist men inte minst. Snarare allra först. Fick jag bara välja en enda serie att samla på så blev det nog Flykt (i hård konkurrens med Siesta och King). Jag gillar allt med Flykt: struktur, former, färger... allt. Den är svår att peta ner från förstaplatsen.

Och så en joker i leken: Björn Wiinblads skapelser (alltså inte Rörstrand). Jag har en skål och en vas som han skapat, och funderar på fler. Men det gäller ju som sagt att begränsa sig.

Så vad är då 2011 års bästa inköp? Svårt, men om jag måste välja en så blir det den här:

Den fantastiska Siestavasen som jag köpte för några veckor sedan. Kan det bli tjusigare?

Vederbörligen inslagna julklappar

Julklappar, ja. Det här året har jag ju bestämt mig för att köpa julklappar till några personer som jag helt enkelt bara vill ge en klapp för att jag tror att de skulle uppskatta den. Ett bra exempel på det är några goda vänners barn. De gillar att spela Carcassone, och som inbiten spelnörd vill jag naturligtvis uppmuntra den yngre generationen att inte bara spela datorspel.

Carcassonne är ett spel som består av grundspel + ett flertal expansioner. Jag köpte 1 + 3, samt några extra uppsättningar meeples. Frågan var bara hur jag skulle slå in dem? Jag mailade därför barnens far och skrev följande:

Jag har köpt ett carcassonne med några expansioner till barnen. Det är huvudspelet + tre lådor. Jag har även två lösa uppsättningar meeplar som jag tänkt skicka med, i roliga färger. Ska jag:

a) Ge alla fyra paket + ett mindre paket med meeplarna till alla barn gemensamt?
b) Packa allt i den största lådan (det ryms gott) och ge det till barnen gemensamt?
c) Ge största lådan till dig och N (och smygöppna den för att lägga i meeplarna), och ge en expansion var till kidsen?
d) None of the above, utan _____ (diskutera på raden kring den aktuella frågeställningen utifrån kurslitteraturen, för 5 poäng).

Några timmar senare, trött och mör efter den tredje julkonserten på två dagar, och utan internet hemma, så läste jag följande INTJ-svar i min iPhones mailbox:

Som primär del av det konstruerade och intersubjektiva system där paketfördelningens meningsskapande ska tolkas in i upplever jag det som allt för utmanande utan bättre teoretisk grund uttala mig allt för säkert i saken. Mitt val baseras alltså på den tysta kunskap jag besitter och kan inte byggas upp teoretiskt och därmed frånskriver jag mig nu rätten att välja alternativ D eftersom kurslitteraturen inte är behjälplig. Jag frånsäger mig även eventuella krav på verifierbarhet och varnar för att detta är en tautologi.

Jag anser att kunskapen både om mig själv och mina systemmedlemmar är en gemensam produktion i vårt sociala utbyte och att de normer jag tror präglar systemet också därmed faktiskt präglar hela systemet. Jag tror att samspelet inom systemrelationer både bygger individuell och gemensam identitet samt att verklighetsbilder kontinuerligt skapas, förhandlas och återskapas just i samspelet inom systemet. Som centralfigur tror jag att jag här kan sätta mig inte bara i ledarposition utan som primär normgivare i hur paketkonstruktionen ska tolkas och därmed hur valet kommer att accepteras av restrerande systemdelar. Därmed bör jag själv kunna välja vilken lösningsmodell du bör applicera på din problematik. En verklighetsbild jag vill skapa i systemet är en av gemensamt ansvar, tillit och delaktighet och jag tror att det första eller andra alternativet i din lista till störst del bidrar till den bilden. Eftersom jag själv inte tror på en univsersell sanning utan sanningar som multipla skapande subjekt så faller sig bilden av ett flertal olika paket som i sina delar bidrar till en komplex men inte nödvändigtvis komplett helhet riktat till alla barn som det personligen mest lockande alternativet.

Jag vill dock reservera mig för att jag bara är en individ och att ett individuellt eller ömsesidigt utforskande av systemet som helhet kan ge en större och djupare förståelse vad vi befinner oss men jag tror ändå att du och jag här kan skapa en överrenskommelse att detta som är sant för mig kan vara en god nog grund för att representera hela systemets vilja vad det gäller denna fråga.

Alltså: A

Och helt plötsligt blev kvällen ljus, internetbristen bleknade bort, de värkande fötterna märkes inte längre, julfriden infann sig och änglarna sjöng i fjärran.

Fredagsnöje: gissa CSN-räntan!

Vad kan passa bättre en snöstormig fredag i december än att spekulera CSN-räntan inför 2012? Den brukar tillkännages nån gång runt den 15 december, så om jag vill glänsa med mina spekulationer måste jag skynda mig :)

Jag har frågat Google om hjälp att titta på tidigare års ränta. Såhär ser den ut:

2011: 1,9%

2010: 2,4%

2009: 2,5%

2008: 2,1%

2007: 2,1%

2006: 2,3 %

2005: 2,8%

Studiemedelsräntan baseras på ett snitt av statens upplåningsränta de senaste tre åren (statsobligationer, I guess) samt basbeloppet, som i sin tur grundas på inflation/ konsumentprisindex. Räntan för 2012 baseras alltså på 2009-2011 års räntor. Sverige har under 2010 och 2011 varit ett av de länder i världen som betalar lägst ränta på sin statliga upplåning. Det finns alltså all anledning att tro redan på förhand att räntan kan bli ännu lägre än 1,9 nästa år.

Statliga myndigheter har ofta bra information på sin hemsida om man letar ordentligt. Jag plöjde igenom några dokument och hittade det här på regeringens hemsida:

s 40-41: De makroekonomiska förutsättningar som påverkar utgifterna för studiemedelsräntor är nivån på upplåningsräntan i Riksgäldskontoret och prisbasbeloppet. Förändringar av upplåningsränta och prisbasbelopp jämfört med antaganden i budgetpropositionen för 2011 ger den sammantagna effekten att utgifterna bedöms minska med 687 miljoner kronor 2012. Den främsta anledningen till att utgifterna beräknas minska är att upplåningsräntan bedöms bli lägre jämfört med räntan för 2011 så som den beräknades i budgetpropositionen för 2011. Detsamma gäller för den beräknade räntan 2013 och 2014.

Byråkratiskt språk, men jag tolkar det som att vi kan se fram emot ytterligare sänkningar.

Min gissning blir härmed att vi får en ränta på 1,8% under 2012. Jag har gärna fel, om det skulle vara så att den blir ännu lägre. Om några dagar får vi veta om jag har rätt.

ordningsfruns i-landsproblem

Julklappar. Jag behöver bara läsa mina vänners statusuppdateringar på Facebook för att förstå att många verkligen sliter hårt för att hinna och orka köpa alla julklappar som måste köpas.

Själv kommer jag från en släkt som till största delen rationaliserat bort det här med julklappar vuxna emellan. Det är i grund och botten ganska skönt. Jag köper sällan mer än 3-4 julklappar varje jul. Syskonbarnen, en till mamma och en till pappa. Det klarar man av utan alltför mycket julstress.

Mitt i-landsproblem är att jag faktiskt gillar att köpa presenter. Jag gillar dessutom väldigt mycket att slå in presenter. Presentinslagning kan faktiskt sägas vara det enda pyssel som jag ägnar mig åt. Men allra roligast är att fundera över vad man vill ge bort till någon, och sedan vara glad flera gånger om: när man köper presenten, slår in den, och ger bort den.

Kan man inte få ge bort julklappar till (synbart) slumpmässigt utvalda personer, utan att de känner kravet att ge något tillbaka? Jag har t ex en del porslin som jag skulle vilja ge till porslinsbloggare som jag följer. Jag har spel och Lego som jag skulle vilja ge till vänner och deras barn. Kan man få ge bort saker utan att andra känner sig tvingade att ge något tillbaka?

En siesta att tråna efter

Titta vad jag hittade när jag bildgooglade på Rörstrands Siesta! Gaah! Måste ha! Men det är en bild från en gammal webauktion (avslutad för länge sedan), dessutom dansk. Kan bli riktigt svårt att hitta den.

Men nu vet jag att den finns. Jag ska försöka drömma om den inatt. Kan inte vara så svårt.

Den vackraste Siestan jag sett!

I fredags hämtade jag ut det vackraste jag sett på länge (i porslinsväg iaf), nämligen mitt nyaste inköp i serien Siesta. Såhär ser den ut, från olika vinklar:

Märkningen på undersidan har jag tittat på flera gånger för att vara säker på. Den är märklig. Dels har den nummer 17 stämplat, men också nummer 5 präglat snett till vänster nedanför 17. Svårt att se på den här bilden, men så är det iaf.

De andra delarna, som man kan läsa om här, har nummer 6 och 3 (samt en utan nummer). Jag gissar att det är 5 som är den relevanta siffran i det här sammanhanget. Statistik:

#3 - lilla vasen är 12 cm hög, 8 cm bred i toppen och 7 cm vid botten.

#5 - stora vasen är 25,5 cm hög, 8 cm bred på bredaste stället.

#6 - stora fatet är 16,5 x 12 cm, och 6 cm högt.

Onumrerat - lilla fatet är 14,5 x 10 cm, och 4 cm högt.

Såhär ser den ut med mina andra Siestadelar:

Ordningsfruns porslinstoppspall just nu:

Ohotad etta: Flykt.

Tvåa: Siesta

Trea: Oliv (Scherzo-varianten)

Mera manjana

Extremt minnesgoda läsare kanske minns att jag fyndade en liten mjölkkanna i serien Manjana för några månader sedan? Hur som helst: förra veckan vann jag ännu en auktion på Tradera (till bra pris), denna gång med en ugnsform. Såhär ser den ut:

Formen är ca 17,5 x 27 cm exklusive handtagen. Såhär ser den ut tillsammans med mjölkkannan:

Det märkliga är att ugnsformen är omärkt på undersidan, förutom Rörstrandsstämpeln. Mjölkkannan har däremot både serienamnet och nummer. Oklart varför Rörstrand gjort på det sättet. Jag tycker ändå inte att det råder några tvivel om att kannan och fatet hör ihop. Dekoern är ju minst sagt distinkt.

Det ska bli spännande att se om det dyker upp fler delar!

Söndagspyssel

Minnesgoda läsare kanske kommer ihåg att jag i ett inlägg för en månad sedan skrev att jag skulle försöka styra upp några saker i mitt liv. En av dem var att få bättre balans i mitt webbshoppande - jag måste sälja en del av det jag sitter på för att finansiera mina inköp.

Nu har jag tagit mig i kragen! För en dryg vecka sedan sålde jag en del Star Wars-lego till några vänner, och nu har jag krängt dubletter av gammalt riddarlego samt lite extra minifigurer via ett legoforum. Jag är fortfarande så nördig att det skär i hjärtat att skiljas från Lego, men jag måste ju.

Jag har ägnat några timmar idag åt att försöka sortera upp alla minifigurer. Det ni ser här på bordet är bara riddarfigurer. (Det går att klicka på bilden för att förstora den).


Förutom riddarfigurerna har jag flera hundra andra lösa figurer och tillbehör som också ska säljas, men nånstans ska man ju börja. Och värdet på de här är stort. Jag gissar att de snittar på 25 kr/styck. Räkna ihop bara det som ligger på bordet, så förstår ni ungefär vad jag menar.

Det är inte bara minifigurer som är av värde. Även vissa andra saker är dyra. Det här är ett exempel:



Gamla bardings (vad heter det på svenska?) kostar multum om de är hela och i bra skick. Det är såklart mina. De röda och gråa runda sköldarna kostar nog också 20 kr/styck. Andra sköldar, vapen och tillbehör är också värdefulla. Och så vidare.

Egentligen vill jag ha allt Lego i hela världen. Men jag stålsätter mig och sorterar vidare.

..och så en siesta.

Minns ni min serie (nåja, två delar iaf) Siesta? Nu har jag tre! Här är en närbild på det senaste tillskottet:


Den här bilden visar lite mer av hur formen ser ut.



Dekoren är inte vad jag hade väntat, om jag ska vara ärlig. De är inte helt sammanhängande i design, men däremot i formen. Den lilla skål jag hade sedan förr, och den jag köpt nu, är väldigt lika varandra.

#3 - lilla vasen är 12 cm hög, 8 cm bred i toppen och 7 cm vid botten.

#6 - stora fatet är 16,5 x 12 cm, och 6 cm högt.

Onumrerat - lilla fatet är 14,5 x 10 cm, och 4 cm högt.



Här har jag snurrat ett varv på både lilla skålen och vasen, för att visa lite andra nyanser:

Okej, det var sista inlägget för porslinsveckan. Nästa vecka blir det en del annat också :)

Porslinsvecka hos ordningsfrun!

Minnesgoda läsare (och porslinsnördar) kanske minns att jag har två rörstrandsserier som heter Oliv. Den ena är en variant på Scherzo, den andra är en serie fat och skålar som liknar Koka i formspråket. Jag har i två tidigare inlägg visat upp de andra delarna.

Det har varit väldigt tunnsått med delar till dem uten på nätet, men för ett tag sedan dök det upp en pärla på Tradera. Jag fick den för en femtiolapp + frakt. Mycket förmånligt! Det är ett uppläggningsfat:


Såhär ser det ut lite från sidan:


Kanske tänker någon läsare att ni redan sett den här delen? Nästan rätt. Jag har en likadan men mindre sedan tidigare. Såhär ser de ut tillsammans - mitt nya fynd är alltså den större:

Det är omöjligt att läsa den ena siffran i märkningen pga att porslinet är så nött på undersidan. Men det lilla fatet är märkt 92. En inte alltför avancerad gissning är att det här står 94.

Jag är mycket nöjd med fyndet! Jag skulle vilja hitta mellanstorleken på uppläggningsfatet som borde finnas (gissningsvis nr 93) samt en lite såsskål med lock. Den jag har saknar ju locket. Men jakten är ju en stor del av nöjet... :)

Flykt, flykt, kommer aldrig igen

Nämen, nu är det verkligen på tiden att lätta upp stämningen med veckans nätshopping. Vi inleder med en sällsynt goding, nämligen min fjärde del i serien "Flykt".

Det är en vas, ca 16 cm hög. Såhär ser den ut på andra sidan:


Här kan man ana att den har en fyra präglad på undersidan. Den har dock ingen årtalsmärkning.


Min serie med Flykt består alltså av fyra delar:

Nr 2: Stort fat. 38 x 22 cm, ca 4 cm högt.

Nr 4: Smal vas. 16 cm hög, ca 6 cm i diameter.

Nr 8: Stor vas. 16 cm hög, ca 11 cm i diameter

Onumrerad: Litet fat. 18 x 12,5 cm, ca 5,5 cm högt.

Jag har visat de andra delarna i tidigare blogginlägg. Här är en gruppbild på nytillskottet med sina syskon:

Och såhär ser det ut om jag vänder på vaserna:

Hur många King finns det i världen?

Jag nämnde i förra blogginlägget att jag hämtade upp två paket i fredags. Det andra innehöll en fantastisk skärbräda!


Kan man låta bli att gilla den här? Det är ju helt omöjligt. Den är stor, dessutom. Här fotad med ett objekt som de flesta läsare vet hur stort det är:


Skärbrädan har nr 29 i serien, och är märkt längst ner i högra hörnet, inte (som de andra delarna) i mitten.


Nu blir det dock inga flera King på ett tag, om ingenting oväntat inträffar. Säljaren som jag köpte den här skärbrädan hade ute ytterligare två skärbrädor - en mindre trekantig samt en större rektangulär. Om jag haft obegränsat med pengar hade jag köpt dem allihop... men det var ju det där med pengarna.

Något jag däremot tänker göra någon dag framöver är att ta en gruppbild på alla delar jag hittills lyckats skrapa ihop. Jag ska också försöka göra en lista över de delar jag har + de delar jag vet finns. Tanken är att maila Rörstrand om den här, och några andra serier jag har, för att få veta lite mer. Jag förväntar mig tyvärr inte att de har så mycket information än det som cirkulerar på nätet. Märkligt att de har så dålig koll på sin egen produktion. Nåja, då blir ju snokande människor som jag - och flera av mina porslinssamlande och bloggande nätvänner -desto viktigare :)

Rörstrand Rasta

Idag gjorde jag en mycket strapatsrik resa. Jag trotsade väder, vind och förkylning för att cykla till ICA (i mycket långsamt tempo) och hämta ut två efterlängtade paket. Det fösta av dem innehöll två läckra kaffemuggar från Rörstrand vid namn Rasta. Ser ut såhär:


Stämpeln på undersidan (572) bör innebära att muggarna är tillverkade någon gång under andra halvåret 1957.


Det jag verkligen föll för var de läckra öronen på koppen. Hur kan man motstå något sånthär?


Detta är ännu en modell som internet inte kan berätta så mycket om. Men som vanligt gläder jag mig ändå åt mitt nya ögongodis :) De här muggarna tänker jag använda när jag får kaffedrickande gäster - de ska inte stå i hyllan!

Agricola: Gamers deck

...och där slog den elaka förkylningen till på allvar. Usch. Ordningsfrun - förkylningen: 0-1 i dagsläget. Vad passar då bättre än att presentera en spelnyhet här på bloggen?

Häromveckan passade jag på att köpa en ny uppsättning spelkort till mitt Agricola. Jag tror att jag hoppar över att försöka förklara för er som inte spelar hur det går till. I så fall skulle det här nämligen bli min ojämförligt längsta bloggpost hittills. Jag tänker nöja mig med att försöka locka några av de redan frälsta att spela en omgång med Gamers Deck nån gång framöver.

(Disclaimer: Fotokvalitén kanske inte är den bästa, men hey, jag är ju sjuk. Och du kan förstora bilderna genom att klicka på dem).

Vad sägs t ex om de här nya yrkena?

2 reed för 2 food i början av spelet är en riktigt bra deal! Det andra är sannerligen inte heller fy skam.



Törs man spela den här? Och lönar den sig?


Jag var ju bara tvungen att ta med den här. Sångare får byggresurser. Jomen.

Mat när man bygger? Ja tack.

Och så några nya minor improvements:


Det här kortet tror jag att man kan använda som matfabrik....

Ännu ett incitament att renovera fort.

En mycket fiffig användning av sten, tycker jag!


Och jag som klagat på att det inte funnits något kort som ger bonus för mat man har kvar på slutet....

OK. That's it. Nån som är spelsugen?

King, king! (yet, tiny babe)

Jag har märkt att de ofta kommer i stim. Porslinsfynden, alltså. Det var oändligt länge sedan jag såg någon del till nån av mina Oliv-serviser till salu. Eller Siestan. För att nu inte tala om Flykt. Men King, han har översvämmat marknaden på sistone. Här är ytterligare två fynd i serien:


Det är två uppläggningsfat. Ett är ca 23 cm i diameter, det andra 20 cm. De har olika mönster, om man tittar lite närmare. Här är den större tallriken:


Och här är den mindre:


Såhär fint kommer de överens med varandra, på väg in i porslinsskåpet.


Övriga meddelanden: Den mindre skålen är märkt med 18, den större med 19. Nu har jag alltså - om jag räknat rätt - sju olika delar. Det finns sisådär 15, och de är snordyra. Jag har bara senaste veckan passat på tre auktioner som dragit iväg alltför långt. Surt, men kanske ett sunt tecken på självbehärskning.

Dessutom: Den som först noterar och kan härleda frasen i titeln på inlägget utlovas ett hedersomnämnande i nästa bloggpost.

Prosopagnosi

Ansiktsblindhet. Prosopagnosi. Äntligen har jag tagit mig i kragen och läst på lite mer om vad det faktiskt innebär, och vilka grader det finns av ansiktsblindhet. Det var ganska nyligt som jag förstod att min oförmåg att identifiera vissa människor faktiskt kunde ha en konkret orsak.

Jag har alltid tyckt mycket om att se TV-serier, men inte filmer. Orsak? Jag har bara blivit frustrerad över att jag inte känner igen, eller blandar ihop, personerna i filmen. I en TV-serie får man tid att memorera utseendet på skådisarna. Den tiden finns inte i filmer.

Jag har också utvecklat diverse knep för att slippa fråga personer som kommer fram och pratar med mig vem de egentligen är. Det händer nämligen då och då, inte minst i mitt jobb. Jag har ju märkt tydligt genom åren att människor blir förolämpade när man inte känner igen dem fast man ju borde göra det. Men jag klarar inte av det! Jag blir otroligt frustrerad över att jag, som vill ha koll på allt och alla, inte kan placera människor i sitt sammanhang, och inte alltid komma ihåg om jag träffat dem tidigare.

Ibland har jag chansat, tagit det säkra före det osäkra, och presenterat mig. Då och då brukar personen jag presenterar mig för se lite förnärmad ut och säga att vi har träffats tidigare. Jo, det har vi nog. Men jag minns inte det. Eller rättare sagt: om de berättar när och var så minns jag ju händelsen. Men personerna i minnesbilden är väldigt suddiga i konturerna.

Jag har också svårt att komma ihåg saker som t ex hur en tavla ser ut eller hur kassören på Statoil (som jag träffade för några timmar sedan) såg ut. Kanske är det också så att det är den här oförmågan som gör att jag är usel på att rita trots att jag är släkt i rakt nedstigande led med en som verkligen var konstnär?

På ett sätt gör det det ingen skillnad om jag kan sätta namnet "lindrig ansiktsblindhet" på min oförmåga. Det gör det inte lättare. Men på nåt sätt hjälper det ändå. Det gör att jag inte längre behöver fundera över om det är arrogans eller dumhet som gör att jag inte klarar av att känna igen alla människor i min omgivning.

Nästa gång det händer ska jag säga "Ursäkta, jag har lindrig prosopagnosi" när jag inte klarar av att identifiera en person. Inte bara sitta och skämmas.

Porslinsbitter. Igen.

Alltså. Varför lägger man ut en del i Rörstrands King på Tradera, men inte i Rörstrandskategorin? Jag hade ju betalat hur mycket som helst efter den här:


Hittade den av en slump en vecka efter auktionens slut. Jag har snott bilden rakt av från auktionen som hämnd på säljaren.

Morr.

ordningsfrun kompletterar: mer King!

Äntligen! Det har varit tunnsått med min favoritserie King, men nu har det rasslat till. Det här kom med Posten idag:


Den har, precis som såssnipan, en fin gul prick på handtaget.


Märkningen på undersidan (inklusive en reflektion från kamerablixten).


Men titta här - den har en tvilling!


Jag fyndade alltså två nästan likadana King. De har nummer 3 och 4 i serien, och är mycket fina tillsammans:

Totalt har jag nu fem delar i serien, och spanar vidare. Jag vet att det finns minst 13 delar....