Det går över?

Innan jag gick till jobbet idag gjorde jag misstaget att läsa en förskräcklig artikel i Aftonbladet. För att kort summera texten är det en tjej som skriver in till AB:s terapeut och frågar hur hon ska hantera det faktum att hon väldigt gärna vill ha barn medan hennes sambo säger att han inte vill ha barn över huvud taget.

Jag kan bara ana vilken oerhört knepig situation hon befinner sig i, och vill inte på något sätt förminska hennes dilemma. Det som upprör mig är terapeutens svar. Delar av det lyder såhär:

Aftonbladets relationsexpert Eva Rusz har något att säga till varje man som inte känner sig redo för föräldraskapet: – Det går över! Du växer in i det när det abstrakta blir konkret.

Eva Rusz anser att Julia definitivt inte ska böja sig för mannens önskan att inte skaffa barn.
– Jag tycker att hon ska försöka få sin sambo att ge med sig.
Men hur ska en man som säger sig inte vilja bli pappa kunna ändra sig?
– Han måste lita på att han växer in i fadersrollen under graviditeten, förlossningen och tiden efter, säger Eva Rusz.


Jag häpnar. Hur kan en terapeut uttala sig så oerhört respektlöst och rent ut sagt korkat? Det går över? Öh.. vad är det som går över om man inte vill ha barn?

Nejdu, Eva Rusz. Vad tror du om detta alternativa svar?


Hej Julia!
När jag läser ditt brev är det uppenbart för mig att du och din sambo befinner er i en knepig situation. Det första jag tänker på när jag läser det du skriver är att du och din sambo skulle behöva sitta ner och samtala med varandra om barnfrågan i lugn och ro för att se om ni kan hitta en väg framåt som ni båda känner er tillfreds med. Att vara oense i barnfrågan är svårt, men oavsett hur ni hanterar detta i framtiden är det viktigt att ni har pratat mycket med varandra så att era val är genomtänkta och välgrundade.

En människa som är tveksam till om h*n kan klara av rollen som förälder, med allt vad det innebär av livsförändringar och ansvarstagande, kan behöva stöttas av vänner och familj. Att bli föräldrer ÄR oerhört stort, det ska man inte försöka dölja. Samtidigt är föräldraskapet något som människor genom alla tider har klarat av. Ibland tror jag att vi undervärderar vår egen kapacitet att ta hand om andra människor, stora som små.

Din barnlängtan är konkret och påtaglig, och det är något som både du själv och din sambo måste respektera. Samtidigt måste ni båda också respektera att alla människor inte vill bli föräldrar. Din sambo säger själv att han är en av dem, och att han inte vill göra något som han kommer att ångra.

Jag skulle önska att det fanns någon enkel lösning att rekommendera för er båda. Tyvärr finns det ingen sådan. Det enda och bästa råd jag kan ge är att ni samtalar med varandra oerhört mycket. Hitta tillfällen när ni verkligen har tid att prata. Ta inte upp svåra frågor som denna när någon av er är hungrig, trött eller stressad.

Jag hoppas att ni båda hittar en väg framåt som är den bästa för er båda, oavsett om den innebär att ni fortsätter tillsammans eller väljer att bryta upp. Ta hänsyn och visa omsorg - men tvinga inte någon annan att kompromissa mot sin innersta vilja i barnfrågan. Den är så central att man inte kan kräva varken att en annan människa avstår från föräldraskap eller känner sig tvingad till föräldraskap.

Oavsett var era samtal landar: glöm inte bort att i alla situationer respektera varandras vilja och längtan. Var rädda om er själva och varandra.

Andlighetståget... Tut-tut!

Läser en spännande ledare i Dagen tidigare ikväll. Det är Elisabeth Sandlund, Dagens chefredaktör, som ifrågasätter att Sensus deltar i Stockholm Pride med ett "spirituellt tält". Förutom den hemska anglicismen (som inte riktigt funkar på svenska) har jag svårt att förstå hennes upprördhet. 

Elisabeth undrar om alla Sensus medlemmar verkligen är med på "andlighetståget". Själva formuleringen visar för mig att hon inte är klar över vilken roll ett studieförbund har. 

Sensus har, precis som de flesta andra studieförbund, ett antal medlemsorganisationer och samarbetsparter på riks- och lokalplan. Svenska Kyrkan är den största medlemsorganisationen hos Sensus, men det finns många fler. KFUM, Bröstcancerföreningen, Lottakåren och Svenska Scoutförbundet är några exempel. Tittar man på samarbetsparterna finns en ännu större bredd: Ibn Rushd (muslimska studieförbundet), Lärarförbundet, Svenska Folkdansringen, Amnesty, Feministiskt Initiativ och Framtidsbildarna (KD:s studieorganisation), för att nämna några. 

Det finns tre områden som Sensus vill lyfta fram: livsfrågor, mångfald och globala frågor. Kanske hade det varit enklare att undvika kontroverser om Sensus profil hade varit att ge kurser i engelska och företagsekonomi.. men oj, så mycket tråkigare det varit...

Ett studieförbunds roll är inte att arbeta för att alla människor ska tycka likadant. Studieförbundets roll är att folkbilda. Det görs inte genom att stryka medhårs och undvika sådant som kan ses som kontroversiellt. Att delta i Pridefestivaler runtom i landet är något som uppfattas som kontroversiellt från många håll. Men vilket värde har mångfalden om den inte får synas i verksamheten? 

"Målet är att visa att andlighet ingalunda ligger i konflikt med hbt-kulturen" säger verksamhetschefen för Pride Park. Naturligtvis har han rätt i det. Människors sexuella läggning och identitet är ingenting som förhindrar ett intresse för andliga frågor. Däremot har det tyvärr ofta varit så att kyrkan behandlat hbtq-personers andliga frågor på ett i bästa fall styvmoderligt sätt. Det är dock ingenting som Elisabeth Sandlund bekymrar sig över i sin ledare. 

Sensus medlemsorganisationer och samarbetsparter tycker inte likadant. Ibn Rushd och EFS står långt ifrån varandra på många områden, för att inte tala om Feministiskt Initiativ och Kristdemokraterna. Ändå finns de under samma paraply, och det är uppfriskande. 

Det kan vara riktigt knepigt att konfronteras med tankesätt, religiösa/politiska övertygelser och normer som inte stämmer överens med de egna. Just därför är det så viktigt att inte dra sig undan när man konfronteras med mångfalden i praktiken. Att delta i Pride är ett utmärkt exempel på hur man kan göra detta. 

Att uppmana Svenska Kyrkan, och till henne närstående organisationer, att lämna Sensus pga ett samarbete med Stockholm Pride visar på att behovet av att hitta mötesplatser där konstruktiva samtal om livsfrågor och mångfald kan äga rum är större än någonsin. Och sådana mötesplatser skapar man inte genom att öka avståndet till de personer och organisationer som representerar den vardagsnära mångfalden. 

Mer eller mindre okända partier...

Jag är kär. Föremålet för min kärleks heta låga är Valmyndighetens hemsida. En informativ, snabb och uppdaterad sajt med information - från en statlig myndighet! Jag dånar. 

Ikväll har jag hittat en lista över småpartier som fick bara några röster. Man kanske ska överväga någon av dem till nästa val? Några exempel: 

ATA- Anti tjej aktion   (sic)

Hasch Partiet

Miljöpartiet de röda

eller min favorit: 

Partiet för lättskalade apelsiner

Jag får nog läsa allas partiprogram mer noga inför nästa val. 

Kanske nördigast hittills

Om man räknar de brickor jag använder från mina expansioner innehåller mitt Carcassonne följande antal: 

Carcassonne Basic: 71 (+1 startbricka)

Inns&Cathedrals: 18

Traders&Builders 24

River I och II: 22 (+ 2 start/slutbrickor)

King&Scout: 5

GQ mini expansion: 11 (+ 1 slutbricka till floden)

Abbey&Mayor: 12

Cult: 6

Summa: 169 brickor

Jag har också 4 brickor från Siege/Cathars, men de spelar vi i dagsläget inte med. Samma sak gäller 6 brickor med Abbeys från A&M. 

Jag har spelpjäser (små meeples, big meeple, ingenjör och gris) i tio färger: vit, svart, grå, gul, orange, röd, grön, blå, lila och brun. Till alla utom brun och lila har jag också lada, vagn och borgmästare. 

Nån som vill spela? Come to mama!

Rankinglistor

Nu ska jag ge mig på något svårt. Jag ska försöka skriva om ett ämne som antagligen låter (och kanske är) fjortisaktigt, men ändå känns intressant och relevant. "Inre rankinglistor" kanske ämnet skulle kunna heta? 

Fundera över vilka fem personer du ser som dina närmaste vänner. Vad närmast innebär får du bestämma själv. (Vi lever ju i ett postmodernt samhälle). Det kan handla om allt ifrån vem du oftast umgås med till vem du känner dig närmast rent känslomässigt. Gå sedan vidare och vidga listan till tio personer. Vill du gå ett steg till och ringa in tjugo personer så har jag inga invändningar mot det. 

Den här inre listan du gjort handlar inte om social status eller externt mätbara faktorer. Den handlar bara om hur du själv rankar dina vänner och bekanta, vilket inte alls är något konstigt i sig. Vi står vissa människor närmare än andra. 

Men naturligtvis finns det en intressant tvist på ämnet. Fundera nu över hur dina tio närmaste vänner skulle placera dig på sina inre rankinglistor. Tror du att ni hamnar på ungefär samma placeringar?

Ja, jag erkänner direkt - det här är en av mina livsångestar som följt mig sedan jag var en mobbad 11-åring med tandställning. Kanske är det vi som haft det tufft som barn som funderar över sådana här saker? Det vore rätt logiskt. Anyway, idag känner jag att jag har kommit så pass långt att jag kan fundera över ämnet utan att det ger mig alltför stora portioner ångest. När jag tänker på det nu är jag mest nyfiken och fundersam. 

Rankar jag och mina vänner varandra på samma sätt? Om inte, spelar det då någon roll i praktiken? 

Något att fundera över.  

Varning för nörderi!

I slutet av november förra året åkte jag och maken på en biltur till de mellersta delarna av landet. Under den resan introducerade några goda vänner oss för strategispelet Carcassonne. Jag bedömer att knark hade varit mindre vanebildande. Å andra sidan är Carcassonne mycket bra för den mentala hälsan, så jag ska inte klaga. 

Innan jullovet köpte vi C:s grundsats samt två expansioner, Inns&Cathedrals samt Traders&Builders. Sedan dess har även King&Scout, Games Quarterlys expansion (som inte går att köpa här i Sverige, men Ebay är min vän) samt the River tillkommit. Idag har jag blivit ägare till ytterligare två expansioner: Abbey&Mayor samt River 2. 

Jamen, vad ska jag säga? Det är ju så djuuuriskt roligt! Och möjligheterna att lägga till/ta bort olika element ur spelet varje omgång gör att ingen blir den andra lik. Jag tror för övrigt att staden som gav 78 poäng (26x3) är den mest poänggivande stad jag varit med om under en spelomgång. 

Ett otroligt roligt spel och goda vänner att spela med - vad kan man då önska mera? Möjligen den senaste expansionen Cult&Siege.. hmm....

Överreklamerat

"Att åka på weekendcharter till New York fixar väl vilket pucko som helst, men det är en rejäl utmaning att få en trist tisdag i november att svänga" - Täppas Fogelberg -

Ovanstående citat läste jag för några månader sedan. Nu när nyårsaftonen närmar sig kom jag att tänka på det igen. För allvarligt talat: hur roligt är det egentligen med nyårs- och midsommarafton? Hos mig väcker de mest ångest. I bagaget finns minnen av flera dylika kvällar när jag inte haft någonting för mig, och istället suttit ensam hemma framför TV:n med en mugg nyponsoppa. De senaste åren har jag inte varit ensam, men ränderna verkar inte gå ur. Visst har jag haft det trevligt.. men det är ändå något som ligger och gnager.

Jag tycker inte att nyårsaftonen och midsommarfirandet som koncept är roligt. Mina bästa och roligaste minnen handlar istället om helt vanliga kvällar när jag träffat vänner och vi har haft oväntat roligt. Just sådana tisdagar i novemer som Täppas beskriver.

Upphaussade kvällar ger mig prestationsångest. Men jag kan vara en j*vel på att få tisdagarna i november att svänga.

Religionspedagogik

När man frågar barn vad de vill bli när de blir stora brukar yrken som t ex brandman och veterinär nämnas flitigt. Om någon skulle fråga mig vad jag vill bli skulle jag svara religionspedagog. Det stora problemet med det yrket är att det ännu inte finns. 

Jag har i flera års tid ägnat en hel del tid åt att diskutera teologiska frågor på olika internetforum. En sak som slagit mig är hur dåliga pedagogiska kunskaper många debattörer har, även de med teologiska sakkunskaper. Fler än en gång har jag övervägt möjligheten att ge mina meningsmotståndare lite hjälp med argumenten så att samtalet skulle lyfta till en lite högre nivå. Vid närmare eftertanke har jag dock insett att det inte skulle uppskattats. 

Senaste diskussionen jag engagerat mig i gäller samkönade äktenskap. Tro mig - det har varit på tapeten förut, så jag har haft möjligheter att vässa argumenten. Facebook har visat sig ha större möjligheter än att skicka en superpoke eller spela Mindjolt. Vem hade anat det? :) 

Det jag skulle vilja göra som religionspedagog skulle kunna vara t ex att undervisa på en ekumenisk bibelskola. Jag ser det som en utmaning att försöka lägga fram alla sidors argument på ett sakligt och respektfullt sätt. Få kan tala för sin sak på ett bra sätt - ännu färre kan tala för andras sak på ett bra sätt.

Nåja. Jag får hålla tillgodo med att vara ordningsfru på jobbet så länge. Det är sannerligen inte det sämsta. Betalt får jag dessutom för att vara ordningsfru. Det är mer än vad man kan säga om mitt debatterande på internetforum.... 

Saker som kan dölja sig under en sexårings säng

Legobitar. Suddgummin. Avrivna luckor till gamla adventskalendrar. Udda sockar. Damm. Glaskulor. Mer legobitar. Pennor. Smycken av obetydligt monetärt men högt emotionellt värde. Hårsnoddar. Teckningar. Bitar ur pärlplattor. Saker som kommer med Kalle Anka-tidningar. Underkläder. Klistermärken. Mer damm. Påsförslutare. Mandarinskalsbitar. Barbiekläder. 

Som icke-förälder är jag smått förstummad över variationen i föremål :)

ICA ser mig och det är helt okej

För några dagar sedan fick vi hem det månatliga utskicket från ICA. Den här gången var det premiär för "Dina varor". Det innebär att vi får 20% rabatt på vissa varor som vi handlat ofta den senaste tiden. I vårt fall handlade det bl a om kycklingfiléer, matlagninsgrädde och kattmat.

Idag läser jag i DN att detta är ajabaja.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=840898

Sveriges Konsumenter menar att detta är en farlig situation med potentiellt "slippery slope", dvs att ingen vet vad detta kan leda till. Kanske börjar ICA lämna ut uppgifterna om vad jag köper?

För egen del är jag inte orolig. Jag kan faktiskt inte påminna mig om att jag köpt något hemligt på ICA. Men Jan Berntoft på Sveriges Konsumenter är orolig. "Allt vi köper kanske vi inte vill att vår partner ska veta". Eh... vad köper man på ICA som är hemligt?

Integritet i all ära, och jag tycker att det är bra att FRA-lagen fått så stark kritik. Men jag ser inga större problem med att erkänna för min omvärld att jag brukar köpa kycklingfiléer på ICA.

Snufsan, Kulvert och Fanta?

Läste en rolig artikel i Aftonbladet idag:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3128426.ab

Skatteverket inför alltså mer generösa regler för namn, och jag är kluven. Vill en vuxen människa heta Plutten så.. visst. Jag har iofs lite svårt att se hur han ska kunna göra bra ifrån sig på en jobbintervju, men det är Pluttens problem. Så ja, vuxna människor borde kunna få ändra sina namn precis hur de vill. Där är jag t o m mer generös än skatteverket som har en del konstiga restriktioner kvar. Varför är det okej att ge sin dotter namnet Fanta, men inte Erik?

Däremot tycker jag spontant inte att man ska kunna ge barn vilka namn som helst. Bara för att föräldrarna tycker att namnen Banan eller Kulvert är fina så kanske inte barnen uppskattar dem lika mycket. Jag har inga problem med unika namn, men jag är nog konservativ i avseendet att jag tycker att det är skillnad mellan namn på människor och namn på t ex företag. Hur kul kan det vara att heta Volvo?

Sämsta rimmet. Någonsin.

Jag var länge övertygad om att tidernas sämsta låtrim fanns med i låten "Torka dina tårar adjö" med Kayo. Minns nån henne? Hon hade iaf två rader i ovan nämnda låt som löd ungefär:

".. så torka dina tårar och sprätta champagnen

Den har jag sparat sen vi var i Spanien.."

Idag kom jag att tänka på en sång som vi sjöng i barntimmarna på Filadelfia när jag var liten. Tant Lotten, vår barntimmefröken, var en rundnätt dam med hempermanentat hår och polyesterklänningar i storblommiga mönster. Vi hade en fin sparbössa med en liten negerpojke (som det hette på den tiden) som nickade till tack när man la en slant i sparbössan och sjöng: 

"Jag har en liten, liten slant med idag

Den vill jag offra här för hednabarn

En hälsning skall jag sända nu till Kina, Indien, 

Afrika och Mexico, ja till Brasilien".

Nåja, den underbara rimsången jag kom att tänka på var en helt annan: 

"Ett å två å tre å fyra

barnaåren är så dyra

Fem å sex å sju å åtta

jag vill ej från Gud gå borta

Nio tio och så elva

Jesu sällskap vill jag välja

Tolv och tretton, fjorton, femton

Nu till Jesus har jag vänt om"

Notera hur rimmen blir sämre och sämre för varje strof. Det där med "åtta" och "borta" gör sig dessutom bäst på göteborgska - inte västerbottniska. 

Nån som kan ett ännu sämre rim? 

Pridefestivalens vara eller icke vara

Jag måste börja med att erkänna att jag aldrig har varit på Pridefestivalen. Någon gång har jag tänkt åka dit och jobba (lång historia) och på så vis också få gratis tillgång till en del konserter och seminarier. Än så länge har det inte blivit av.

Jag är kluven till Pridefestivalen i den form den finns idag.

Det positiva är att den lyfter fram HBT-frågor, vilket tyvärr är välbehövligt. Det är helt obegripligt att vi lever i ett land där människor ska diskrimineras även juridiskt sett pga sin sexuella läggning. Det känns märkligt att jag får gifta mig när mina homosexuella vänner berövas den rätten bara för att de älskar någon av samma kön. Pinsamt, Sverige. Pinsamt.

Det negativa är att jag befarar att Pride förstärker bilden av HBT-personer som en egen folkgrupp där alla gillar schlager, har för mycket smink (männen alltså, som bekant har ju lesbiska inget smink alls ), bär kläder med glitter och paljetter samt älskar Barbara Streisand och Ola Salo. Jag vet inte riktigt om det där stämmer med de HBT-personer jag känner. Min magkänsla säger mig att HBT-familjer lever ungefär som heteronormativa vaniljfamiljer. De storhandlar på ICA Maxi, hämtar/lämnar på dagis, svär över parkeringsböter och glömmer bort att bära ut soppåsen med räkskal efter lördagsfesterna.

Jag tycker av hela mitt hjärta att HBT-frågor är viktiga och ska lyftas fram i den allmänna debatten. Men om man ska diskutera Pridefestivalens vara eller icke vara så undrar jag om det positiva överväger det negativa när effekten blir att stereotyper förstärks.

Övertyga mig gärna om att jag har fel.

Lyteskomik

Jag har en ny liten hobby: att läsa ekonomiforumet på Familjeliv. Ett faschinerande ställe! Det finns två forum. Ett är öppet och innehåller mer allmänna frågor. I det andra kan man skriva anonymt, och det är där det blir riktigt spännande.

Här trängs inlägg av typen:

Jag och min sambo skulle gärna vilja köpa hus. Vi har sett ett som vi verkligen gillar, men det kostar 1,8 miljoner. Min sambo är arbetslös och har alfakassa, själv har jag föräldrapenning eftersom jag är hemma med vår dotter. Vi har en son sedan tidigare, och sambon har en äldre dotter från ett tidigare förhållande som bor hos oss varannan helg.

Vi får ut ungefär 19 000 i månaden, och har en hyra på 4300 idag. Sambon har ett lån på 160.000 som vi betalar 2000 i månaden på. Tror ni att det är möjligt att få lån på banken så att vi kan köpa vårt drömhus?

Mitt svar: En snöboll i öknen har bättre prognoser.

Jag fick en oväntat hög mobilräkning den här månaden samtidigt som kvartalsräkningen från CSN dök upp. Tänkte ta ett SMS-lån. Var är bästa stället att göra det?

Mitt svar: Inget sådant ställe är bra. Sluta prata så förbenat mycket i din mobil istället och se till att få CSN-räkningen månadsvis. Gör en budget.

Jag skulle kunna ge fler exempel, men det får räcka. Det är verkligen faschinerande hur många människor som har noll koll på sin ekonomi. Jag trodde inte att det var såhär illa. Det mest skrämmande av allt är att den absoluta majoriteten av de som skriver på Familjeliv är småbarnsföräldrar. För mig verkar småbarnsperioden vara den tid när man som föräldrar verkligen måste vända på alla slantar och tänka rätt för att få ekonomin att gå ihop.

Återigen undrar jag när vi ska få privatekonomi som ett separat ämne i grundskolan?

Legoklenoder

Vilket legoset är oumbärligt i en AFOL's (Adult Fan Of Lego) samling? En Millenium Falcon, såklart! Till dags dato finns det fyra olika alternativ för den törstande legoälskaren - vi tar dem i storleksordning.

Först av allt: 4488, ett set från 2003 med 87 bitar.


Ett mycket prisvärt alternativ för den som inte vill ruinera sig. Jag har faktiskt två stycken själv. De lär stiga i pris. Här kommer nästa: 7190, från 2000 med 659 bitar.


Det här är ett dyrare alternativ. Det var den första Falcon som Lego producerade. Det är också det enda setet som innehåller prinsessan Leia med flätor i den gamla bruna nyansen <- nördigt, viktigt vetande. Kan man tänka sig att köpa setet utan Leia så blir det billigare. Jag har ett ex även av det här setet. Fick det billigt! Men vi går över till nästa: 4505, från 2004 med 985 bitar.

Det här setet är byggt i Legos nya färgschema. De grå och bruna nyanserna ändrades 2004, vilket inte var populärt i Legovärlden. Designen kan man dock inte klaga på! Jag har själv inte det här setet. Än. Det står på önskelistan.

Sist, men verkligen inte minst: 10179, från 2007 med 5195 bitar (ja, ni läste rätt).
Vad ska man säga? Alla legofantasters våta dröm, naturligtvis. Själv har jag inte lyckats lista ut hur jag ska motivera mig själv att lägga 6000 kr på ett enda legoset.. men det kanske kommer? Jag måste nog skynda mig, eftersom seten brukar finnas på marknaden runt två år. Star Wars-seten stiger dessutom i pris när de inte längre finns till salu i butik, så jag har inte lust att vänta på E-baypriserna. Det blir till att börja samla.....