tisdag 2 november 2010

Fuck-off pengar

Idag blev jag påmind om en bra krönika av Maria Rankka (Timbro) som jag läste för något år sedan. Den handlar om fuck-off pengar. Just, ni läste rätt. Själva kärnan i resonemanget är att personer som har en schysst buffert på banken också blir mer trygga och frimodiga.

En person med fuck-off pengar kan säga upp sig på studs från jobbet om chefen visar sig vara en riktig gris.

En person med fuck-off pengar behöver inte stanna kvar i en destruktiv relation för att hon (ja, det är oftast tjejer) inte har pengar att klara sig själv.

En person med fuck-off pengar kan sova gott även om man bryter benet och blir sjukskriven i två veckor, och försäkringskassan schabblar med sjukersättningen.

Och så vidare. När jag läste krönikan för ett halvår sedan så tänkte jag att jag minsann ville spara mer, så att jag också hade rejält med fuck-off pengar om det skulle behövas. Och när jag läste den igen idag så slog det mig att jag faktiskt redan var där. Jag önskar ingen att behöva gå igenom en separation och ofrivillig husförsäljning. Verkligen inte. Men att det hänt mig har också lett till att jag på ett sätt är mer självständig än någonsin. Jag har pengar så att jag skulle klara mig åtminstone ett halvår, antagligen längre, utan att få en krona i inkomst. Och jag erkänner - det är j*kla skönt!

Det leder också till en annan fundering. Lägenheten som jag nyss flyttat in i är en hyresrätt. Jag vill gärna äga mitt eget boende, sett i ett längre perspektiv, och kikar på Hemnet då och då. Men om jag skulle köpa en bostadsrätt så skulle majoriteten av mitt kapital försvinna till insats i lägenhetsköpet. Och vad återstår då av mina fuck-off pengar? Vad är värt mer, att äga boendet eller att känna sig självständig?

9 kommentarer:

Linnea sa...

Att äga sitt boende är väl en trygghet i sig? Jag tänker att det låter vettigt för dig att lägga pengarna på ett boende, särskilt som jag inbillar mig att du är rätt säker på att du vill fortsätta leva i den stad du lever?

Florence sa...

Det är lättare att pengarna glider en ur händerna när de är åtkomliga. Fråga mig jag vet. Men du är ju ordningsfru så du är annorlunda.
Jag har haft pengar över i ungefär tio år, då arvet från fäderna började komma mig till del. Ett litet norrländskt hemman bara....
Skulle kunna ha varit utan inkomst flera månader utan problem.
Men arvet jag började beta av på har långsamt tinat bort.
Det som finns kvar är alltid lägenheten. Och den kan man faktiskt också låna på.
Därför tycker jag det är bättre att ha pengarna låsta.

ordningsfrun sa...

Linnea: Visst är det så. Jag vill ju äga mitt boende av många skäl, och jag vill bo kvar i stan. Men det svider när jag tänker på att det kommer att kosta mig i princip alla besparingar jag har...

ordningsfrun sa...

Visst har du också rätt, lampdamen. Jag tror att jag har så bra disciplin att jag inte rör pengarna, men vem vet? Jag är väl också lite rädd för en dipp i bostadspriserna på kort sikt. På lång sikt tror jag ändå inte att det kan vara en dålig affär att köpa en lägenhet i centrala Umeå.

Sniff sa...

Jag är inne på linjen om att äga sitt boende i sig är en trygghet. Men visst är det superskönt om man inte behöver bekymra sig över hur nästa semester ska betalas, eller om man förlorar jobbet, eller vad som nuu gör att ens inkomster skakar lite. Svår balans verkligen... om de måste stå mot varann, alternativen. Måste de det?

ordningsfrun sa...

Sniff: Jo, om jag ska köpa en lägenhet inne i centrala stan så är det antingen det ena eller det andra. Fuck-off pengar eller äga boendet. Jag velar fortfarande, men så länge det inte dyker upp nån lägenhet som jag verkligen vill ha så är det en akademisk fråga. Å andra sidan kan den ju dyka upp imorgon....

Råg-Rut sa...

Att äga sitt boende är också ett slags buffert. Och du hinner spara ihop mer innan nästa Fuck-off-tillfälle.

Säger Galna Rutan som har köpt ett hus alldeles själv.

Sniff sa...

O där är du ju inne på nåt viktigt, sålänge du inte hittar BOENDET du är beredd att lägga de där pengarna på så är fuckoff-pengar aabsolut värt mer. Så frågan är ytterst relativ, tills den ställs på sin spets för då bör man ha en strategi. Som livet i allmänhet alltså! ;-)

ordningsfrun sa...

... och så plötsligt dök det upp TVÅ lägenheter som kan tänkas vara intressanta. Hjälp - jag är inte redo!