Rörstrands Linda (aka "Man ska inte gråta över krossat porslin")

Man ska inte gråta över spilld mjölk, sägs det. Men krossat porslin då? Såhär såg det ut när jag öppnade mitt hett efterlängtade paket med ett av de senaste traderafynden:

Kross. Jag hyser inget agg mot säljaren. Porslinet var välpackat. Det var helt enkelt bara en sån sak som kan hända. Men så typiskt att det skulle hända just det här fatet...

Här kan man se en närbild på skadan. Illa, illa.

Nåväl. Jag torkade porslinstårarna så gott jag kunde, och kom fram till att jag skulle försöka laga fatet. Det går såklart aldrig att återställa, men eftersom de är ganska unikt så lär jag inte hitta ett likadant som är helt. Såhär ser resultatet ut:

Här är en närbild på lagningen på översidan...

...och såhär ser det ut från undersidan. Inte vackert, men lite bättre ändå.

Men vet ni vad? Allt är inte mörker och elände. Av en ren slump - eller nåt liknande - så fanns det en vas ute på Tradera i samma serie. Även den lyckades jag lägga vantarna på. Och den var hel och fin när den anlände. Titta här!

Såhär ser de båda delarna ut tillsammans:

Här är också en bild av fatets märkning på undersidan. Uppenbarligen är serien från början av 60-talet. Just den här är gjord första kvartalet 1962. Vasen är märkt 118-6, så jag utgår från att det finns minst sex delar i den här serien. Någon som känner till fler?

Blandade loppisfynd

Sommaren har inte varit helt utan loppisbesök. Jag gjorde en sväng i trakterna av Flen även den här sommaren, och plockade upp två trevliga saker. Här kan man beskåda dem:

Här kan den uppmärksamme läsaren notera att det är tre föremål på bilden. Det beror på att den gröna glasvasen är en som jag hade sedan tidigare (arvegods från farmor). Den blå köpte jag för en tia i somras. De är inte exakt likadana - vilket jag trodde - så jag kanske gör mig av med den blå. Jag tror inte att det är något särskilt med den för övrigt.

Man kan också notera att det är svårt att fota glas. Det ser ut som om jag har någon slags virvel inne i vaserna, men det är tyvärr bara en fotoillusion.

Det andra fyndet är från Karlskrona/Uppsala-Ekeby. Jag har läst på att stämpeln användes under 60-talet, vilket kan stämma bra med vasens design. Jag vet däremot ingenting om signaturen LB. Om någon av er läsare känner till något så uppskattas det! Hursomhelst, en tjuga tyckte jag att den var värd.

Rörstrands Siesta #8

Allt är inte bara mörker på porslinshimlen. När jag sörjde min förlorade Flykt som bäst så dök en annan sak upp: en eftertraktad del till min andra favoritserie Siesta!

Jag har sett den här tidigare, men bara på ett litet grynigt foto från en dansk auktionssajt. Nu dök den upp hos Precis en sån, alldeles rätt i tiden för att hjälpa mig att torka mina porslinstårar.

I fredags hämtade jag upp paketet efter jobbet. På grund av bröllop och andra trevligheter har jag inte hunnit med att dokumentera fyndet förrän nu, men här är det!

Fatet är 33,5 cm från spets till spets, och ca 18 cm på bredaste stället. Det är svårt att ta en bild som beskriver formen på ett bra sätt. Ni får hålla tillgodo med mina tappra försök.

Det här fatet är märkt med nummer åtta. Lite snopet - jag var rätt säker på att det var nummer fyra, och att jag sedan bara saknade tvåan. Nu saknar jag två, fyra och antagligen också nio och tio.

Det finns en saknad del jag känner till, en kanna med nummer två:

Övriga delar är höjda i dunkel. Lite spännande (och frustrerande) är det ändå att inte veta allt om serien och istället samla i blindo.

Här är också en gruppbild på alla mina siestadelar. Man kan se att mitt nya fat och den lilla vasen jag hade tidigare har samma typ av dekor (med fiskarna).

Följande delar bor hos mig:

#1 - minsta skålen:7 cm hög och 8 cm från kant till kant.
#3 - lilla vasen: 12 cm hög, 8 cm bred i toppen och 7 cm vid botten.
#5 - stora vasen: 25,5 cm hög, 8 cm bred på bredaste stället.
#6 - mellanstora fatet: 16,5 x 12 cm, och 6 cm högt.
#7 - lilla fatet: 14,5 x 10 cm, och 4 cm högt.
#8 - största fatet: 33,5 x 18 cm.

Hela serien kan beskådas mer i detalj här, om man vill. Och det vill man, för den är skitsnygg.

Porslinsbitterhetens botemedel

Jag jobbar på att inte längre vara så porslinsbitter (se förra inlägget). Jag funderar på att bota mig själv genom att börja samla på ytterligare en serie. I allra största hemlighet har jag dessutom påbörjat två andra serier, men de vill jag hålla för mig själv så länge. Oh well.

Vad ska jag då välja?

Det finns två huvudkriterier: Den får inte vara alltför känd, och den får inte kosta så mycket pengar för varje del. Jag tänker mig också att det ska vara prydnadsföremål, inte en servis. Detta innebär att många serier går bort. Men självklart finns det mycket kvar.

Jag har skrapat fram några kandidater. Vad tror ni om dessa?

1) Amfibis. Lite 80-talsretro, men den är antagligen äldre än så. Finns också i turkos under namnet Sagittaria. Såhär ser en av vaserna ut:

Det finns även några fat i olika storlekar samt en hänkelvas. Kanske 7 delar? Kan vara nåt.


2) Titus. Nu snackar vi lite mer grovhugget. Titus har gått upp i pris något, men är inte farligt dyr. Det finns vaser, fat och assietter. Sägs att Olle Alberius ligger bakom serien. Såna uppgifter tar jag dock alltid med en nypa salt. Ser ut såhär:

3) Susie. Lite mer finlir och gulligt. Inte så dyrt, och kanske något som stiger i pris framöver? Här är några exempel på hur hon ser ut:

4) Zenit. Okänd, lite trist kanske, men jag tror att den gör sig fint när man har flera delar tillsammans. Finns nog i både en grå och en grön variant. Här är två smakprov:

Jag kastar frågan ut i cyberrymden: Vad tycker ni, de kära bloggläsare som eventuellt finns kvar efter sommarens inläggstorka? Ska jag satsa på någon av dessa? Har ni några andra förslag?