Statusuppdatering på Facebook:
Anna: "Ser fram emot imorgon kväll då jag äntligen ska få umgås med bästa Ulla".
Ulla: "Åååh, jag också. Det ska bli sååå kul att ses! Kram, kram!"
****
Sådär står det aldrig på min facebooksida. Jag vet inte vad det är, men det där sättet att kommunicera känns så långt bort från min personlighet. Jag förstår inte riktigt tjej-tjejer och deras kommunikation, och mycket riktigt har de flesta av mina nära vänner varit killar.
Oftast bryr jag mig inte. Men ibland undrar jag om det är något jag går miste om, när jag inte kan kommunicera på samma sätt som de flesta andra tjejer. Nåt slags systerskap? Kanske är det så att jag skulle kunna ha fler nära vänner - tjejer, alltså - om jag försökte tillägna mig språket? Jag tror nämligen att mitt sätt att uttrycka mig kan uppfattas som kyligt av de som inte känner mig. Och vem vill umgås med nån sån?
6 kommentarer:
Oj vad jag känner igen mig! Förstår visserligen den sortens språk, men det är nästan obehagligt att se och höra det. Vuxna människor som smörjer varandra på det sättet. Finns ju även bloggar där man som läsare blir tilltalade "raringar" och kramar, I love you, bästa sättet att bli av med mig som läsare!Så ordningsfrun, du är inte ensamen. Vi är två!
Jag är precis likadan! Orkar inte med allt överdrivet gullegullande. Men tack och lov verkar det finnas fler tjejer som är som vi, så några vänner av det kvinnliga könet har jag ändå lyckats samla på mig genom åren. :)
Nu känner jag mig OUPPSKATTAD!
Jodå - det finns fler! Vi som inte har det språkbruket. Jag känner mig inte tilltalad.
Men en fundering kring makt, position och språkbruk. Är det mer förväntat att kvinnor uttrycker sig på det sättet och de (vi) blir då ofarliga? eller att det blir en annan typ av makt, en mer känslomässig?
Oj inser att jag började en fundering men är långt ifrån "färdigtänkt".
/Bää
Oj, här kommenteras det :)
Ni som kommenterat här är ju skolexempel på att det finns fler tjejer som jag. Och jag skulle inte alls vilja byta och börja kommunicera/umgås på ett annat sätt! Men jag är såklart nyfiken på hur det är att vara tjej-tjej. jag tror att jag måste skriva en uppföljande bloggpost om det i helgen...
Oj! Jag har aldrig funderat över varför just jag inte formulerar mig på det här sättet. Men det kan bero på att dottern och hennes vänner gör det så jag har tolkat det som en generationsfråga. Men vid närmare eftertanke så gör ju en del vuxna kvinnor också så här. Hm. Instämmer med Bää: det finns mycket att fundera på här.
Skicka en kommentar