Vederbörligen inslagna julklappar

Julklappar, ja. Det här året har jag ju bestämt mig för att köpa julklappar till några personer som jag helt enkelt bara vill ge en klapp för att jag tror att de skulle uppskatta den. Ett bra exempel på det är några goda vänners barn. De gillar att spela Carcassone, och som inbiten spelnörd vill jag naturligtvis uppmuntra den yngre generationen att inte bara spela datorspel.

Carcassonne är ett spel som består av grundspel + ett flertal expansioner. Jag köpte 1 + 3, samt några extra uppsättningar meeples. Frågan var bara hur jag skulle slå in dem? Jag mailade därför barnens far och skrev följande:

Jag har köpt ett carcassonne med några expansioner till barnen. Det är huvudspelet + tre lådor. Jag har även två lösa uppsättningar meeplar som jag tänkt skicka med, i roliga färger. Ska jag:

a) Ge alla fyra paket + ett mindre paket med meeplarna till alla barn gemensamt?
b) Packa allt i den största lådan (det ryms gott) och ge det till barnen gemensamt?
c) Ge största lådan till dig och N (och smygöppna den för att lägga i meeplarna), och ge en expansion var till kidsen?
d) None of the above, utan _____ (diskutera på raden kring den aktuella frågeställningen utifrån kurslitteraturen, för 5 poäng).

Några timmar senare, trött och mör efter den tredje julkonserten på två dagar, och utan internet hemma, så läste jag följande INTJ-svar i min iPhones mailbox:

Som primär del av det konstruerade och intersubjektiva system där paketfördelningens meningsskapande ska tolkas in i upplever jag det som allt för utmanande utan bättre teoretisk grund uttala mig allt för säkert i saken. Mitt val baseras alltså på den tysta kunskap jag besitter och kan inte byggas upp teoretiskt och därmed frånskriver jag mig nu rätten att välja alternativ D eftersom kurslitteraturen inte är behjälplig. Jag frånsäger mig även eventuella krav på verifierbarhet och varnar för att detta är en tautologi.

Jag anser att kunskapen både om mig själv och mina systemmedlemmar är en gemensam produktion i vårt sociala utbyte och att de normer jag tror präglar systemet också därmed faktiskt präglar hela systemet. Jag tror att samspelet inom systemrelationer både bygger individuell och gemensam identitet samt att verklighetsbilder kontinuerligt skapas, förhandlas och återskapas just i samspelet inom systemet. Som centralfigur tror jag att jag här kan sätta mig inte bara i ledarposition utan som primär normgivare i hur paketkonstruktionen ska tolkas och därmed hur valet kommer att accepteras av restrerande systemdelar. Därmed bör jag själv kunna välja vilken lösningsmodell du bör applicera på din problematik. En verklighetsbild jag vill skapa i systemet är en av gemensamt ansvar, tillit och delaktighet och jag tror att det första eller andra alternativet i din lista till störst del bidrar till den bilden. Eftersom jag själv inte tror på en univsersell sanning utan sanningar som multipla skapande subjekt så faller sig bilden av ett flertal olika paket som i sina delar bidrar till en komplex men inte nödvändigtvis komplett helhet riktat till alla barn som det personligen mest lockande alternativet.

Jag vill dock reservera mig för att jag bara är en individ och att ett individuellt eller ömsesidigt utforskande av systemet som helhet kan ge en större och djupare förståelse vad vi befinner oss men jag tror ändå att du och jag här kan skapa en överrenskommelse att detta som är sant för mig kan vara en god nog grund för att representera hela systemets vilja vad det gäller denna fråga.

Alltså: A

Och helt plötsligt blev kvällen ljus, internetbristen bleknade bort, de värkande fötterna märkes inte längre, julfriden infann sig och änglarna sjöng i fjärran.