Hur många King finns det i världen?

Jag nämnde i förra blogginlägget att jag hämtade upp två paket i fredags. Det andra innehöll en fantastisk skärbräda!


Kan man låta bli att gilla den här? Det är ju helt omöjligt. Den är stor, dessutom. Här fotad med ett objekt som de flesta läsare vet hur stort det är:


Skärbrädan har nr 29 i serien, och är märkt längst ner i högra hörnet, inte (som de andra delarna) i mitten.


Nu blir det dock inga flera King på ett tag, om ingenting oväntat inträffar. Säljaren som jag köpte den här skärbrädan hade ute ytterligare två skärbrädor - en mindre trekantig samt en större rektangulär. Om jag haft obegränsat med pengar hade jag köpt dem allihop... men det var ju det där med pengarna.

Något jag däremot tänker göra någon dag framöver är att ta en gruppbild på alla delar jag hittills lyckats skrapa ihop. Jag ska också försöka göra en lista över de delar jag har + de delar jag vet finns. Tanken är att maila Rörstrand om den här, och några andra serier jag har, för att få veta lite mer. Jag förväntar mig tyvärr inte att de har så mycket information än det som cirkulerar på nätet. Märkligt att de har så dålig koll på sin egen produktion. Nåja, då blir ju snokande människor som jag - och flera av mina porslinssamlande och bloggande nätvänner -desto viktigare :)

Rörstrand Rasta

Idag gjorde jag en mycket strapatsrik resa. Jag trotsade väder, vind och förkylning för att cykla till ICA (i mycket långsamt tempo) och hämta ut två efterlängtade paket. Det fösta av dem innehöll två läckra kaffemuggar från Rörstrand vid namn Rasta. Ser ut såhär:


Stämpeln på undersidan (572) bör innebära att muggarna är tillverkade någon gång under andra halvåret 1957.


Det jag verkligen föll för var de läckra öronen på koppen. Hur kan man motstå något sånthär?


Detta är ännu en modell som internet inte kan berätta så mycket om. Men som vanligt gläder jag mig ändå åt mitt nya ögongodis :) De här muggarna tänker jag använda när jag får kaffedrickande gäster - de ska inte stå i hyllan!

Agricola: Gamers deck

...och där slog den elaka förkylningen till på allvar. Usch. Ordningsfrun - förkylningen: 0-1 i dagsläget. Vad passar då bättre än att presentera en spelnyhet här på bloggen?

Häromveckan passade jag på att köpa en ny uppsättning spelkort till mitt Agricola. Jag tror att jag hoppar över att försöka förklara för er som inte spelar hur det går till. I så fall skulle det här nämligen bli min ojämförligt längsta bloggpost hittills. Jag tänker nöja mig med att försöka locka några av de redan frälsta att spela en omgång med Gamers Deck nån gång framöver.

(Disclaimer: Fotokvalitén kanske inte är den bästa, men hey, jag är ju sjuk. Och du kan förstora bilderna genom att klicka på dem).

Vad sägs t ex om de här nya yrkena?

2 reed för 2 food i början av spelet är en riktigt bra deal! Det andra är sannerligen inte heller fy skam.



Törs man spela den här? Och lönar den sig?


Jag var ju bara tvungen att ta med den här. Sångare får byggresurser. Jomen.

Mat när man bygger? Ja tack.

Och så några nya minor improvements:


Det här kortet tror jag att man kan använda som matfabrik....

Ännu ett incitament att renovera fort.

En mycket fiffig användning av sten, tycker jag!


Och jag som klagat på att det inte funnits något kort som ger bonus för mat man har kvar på slutet....

OK. That's it. Nån som är spelsugen?

King, king! (yet, tiny babe)

Jag har märkt att de ofta kommer i stim. Porslinsfynden, alltså. Det var oändligt länge sedan jag såg någon del till nån av mina Oliv-serviser till salu. Eller Siestan. För att nu inte tala om Flykt. Men King, han har översvämmat marknaden på sistone. Här är ytterligare två fynd i serien:


Det är två uppläggningsfat. Ett är ca 23 cm i diameter, det andra 20 cm. De har olika mönster, om man tittar lite närmare. Här är den större tallriken:


Och här är den mindre:


Såhär fint kommer de överens med varandra, på väg in i porslinsskåpet.


Övriga meddelanden: Den mindre skålen är märkt med 18, den större med 19. Nu har jag alltså - om jag räknat rätt - sju olika delar. Det finns sisådär 15, och de är snordyra. Jag har bara senaste veckan passat på tre auktioner som dragit iväg alltför långt. Surt, men kanske ett sunt tecken på självbehärskning.

Dessutom: Den som först noterar och kan härleda frasen i titeln på inlägget utlovas ett hedersomnämnande i nästa bloggpost.

Prosopagnosi

Ansiktsblindhet. Prosopagnosi. Äntligen har jag tagit mig i kragen och läst på lite mer om vad det faktiskt innebär, och vilka grader det finns av ansiktsblindhet. Det var ganska nyligt som jag förstod att min oförmåg att identifiera vissa människor faktiskt kunde ha en konkret orsak.

Jag har alltid tyckt mycket om att se TV-serier, men inte filmer. Orsak? Jag har bara blivit frustrerad över att jag inte känner igen, eller blandar ihop, personerna i filmen. I en TV-serie får man tid att memorera utseendet på skådisarna. Den tiden finns inte i filmer.

Jag har också utvecklat diverse knep för att slippa fråga personer som kommer fram och pratar med mig vem de egentligen är. Det händer nämligen då och då, inte minst i mitt jobb. Jag har ju märkt tydligt genom åren att människor blir förolämpade när man inte känner igen dem fast man ju borde göra det. Men jag klarar inte av det! Jag blir otroligt frustrerad över att jag, som vill ha koll på allt och alla, inte kan placera människor i sitt sammanhang, och inte alltid komma ihåg om jag träffat dem tidigare.

Ibland har jag chansat, tagit det säkra före det osäkra, och presenterat mig. Då och då brukar personen jag presenterar mig för se lite förnärmad ut och säga att vi har träffats tidigare. Jo, det har vi nog. Men jag minns inte det. Eller rättare sagt: om de berättar när och var så minns jag ju händelsen. Men personerna i minnesbilden är väldigt suddiga i konturerna.

Jag har också svårt att komma ihåg saker som t ex hur en tavla ser ut eller hur kassören på Statoil (som jag träffade för några timmar sedan) såg ut. Kanske är det också så att det är den här oförmågan som gör att jag är usel på att rita trots att jag är släkt i rakt nedstigande led med en som verkligen var konstnär?

På ett sätt gör det det ingen skillnad om jag kan sätta namnet "lindrig ansiktsblindhet" på min oförmåga. Det gör det inte lättare. Men på nåt sätt hjälper det ändå. Det gör att jag inte längre behöver fundera över om det är arrogans eller dumhet som gör att jag inte klarar av att känna igen alla människor i min omgivning.

Nästa gång det händer ska jag säga "Ursäkta, jag har lindrig prosopagnosi" när jag inte klarar av att identifiera en person. Inte bara sitta och skämmas.