"Min mamma är världens bästa mamma. Hon är (fyll i superlativ). Sätt det här i din status om du har världens bästa mamma".
"95% av alla i Sverige skäms för att prata om psykisk ohälsa. Sätt det här i din status en timme om du tillhör de som inte skäms".
"NN har skickat en inbjudan till dig om att gå med i gruppen 'tänd ett ljus för alla som drabbats av cancer'. "
Men åååååååååååååååååhh!
Alltså. Jag tycker att Facebook har ganska många poänger. Det är - för mig - ett sätt att hålla någon form av kontakt med personer som annars skulle ha försvunnit bort från min horisont. Jag gillar att kommunicera med andra. Men det här med statusar och grupper. Alltså. Orka.
Jag skäms inte för att prata om psykisk ohälsa, och jag har världens bästa mamma. Ändå sätter jag aldrig något sådant i min status. Och jag går inte med i grupper som ska hålla tysta minuter och tända virtuella ljus för något behjärtansvärt. Jag har inte heller skänkt en timlön till de svältande i Afrika.
Tycker jag att min mamma är världens bästa så förmedlar jag det direkt till henne. Pratar jag om psykisk ohälsa (eller något annat som kan upplevas som känsligt) så gör jag det i enrum med personer det berör. Och jag tycker att panikinsatser mot svält visserligen kan behövas, men borde kunna förebyggas. Därför skänker jag mer än en timlön varje månad till Läkare utan gränser.
Nästa gång jag ser en sån statusinbjudan eller får en inbjudan om att tända ett ljus så skriker jag högt. Jag lovar.
7 kommentarer:
Word!
... och lägg gärna till några fina hjärtan, så blir du en ännu mer beundransvärd människa som inte bara saknar fantasi, men som verkar väldigt snäll också.
Instämmer till punkt och pricka!
Just det. Jag glömde hjärtan. Men det kanske beror på att jag är en elak gammal tant?
Pssst... elak? Nej, du är bara vettig :)
Kloka ord! Instämmer helt, är själv nästan aldrig inne på FB numera.
Ha! Du satte ord på mina tankar. Jag håller med tusentals procent.
Skicka en kommentar