Jag har tappat räkningen på hur många artiklar jag läst (framför allt i kvällspressen) som handlar om farorna med Facebook. Ibland kan man få känslan av att FB är ett hot på samma sätt som terrorism och miljöförstöring. Jag blir så trött.
Allt vi har runtomkring oss i vardagen kan både brukas och missbrukas. Det gäller i hög grad också olika former av sociala medier. Om jag använder FB, bloggen, chatten eller Twitter för att hitta en lunchdejt på jobbresan till Stockholm eller dra ihop ett gäng för att spela brädspel en tisdag - då är det toppen. Men om jag aldrig vill träffa andra människor AFK (away from keyboard), lägger ut och taggar bilder som folk skäms över, inte ser över mina sekretessinställningar, spammar med applikationer... då är det ett annat läge.
Sen finns det argument jag aldrig riktig förstått. "FB tar så mycket tid". Nähä? Gäller det även din e-post? Man behöver inte punktmarkera. Jag har aldrig hört någon klaga på att e-posten tar för mycket tid i anspråk. Däremot har jag själv i princip slutat chatta sedan några år tillbaka. För mig blev det en tidstjuv eftersom jag måste konversera i realtid. För andra funkar det kanske bättre.
För mig är FB (och mail, twitter, chattar, bloggar mm) ett sätt att hålla kontakt med mina vänner. Det ersätter inte den sociala kontakten AFK - den kompletterar och utökar den. För mig, som bott på olika ställen runtom i Sverige och världen, så är det också en fantastisk möjlighet att inte helt tappa bort personer som annars skulle ha försvunnit från min horisont. Det är jag tacksam för.
Jag har också träffat många nya vänner via nätet. Jag har t ex ett gäng som hänger med från tiden när jag var moderator på FBTB ("From Bricks to Bothans" - ett stort forum för oss geeks som gillar Star Wars-lego). Och inte att förglömma: personer från andra forum och bloggkontakter. Sen har jag det stora och sköna gänget från 7e - ni vet vilka ni är!
Avslutningvis blev jag idag, ovanligt nog, glad av en annan artikel om Facebook. Om man använder nätet på rätt sätt så kan det ge ett aktivare socialt liv. Och så är det för mig. Det har blivit särskilt tydligare det senaste året. Vissa dagar, när jag inte klarat av att träffa andra människor, så har jag ändå orkat med att ge (och få) små livstecken via nätet. Ibland är det gott nog. Och ofta är det fröet till något större.
3 kommentarer:
Jamen nu är jag så där löjligt överens med dig igen!
Utan Facebook hade jag troligen inte haft finfrämmande att se fram emot i juli. Det räcker väl som argument?
Instämmer. Har också bott och rest en del och har nära vänner som bor utomlands. Skulle inte kunna ha den kontakt jag har med dem utan FB. Sen väljer man ju själv hur mycket tid man lägger där. Via bloggen har jag träffat flera trevliga människor IRL. Även via andra forum. Trevlig midsommar!
Rutan: Det är ett argument som räcker mycket långt! Det ska bli jättekul att ses igen :)
Gila: Jag tror att FB är ännu viktigare för oss som rört en del på oss, och därför har vänner i många av världens alla hörn. Jag uppskattar verkligen att kunna ha en kontakt med dem, även om den är aldrig så liten.
Skicka en kommentar