Igår publicerade Kyrkans tidning en artikel om hur min arbetsgivare går tillväga vid anställningar. Artikeln fångades upp av TT, och har nu spridits och kommenterats både i landsortstidningar och bloggosfären.
Artikeln handlar i korthet om att personer som söker jobb i vår organisation inte behöver identifiera sig som han eller hon - det är också möjligt att använda alternativet "hen" i den elektroniska intresseblanketten som alla ska fylla i. Allt i enlighet med den inkluderingspolicy som finns i firman.
Jättebra, tycker jag. Den kritik jag har handlar möjligen om att jag inte riktigt förstår varför man öht måste uppge könstillhörighet när man söker jobb, men det kanske finns något regelverk runt detta som jag inte känner till detaljerna kring.
Det har varit intressant att följa kommentarerna. De flesta med kyrklig koppling är - föga förvånande - negativa. Andra är nyfikna. Många är okunniga. Nåväl, jag ska följa debatten. Gör det du också!
10 kommentarer:
Jag är socialist och jämställdhetsivrare och inte det minsta HBT-motsträvig, men jag måste säga att när jag sökte ett jobb på Sensus just häromdagen och måste fylla i kön - och kunde välja mellan tre - så kändes det så oerhört tröttsamt. Man är helt fast i en kategoriseringspolitik som inte på något sätt skiljer sig mellan den iver som låg bakom skallmätningen för hundra år sedan. Enligt samma linje är HBT-konfirmationer fel väg att gå; poängen är tvärtom att få in ett mångfaldsperspektiv i de befintliga strukturerna, inte att bygga minoritetsgrupper så att normen kan få fortgå.
Jag tänkte när jag såg de tre könen i formuläret: nu har de skitit i det blå skåpet. Vad gör de med den transsexuelle mannen som väntar på sin könskorrigering? Eller den som gör anspråk på sin rätt att byta könsidentitet med en viss regelbundenhet? Varför måste man överhuvudtaget fylla i? För fylla i måste man, det går inte att komma vidare i ansökan annars. Det är en pappersprodukt i ettor och nollor.
Jag fyllde för övrigt i "kvinna".
Att jämföra en detalj i Sensus inkluderingspolicy med skallmätningarna som förekommit tycker jag är att dra frågan alldeles för långt.
Det finns två alternativ, som jag ser det. Antingen väljer man att inte ange kön öht, eller så väljer man mellan han/hon/hen. Det förstnämnda tycker jag är bra, men det man riskerar att tappa bort då är den markering som h*n-valet faktiskt innebär. Jag tycker att det indikerar att Sensus har en genomtänkt policy när det gäller bl a genusfrågor.
Och jag, som själv jobbat där i många år, tycker att det stämmer ganska bra. Det handlar inte om att jag jobbar i en organisation som är felfri eller utan interna problem, men det är faktiskt så att frågor om likabehandling och inkludering är viktiga och reella frågor.
När vi har våra större personalsamlingar ser man t ex alltid till att det finns möjligheter för mina muslimska kollegor att förrätta sina böner i ett speciellt bönerum och äta mat som är halal. Man ska inte behöva fråga efter sådant.
Visst är det svårt för människor att avvika från normen på olika sätt, även i Sensus. Men det underlättar att ha en arbetsgivare som både har en innehållsrik inkluderingspolicy och dessutom visar i handling att det är OK att avvika från normen på olika sätt. Och det underlättar att ha kollegor som är medvetna och utbildade i inkluderingsfrågor och inte höjer på ögonbrynen om någon är vegan, muslim, transvestit eller något annat normavvikande.
För övrigt är jag själv kvinna på alla tänkbara sätt. Och lite småtråkig, gift vaniljhetero.
Skitfånigt!
Hur många kön finns det egentligen? Har det uppstått en ny sedan skapelsen?
Knappast!!!
Anonym:
Du får såklart tycka att det är skitfånigt.
Din fråga om hur många kön det finns är inte så enkle att svara på. Eftersom du refererar till skapelsen utgår jag från att du är jude eller kristen. I så fall undrar jag om du tror att Gud skapat även personer som föds intersexuella, eller som på något annat sätt har en oklar könsidentitet?
Har jag missat något? måste man inte ange sitt namn när man skriver jobbansökan?
Räcker det med efternamn?
Blir man kallad till anställningsintervju kommer väl könet a<tt bli känt - eller?
Kvinna som undrar
Anonym #2:
Jag har svarat på flera av dina funderingar i mina tidigare kommentarer, så jag kompletterar det som inte är sagt.
Vilket förnamn du har säger ingenting om din könsidentitet. Den sitter på insidan. Det finns dessutom könsneutrala namn (t ex Kim och Robin) som inte heller säger något om personens fysiska könstillhörighet.
Eftersom din könsidentitet inte syns på utsidan - vilket inte heller alltid den fysiska könstillhörigheten gör - så är det långt ifrån självklart att detta kommer fram i samband med en jobbintervju.
När man väl har kallats till intervju lär man bli kategoriserad som man eller kvinna, oavsett hur man själv identifierar sig. Poängen med ansökningar där man utesluter namn och kön vore dock att man då kan undvika att folk sållas bort innan de ens hunnit få en chans att komma på intervju. Detsamma gäller ju invandrare som skaffar mer svenskklingande namn, eftersom man vet att Mohammed har sämre chanser att kallas till anställningsintervju än Sven. Visserligen kan utsållning pga fördomar/stereotyper ske vid anställningsintervjun också, men det är bra mycket svårare att avfärda någon man faktiskt mött.
Jag tror ändå det kan bli svårt med ansökningar där man ska komplettera med ett personligt brev. Ska någon sitta och censurera alla skrivelser som kan avslöja vilket kön personen tillhör? Men grundtanken är god, tycker jag. Det är ungefär som anonymiserade tentor.
Enkel är inte denna frågeställning. Att avvika från normen kan vara svårt eller också något man själv vill. Utbildning och samtal kring detta är alltid bra. Så vi blir medvetna om våra egna fördomar. Jag har bott 5 år i Sydafrika. När våra barn skulle börja skolan fick vi kryssa i om de var 'vita' eller 'svarta'. Vi lät bli! I protest! Men enligt Sydafrikas myndigheter behöver man hålla koll på detta, för att kunna utvärdera 'the transformation process'. Det kan man också förstå! Annars förblir vissa skolor 'hel-vita' och det gynnar ingen. Allra minst barnen! Det finns ett begrepp som heter intersektionalitet, som hjälper oss att komma förbi fokuseringen på enbart ett enda kategoriserande. Förtryck av den som avviker är oftast ett mer komplext fenomen.
Till sist: varför heter bloggen 'ordningsfrun'? Vilken innebörd ligger i ordet 'ordning'? Ska det uppfattas ironiskt?
Bäste Broder Moruti. Det finns inget ironiskt i ordet ordning, när detta nämns i samband med Ordningsfrun. Det hon inte har ordning på, det finns det inga ord för.
Såja, nu blev det ordentligt ordat om detta.
Könstillhörighet i dag?
Han hon eller vet ej!
Hen borde väl användas om pass eller ID-kort anger det!
Varför göra genusorienterin´gen till ett problem?
Vi kanske kan enas om att vi alla är människor?
Skicka en kommentar