Överreklamerat

"Att åka på weekendcharter till New York fixar väl vilket pucko som helst, men det är en rejäl utmaning att få en trist tisdag i november att svänga" - Täppas Fogelberg -

Ovanstående citat läste jag för några månader sedan. Nu när nyårsaftonen närmar sig kom jag att tänka på det igen. För allvarligt talat: hur roligt är det egentligen med nyårs- och midsommarafton? Hos mig väcker de mest ångest. I bagaget finns minnen av flera dylika kvällar när jag inte haft någonting för mig, och istället suttit ensam hemma framför TV:n med en mugg nyponsoppa. De senaste åren har jag inte varit ensam, men ränderna verkar inte gå ur. Visst har jag haft det trevligt.. men det är ändå något som ligger och gnager.

Jag tycker inte att nyårsaftonen och midsommarfirandet som koncept är roligt. Mina bästa och roligaste minnen handlar istället om helt vanliga kvällar när jag träffat vänner och vi har haft oväntat roligt. Just sådana tisdagar i novemer som Täppas beskriver.

Upphaussade kvällar ger mig prestationsångest. Men jag kan vara en j*vel på att få tisdagarna i november att svänga.

Religionspedagogik

När man frågar barn vad de vill bli när de blir stora brukar yrken som t ex brandman och veterinär nämnas flitigt. Om någon skulle fråga mig vad jag vill bli skulle jag svara religionspedagog. Det stora problemet med det yrket är att det ännu inte finns. 

Jag har i flera års tid ägnat en hel del tid åt att diskutera teologiska frågor på olika internetforum. En sak som slagit mig är hur dåliga pedagogiska kunskaper många debattörer har, även de med teologiska sakkunskaper. Fler än en gång har jag övervägt möjligheten att ge mina meningsmotståndare lite hjälp med argumenten så att samtalet skulle lyfta till en lite högre nivå. Vid närmare eftertanke har jag dock insett att det inte skulle uppskattats. 

Senaste diskussionen jag engagerat mig i gäller samkönade äktenskap. Tro mig - det har varit på tapeten förut, så jag har haft möjligheter att vässa argumenten. Facebook har visat sig ha större möjligheter än att skicka en superpoke eller spela Mindjolt. Vem hade anat det? :) 

Det jag skulle vilja göra som religionspedagog skulle kunna vara t ex att undervisa på en ekumenisk bibelskola. Jag ser det som en utmaning att försöka lägga fram alla sidors argument på ett sakligt och respektfullt sätt. Få kan tala för sin sak på ett bra sätt - ännu färre kan tala för andras sak på ett bra sätt.

Nåja. Jag får hålla tillgodo med att vara ordningsfru på jobbet så länge. Det är sannerligen inte det sämsta. Betalt får jag dessutom för att vara ordningsfru. Det är mer än vad man kan säga om mitt debatterande på internetforum.... 

Saker som kan dölja sig under en sexårings säng

Legobitar. Suddgummin. Avrivna luckor till gamla adventskalendrar. Udda sockar. Damm. Glaskulor. Mer legobitar. Pennor. Smycken av obetydligt monetärt men högt emotionellt värde. Hårsnoddar. Teckningar. Bitar ur pärlplattor. Saker som kommer med Kalle Anka-tidningar. Underkläder. Klistermärken. Mer damm. Påsförslutare. Mandarinskalsbitar. Barbiekläder. 

Som icke-förälder är jag smått förstummad över variationen i föremål :)

ICA ser mig och det är helt okej

För några dagar sedan fick vi hem det månatliga utskicket från ICA. Den här gången var det premiär för "Dina varor". Det innebär att vi får 20% rabatt på vissa varor som vi handlat ofta den senaste tiden. I vårt fall handlade det bl a om kycklingfiléer, matlagninsgrädde och kattmat.

Idag läser jag i DN att detta är ajabaja.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=840898

Sveriges Konsumenter menar att detta är en farlig situation med potentiellt "slippery slope", dvs att ingen vet vad detta kan leda till. Kanske börjar ICA lämna ut uppgifterna om vad jag köper?

För egen del är jag inte orolig. Jag kan faktiskt inte påminna mig om att jag köpt något hemligt på ICA. Men Jan Berntoft på Sveriges Konsumenter är orolig. "Allt vi köper kanske vi inte vill att vår partner ska veta". Eh... vad köper man på ICA som är hemligt?

Integritet i all ära, och jag tycker att det är bra att FRA-lagen fått så stark kritik. Men jag ser inga större problem med att erkänna för min omvärld att jag brukar köpa kycklingfiléer på ICA.

Snufsan, Kulvert och Fanta?

Läste en rolig artikel i Aftonbladet idag:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3128426.ab

Skatteverket inför alltså mer generösa regler för namn, och jag är kluven. Vill en vuxen människa heta Plutten så.. visst. Jag har iofs lite svårt att se hur han ska kunna göra bra ifrån sig på en jobbintervju, men det är Pluttens problem. Så ja, vuxna människor borde kunna få ändra sina namn precis hur de vill. Där är jag t o m mer generös än skatteverket som har en del konstiga restriktioner kvar. Varför är det okej att ge sin dotter namnet Fanta, men inte Erik?

Däremot tycker jag spontant inte att man ska kunna ge barn vilka namn som helst. Bara för att föräldrarna tycker att namnen Banan eller Kulvert är fina så kanske inte barnen uppskattar dem lika mycket. Jag har inga problem med unika namn, men jag är nog konservativ i avseendet att jag tycker att det är skillnad mellan namn på människor och namn på t ex företag. Hur kul kan det vara att heta Volvo?

Sämsta rimmet. Någonsin.

Jag var länge övertygad om att tidernas sämsta låtrim fanns med i låten "Torka dina tårar adjö" med Kayo. Minns nån henne? Hon hade iaf två rader i ovan nämnda låt som löd ungefär:

".. så torka dina tårar och sprätta champagnen

Den har jag sparat sen vi var i Spanien.."

Idag kom jag att tänka på en sång som vi sjöng i barntimmarna på Filadelfia när jag var liten. Tant Lotten, vår barntimmefröken, var en rundnätt dam med hempermanentat hår och polyesterklänningar i storblommiga mönster. Vi hade en fin sparbössa med en liten negerpojke (som det hette på den tiden) som nickade till tack när man la en slant i sparbössan och sjöng: 

"Jag har en liten, liten slant med idag

Den vill jag offra här för hednabarn

En hälsning skall jag sända nu till Kina, Indien, 

Afrika och Mexico, ja till Brasilien".

Nåja, den underbara rimsången jag kom att tänka på var en helt annan: 

"Ett å två å tre å fyra

barnaåren är så dyra

Fem å sex å sju å åtta

jag vill ej från Gud gå borta

Nio tio och så elva

Jesu sällskap vill jag välja

Tolv och tretton, fjorton, femton

Nu till Jesus har jag vänt om"

Notera hur rimmen blir sämre och sämre för varje strof. Det där med "åtta" och "borta" gör sig dessutom bäst på göteborgska - inte västerbottniska. 

Nån som kan ett ännu sämre rim? 

Pridefestivalens vara eller icke vara

Jag måste börja med att erkänna att jag aldrig har varit på Pridefestivalen. Någon gång har jag tänkt åka dit och jobba (lång historia) och på så vis också få gratis tillgång till en del konserter och seminarier. Än så länge har det inte blivit av.

Jag är kluven till Pridefestivalen i den form den finns idag.

Det positiva är att den lyfter fram HBT-frågor, vilket tyvärr är välbehövligt. Det är helt obegripligt att vi lever i ett land där människor ska diskrimineras även juridiskt sett pga sin sexuella läggning. Det känns märkligt att jag får gifta mig när mina homosexuella vänner berövas den rätten bara för att de älskar någon av samma kön. Pinsamt, Sverige. Pinsamt.

Det negativa är att jag befarar att Pride förstärker bilden av HBT-personer som en egen folkgrupp där alla gillar schlager, har för mycket smink (männen alltså, som bekant har ju lesbiska inget smink alls ), bär kläder med glitter och paljetter samt älskar Barbara Streisand och Ola Salo. Jag vet inte riktigt om det där stämmer med de HBT-personer jag känner. Min magkänsla säger mig att HBT-familjer lever ungefär som heteronormativa vaniljfamiljer. De storhandlar på ICA Maxi, hämtar/lämnar på dagis, svär över parkeringsböter och glömmer bort att bära ut soppåsen med räkskal efter lördagsfesterna.

Jag tycker av hela mitt hjärta att HBT-frågor är viktiga och ska lyftas fram i den allmänna debatten. Men om man ska diskutera Pridefestivalens vara eller icke vara så undrar jag om det positiva överväger det negativa när effekten blir att stereotyper förstärks.

Övertyga mig gärna om att jag har fel.

Lyteskomik

Jag har en ny liten hobby: att läsa ekonomiforumet på Familjeliv. Ett faschinerande ställe! Det finns två forum. Ett är öppet och innehåller mer allmänna frågor. I det andra kan man skriva anonymt, och det är där det blir riktigt spännande.

Här trängs inlägg av typen:

Jag och min sambo skulle gärna vilja köpa hus. Vi har sett ett som vi verkligen gillar, men det kostar 1,8 miljoner. Min sambo är arbetslös och har alfakassa, själv har jag föräldrapenning eftersom jag är hemma med vår dotter. Vi har en son sedan tidigare, och sambon har en äldre dotter från ett tidigare förhållande som bor hos oss varannan helg.

Vi får ut ungefär 19 000 i månaden, och har en hyra på 4300 idag. Sambon har ett lån på 160.000 som vi betalar 2000 i månaden på. Tror ni att det är möjligt att få lån på banken så att vi kan köpa vårt drömhus?

Mitt svar: En snöboll i öknen har bättre prognoser.

Jag fick en oväntat hög mobilräkning den här månaden samtidigt som kvartalsräkningen från CSN dök upp. Tänkte ta ett SMS-lån. Var är bästa stället att göra det?

Mitt svar: Inget sådant ställe är bra. Sluta prata så förbenat mycket i din mobil istället och se till att få CSN-räkningen månadsvis. Gör en budget.

Jag skulle kunna ge fler exempel, men det får räcka. Det är verkligen faschinerande hur många människor som har noll koll på sin ekonomi. Jag trodde inte att det var såhär illa. Det mest skrämmande av allt är att den absoluta majoriteten av de som skriver på Familjeliv är småbarnsföräldrar. För mig verkar småbarnsperioden vara den tid när man som föräldrar verkligen måste vända på alla slantar och tänka rätt för att få ekonomin att gå ihop.

Återigen undrar jag när vi ska få privatekonomi som ett separat ämne i grundskolan?

Legoklenoder

Vilket legoset är oumbärligt i en AFOL's (Adult Fan Of Lego) samling? En Millenium Falcon, såklart! Till dags dato finns det fyra olika alternativ för den törstande legoälskaren - vi tar dem i storleksordning.

Först av allt: 4488, ett set från 2003 med 87 bitar.


Ett mycket prisvärt alternativ för den som inte vill ruinera sig. Jag har faktiskt två stycken själv. De lär stiga i pris. Här kommer nästa: 7190, från 2000 med 659 bitar.


Det här är ett dyrare alternativ. Det var den första Falcon som Lego producerade. Det är också det enda setet som innehåller prinsessan Leia med flätor i den gamla bruna nyansen <- nördigt, viktigt vetande. Kan man tänka sig att köpa setet utan Leia så blir det billigare. Jag har ett ex även av det här setet. Fick det billigt! Men vi går över till nästa: 4505, från 2004 med 985 bitar.

Det här setet är byggt i Legos nya färgschema. De grå och bruna nyanserna ändrades 2004, vilket inte var populärt i Legovärlden. Designen kan man dock inte klaga på! Jag har själv inte det här setet. Än. Det står på önskelistan.

Sist, men verkligen inte minst: 10179, från 2007 med 5195 bitar (ja, ni läste rätt).
Vad ska man säga? Alla legofantasters våta dröm, naturligtvis. Själv har jag inte lyckats lista ut hur jag ska motivera mig själv att lägga 6000 kr på ett enda legoset.. men det kanske kommer? Jag måste nog skynda mig, eftersom seten brukar finnas på marknaden runt två år. Star Wars-seten stiger dessutom i pris när de inte längre finns till salu i butik, så jag har inte lust att vänta på E-baypriserna. Det blir till att börja samla.....

Önska barn

Jag har förstått att ett säkert sätt att få många läsare till sin blogg är att skriva något som relaterar till sex i titeln. Så jag funderade länge på att få in ordet sex i titeln på det här inlägget. Fast jag tänkte inte prata om sex. Jag tänkte dela med mig av en oerhört välgenomtänkt teori som jag hade som liten, nämligen den om hur barn blir till. Och det hade ingenting att göra med sex.

Min mamma är socionom. När jag var liten jobbade hon med jobbiga saker som fosterhemsutredningar och LVU. Det var en värld som var helt främmande från allt annat som fanns i min verklighet. Många gånger tog min mamma hem barn till oss när hon gjort nån utryckning tillsammans med polisen för att omhänderta barn som for illa. Ibland när jag och min bror vaknade så fanns det andra rädda, arga, hungriga och smutsiga barn i det stora huset på landet. Så ända sedan jag var mycket liten fanns begreppet ”oönskade barn” i min begreppsvärld. Det fanns barn som ingen ville ha. Sorgligt men sant.

Men det fanns också motsatsen. Vi hade några rara grannar (ambulansföraren Lorentz och hans snälla fru) som av någon anledning inte hade några barn. Alla andra i kvarteret hade det, och jag förstod ganska snabbt att dom också gärna ville ha barn men inte kunde få det. Dom önskade sig barn, men det blev liksom ingenting. Så småningom adopterade grannarna en dotter, men det tog många år.

Här har vi ett oerhört intressant tankesamband. Det fanns alltså oönskade barn som ingen egentligen ville ha. Men det fanns också folk som önskade barn men inte fick några. Den logiska slutsatsen för en femåring var att barn är något man önskar sig, och så börjar dom växa i mammans mage. Storken har jag aldrig trott på – att barn växte i mammas mage och hur de senare kom ut hade jag helt klart för mig ända från början. Men hur barnen började växa var lite mera diffust. Eller, jag tyckte ju att det var glasklart. Man önskade sig barn och så kom dom – önskade barn. När det gällde de oönskade barnen så fanns det också en bra förklaring. Det var barn som mammorna inte önskade sig, men som ändå började växa i deras mage. Såna barn kunde ibland få komma och bo hos dom som önskade sig barn, men som av någon anledning inte lyckades få barn att börja växa i magen fastän dom önskade jättemycket.

Pappornas roll i det här var något diffus, i alla fall vad gäller själva tillblivelsen av barnen. Man kunde väl önska ihop, men det var mammorna som på nåt vis bestämde. Pappors uppgift kom senare, när barnen var födda. Pappor kör bilar med barn och mammor i, lägger ved i pannan på vintern, åker pulka med sina barn, låser huset på kvällen och hjälper mammor att dammsuga och barn att göra läxor. Enkelt och bra.

Det fanns liksom inga luckor i den här tankekonstruktionen, så det tog några år innan jag faktiskt – till min fasa – insåg att det ingick andra moment än önskande i produktionen av barn. Men det är en helt annan historia.

Dagens visdomsord måste i logikens namn bli: var försiktig med vad du önskar – du kan få det.

(nej, jag är inte gravid nu heller - bara fet)

Clever conversation

Igår när jag lyssnade på sportradion så spelades "Just the way you are" i originalversion med Billy Joel. En bra låt på alla sätt... om det inte vore för en av textraderna.

En bit in i låten sjunger Billy: "...don't want clever conversation.."

Det där får stå för dig, Billy. Vill du ha en bimbo att hångla med så är det okej för mig, men själv vill jag faktiskt ha någon form av clever conversation i min primära relation. Jag går igång på smarta killar, helt enkelt.

B-människor

Jag är helt klart en B-människa. Åtminstone enligt definitionen på den här sidan:

http://www.b-samfundet.se/

Jag har inga kor som behöver mjölkas, och ser därför ingen poäng med att vara vaken före 09.00*. Jag funderar allvarligt på att förskjuta min arbetstid några dagar i veckan. 10-19 vore störtskönt.

* Pius ser en poäng med att väcka mig runt halvsex på morgonen för att få käk, men det är en helt annan historia. Att jag har koskräck är också en annan historia.

Lilla legoskolan, del 1

eller "Allt du velat veta om Lego, men varit för rädd att fråga".

Första kapitlet

Lego är en förnämlig leksak. Den skapades i Danmark 1949 av Ole Kirk Christiansen, och har alltså funnits i mer än 50 år. Lego är ett familjeföretag och ägs fortfarande av familjen Christiansen, med huvudkontor i Billund.

Företaget har genom åren utvecklat konceptet och har idag en rad olika legolinjer för olika åldrar. På 1970-talet började de idag klassiska gula minifigurerna tillverkas, och fler och fler specialdetaljer och bitar tillkommer ständigt. Idag finns det legobitar i många färger och former.

Den mest heltäckande databasen över legoset har idag 7640 olika set registrerade. Gissningsvis finns det ytterligare några okända set, men det är rimligt att anta att det idag finns knappt 8000 olika legoset utgivna.

Lego har under det senaste årtiondet satsat mer och mer på licenserade produkter, där man samarbetar med andra företag om ett produktmärke. Exempel på detta är Star Wars, Harry Potter, Batman, Indiana Jones och Byggare Bob. Andra populära linjer är Creator&designer (back to basic, många vanliga bitar i stora lådor), Bionicle och Lego Tåg.

Och vem kan motstå läckerheter som snyggingen här ovanför? (nej, det är inte Noaks Ark)

...orden får snart inte rum!

För den som av någon anledning inte memorerat alla Galenskaparnas texter så är inläggets rubrik en strof som jag hämtat från en underbar sång, skriven av Jaques Brel...s bror, Kjell Brel. 

Ja, vad gör man när orden inte får rum? Man får helt enkelt följa den stora massan i spåren och starta en egen blogg. Det känns lite 2006, och för mig som är mycket trendig (öhö) känns det naturligtvis lite sent att börja blogga 2008. Jag skyller på att jag varit upptagen med annat. Det är ju så många saker jag måste hålla ordning på. Nåja, nu när jag har en egen blogg ska det minsann bli andra bullar.