Nu har jag bott i nya lägenheten i två månader. Tiden går. Det brukar dessutom ta tid inan ekonomin stabiliserar sig efter en flytt. Så även den här gången. Nu börjar jag dessutom ha hygglig koll på hur en normalmånad kan tänkas se ut, och därför har jag tittat på budgetkostnaden för en normalmånad anno 2013.
Den största skillnaden återfinns såklart under punkten boende. Jag har nu en bostadsrätt på 60 kvm istället för en hyresrätt på 47 kvm. Båda ligger i centrala stan, ganska nära varandra. Man skulle kunna tro att det påverkar boendekostnaden åt det dyrare hållet - men ack, vad man då bedrar sig. Jag betalade tidigare 6800 kr i hyra (inklusive vatten mm), och ytterligare ca 500 kr för hushållsel, hemförsäkring och TV-licens. Idag betalar jag på kronan nästan lika mycket för avgift till bostadsrättsföreningen och räntor på lånen som jag tidigare betalade i hyra. Då ingår en amortering på drygt 500 kr på lånet. Jag jämkar inte heller. Gjorde jag det så skulle min boendekostnad sänkas med ca 600 kr/mån.
Jag bor alltså lika centralt (möjligen ännu centralare). Jag äger mitt eget boende. Jag har ytterligare 13 kvm boyta. Jag amorterar, men jämkar inte. Min boendekostnad är i praktiken lägre idag än när jag bodde i hyresrätten. Det enda negativa jag kan komma på är att jag inte längre har en inglasad balkong med fantastisk älvsutsikt. Men jag har en stor balkong (som kan glasas in) med fint söderläge mot en innergård. Ett klart uppköp, med mycket större framtidspotential.
Orosmolnet är att jag fortfarande inte fått räkningen från byggfirman. Försäkringsbolaget (som ska slutbesikta) har inte heller hört av sig. Och nu har det som sagt gått två månader. Jag har valt att ligga lågt, men efter påsk ska jag kontakta firman och kolla hur läget är. Anledningen till att jag legat lågt är inte att jag glömt det, utan att jag varit strategisk. Det kostar ju pengar att flytta. Jag saknar fortfarande ca 10 000 för att kunna betala fakturan utan att låna pengar. Jag kan en vanlig månad lägga undan runt 5000 kr/mån om jag snålar litegrann. Två månader till så har det alltså löst sig utan att jag behöver hjälp. Ni fattar. Men som sagt, jag ska kolla upp läget med byggfirman och försäkringsbolaget.
Budgeten för övrigt bjuder inte på några större överraskningar. En positiv post är att jag avbetalade det sista på ett av mina studielån just innan jul. Dessutom baseras årets betalningar på min taxerade inkomst 2011, och i motsats till 2010 sålde jag då inte ett hus med vinst. Summa summarum en sänkt månadskostnad från 1768 till 1005 kr. Känns fint i plånboken. Räntan på det lån jag har kvar är dessutom löjligt låga 1,3%. Det innebär att jag i praktiken amorterar runt 700 kr/mån. Bra, bra.
Resten av posterna är ganska intakta. Mobiltelefon, fältsupport till Läkare utan gränser, kattförsäkring, fack/a-kassa och pensionssparande bjuder icke på några överraskningar.
Den förändring jag funderar på är strukturell. Jag har idag ett Coop-visakort med kredit/bonuspoäng. Den är gratis (nåja, Coop kostar 95 kr/år) om man betalar räkningen i tid. Det gör jag såklart. Kruxet är att jag inte bara köper mat på kortet, utan också andra saker. Jag har också ett vanligt bankkort som jag också köper saker med. Jag kan såklart lusläsa utdragen för att se vad jag köpt på båda korten, men det orkar jag faktiskt inte. Jag har därför planer på att ändra mina strukturer så att jag fr o m maj köper bara mat med Coop-kortet, och lägger alla andra inköp på bankkortet. Då kan jag få hyggligt grepp om mina matkostnader och övriga inköp. Jag är inte orolig över att de skulle vara jättehöga, men det kan ändå vara intressant att veta.
Nog om ekonomi för nu. Over and out.
