Elisabeth undrar om alla Sensus medlemmar verkligen är med på "andlighetståget". Själva formuleringen visar för mig att hon inte är klar över vilken roll ett studieförbund har.
Sensus har, precis som de flesta andra studieförbund, ett antal medlemsorganisationer och samarbetsparter på riks- och lokalplan. Svenska Kyrkan är den största medlemsorganisationen hos Sensus, men det finns många fler. KFUM, Bröstcancerföreningen, Lottakåren och Svenska Scoutförbundet är några exempel. Tittar man på samarbetsparterna finns en ännu större bredd: Ibn Rushd (muslimska studieförbundet), Lärarförbundet, Svenska Folkdansringen, Amnesty, Feministiskt Initiativ och Framtidsbildarna (KD:s studieorganisation), för att nämna några.
Det finns tre områden som Sensus vill lyfta fram: livsfrågor, mångfald och globala frågor. Kanske hade det varit enklare att undvika kontroverser om Sensus profil hade varit att ge kurser i engelska och företagsekonomi.. men oj, så mycket tråkigare det varit...
Ett studieförbunds roll är inte att arbeta för att alla människor ska tycka likadant. Studieförbundets roll är att folkbilda. Det görs inte genom att stryka medhårs och undvika sådant som kan ses som kontroversiellt. Att delta i Pridefestivaler runtom i landet är något som uppfattas som kontroversiellt från många håll. Men vilket värde har mångfalden om den inte får synas i verksamheten?
"Målet är att visa att andlighet ingalunda ligger i konflikt med hbt-kulturen" säger verksamhetschefen för Pride Park. Naturligtvis har han rätt i det. Människors sexuella läggning och identitet är ingenting som förhindrar ett intresse för andliga frågor. Däremot har det tyvärr ofta varit så att kyrkan behandlat hbtq-personers andliga frågor på ett i bästa fall styvmoderligt sätt. Det är dock ingenting som Elisabeth Sandlund bekymrar sig över i sin ledare.
Sensus medlemsorganisationer och samarbetsparter tycker inte likadant. Ibn Rushd och EFS står långt ifrån varandra på många områden, för att inte tala om Feministiskt Initiativ och Kristdemokraterna. Ändå finns de under samma paraply, och det är uppfriskande.
Det kan vara riktigt knepigt att konfronteras med tankesätt, religiösa/politiska övertygelser och normer som inte stämmer överens med de egna. Just därför är det så viktigt att inte dra sig undan när man konfronteras med mångfalden i praktiken. Att delta i Pride är ett utmärkt exempel på hur man kan göra detta.
Att uppmana Svenska Kyrkan, och till henne närstående organisationer, att lämna Sensus pga ett samarbete med Stockholm Pride visar på att behovet av att hitta mötesplatser där konstruktiva samtal om livsfrågor och mångfald kan äga rum är större än någonsin. Och sådana mötesplatser skapar man inte genom att öka avståndet till de personer och organisationer som representerar den vardagsnära mångfalden.
10 kommentarer:
Jag är faktiskt väldigt okunnig om Sensus, trots att du berättat om ditt jobb några gånger. Vi har inte berört just den här frågan, nämligen frågan om huruvida Sensus från början var ett kristet studieförbund?
Var det det, eller inte? En del organisationer har ju varit kulturkristna från början, alltså mer kristna såsom Kungen är kristen - av börd i första hand och sen om han vill även av tro.
När sådana organisationer går över till att bli icke konfessionella fullt ut, är det många som fortfarande tror att Sverige är ett kristet land, som reagerar. Dumt, tycker jag.
För den som inte tänkt på att studieförbund som sammanknippats exempelvis med kyrkan inte nödvändigtvis är "kristna", vilket jag kan tänka mig att Sensus gjort för många, blir det förstås lite konstigt med ett andligt tält i organisationens regi. Jag tror i min okunnighet att det kanske är därför folk reagerar.
Vore det en kristen organisation som samordnade det samma så skulle jag bita ifrån rejält på min blogg. Inte för att det sker i samarbete med Pride, utan för att det till sin utformning verkar religionssynkretiskt främjande (vilket jag tar starkt avstånd ifrån, i alla dess former).
*OT* glömde kryssa i att jag ville ha uppföljningskommentarer på mejl. Sådärja. Ursäkta.
Tror du att "studieförbundet" Bilda använder samma argument när de stöder kreationistiska utställningar, som jag menar går helt stick i stäv med allt vad bildning heter?
John:
Dagens nuvarande Sensus är en sammanslagning av tre studieförbund: KFUM-KFUK's studieförbund, SKS (Sveriges Kristna Studieförbund) och TBV (Tjänstemännens bildningsverksamhet). Man kan läsa mer om detaljerna här: http://www.sensus.se/Svenska/Om-Sensus1/Sensus-historia/
Sensus har alltid haft medlemsorganisationer med kristen profil, men har sedan 60-talet varit fristående. Det är alltså snart 50 år sedan själva studieförbundet var konfessionellt.
Jag tycker inte att allt som ledningen för Pride hittar på är bra, precis som jag inte gillar allt som t ex KD, FI, fackförbunden eller Svenska Kyrkan har för sig. Sensus roll är inte att likrikta - den är att folkbilda vuxna människor inom och utanför sina medlemsorganisationer. En av folkbildningens viktigaste metoder är att låta olika idéer och övertygelser mötas. Det är då de spännande samtalen uppstår. Just därför tror jag inte på idén att dra sig undan när man möter något/någon man inte sympatiserar med.
Björn:
Jag måste ärligt säga att jag inte riktigt förstår hur Bilda resonerar kring den frågan.
Såhär tänker jag: Jag tycker att det är OK om ett studieförbund finns med som arrangör av en sådan utställning om man också organiserar t ex uppföljande seminarier där man diskuterar kreationism vs evolution. Men att låta en sådan utställning stå oemotsagd tycker jag inte faller inom folkbildningens ramar.
Jag fattar inte vad Dagen är ute efter, mer än att sura, vad menar de med att det är dåligt med att inte sätta gränser för andlighet?
Synd att det inte framgår av artikeln att programmet i Pride House görs i samarbete med Svenska kyrkan.
Lina:
Jag tror att Dagen/Elisabeth S är ute efter att hitta skäl att övertyga fler än katolska kyrkan att lämna Sensus. Den nya ekumenikens gränser följer inte gamla uppdelningar. Katolska kyrkan och Livets Ord har t ex närmat sig varandra den senaste tiden.
Att "sätta gränser för andlighet" tycker jag är ett ganska dåligt ordval, men det jag tror att ES menar är att man på ett teologiskt plan måste avgränsa det kristna från andra religioner och tankemönster för att kristendomen inte ska blandas ut med andra religioner. Om det är så ES menar så kan jag förstå henne, även om jag inte håller med på alla plan.
Visst är det viktigt att som kristen kyrka hålla fast vid grunden för den kristna tron, och inte vända kappan efter samtidens vindar. Men det är lika viktigt att våga diskutera och omtolka sådant som faktiskt är diskutabelt inom den kristna traditionen - och det är där som folkbildningen har sin plats.
Man förstår alltmer att Katolska kyrkan gjorde rätt som lämnade samarbetet med Sensus och gick till Bilda som är betydligt mer tydligt i sin kristna profil.
Man måste bestämma sig för vad man vill göra, ska det vara något allmänreligiöst studieförbund så kan det ju vara vad som helst, men är det kristet så måste man dra gränser. Och deltagandet i Pride var ju skamligt.
Jonas:
Självklart är Bilda tydligare i sin kristna profil eftersom de enbart har kristna kyrkor och samfund som medlemmar. Sensus gör inte heller anspråk på att vara ett "kristet studieförbund" (om nu studieförbund kan vara kristna), utan arbetar kring centrala ämnen som mångfald och livsfrågor.
På vilket sätt anser du att det är skamligt att ett studieförbund finns i arrangemangen kring Pride?
Dagen har också missat en viktig detalj, och det är att tältet i Pride Park inte kommer att vara "spirituellt" som de ironiserar över i inledningen, utan just andligt.
Synd att en tidning som Dagen inte kan hålla isär begreppen och istället för dialog enbart söker konfrontation och i det passar på att förvrida begreppen för att nå en billig poäng.
Skicka en kommentar