Jag måste börja med att erkänna att jag aldrig har varit på Pridefestivalen. Någon gång har jag tänkt åka dit och jobba (lång historia) och på så vis också få gratis tillgång till en del konserter och seminarier. Än så länge har det inte blivit av.
Jag är kluven till Pridefestivalen i den form den finns idag.
Det positiva är att den lyfter fram HBT-frågor, vilket tyvärr är välbehövligt. Det är helt obegripligt att vi lever i ett land där människor ska diskrimineras även juridiskt sett pga sin sexuella läggning. Det känns märkligt att jag får gifta mig när mina homosexuella vänner berövas den rätten bara för att de älskar någon av samma kön. Pinsamt, Sverige. Pinsamt.
Det negativa är att jag befarar att Pride förstärker bilden av HBT-personer som en egen folkgrupp där alla gillar schlager, har för mycket smink (männen alltså, som bekant har ju lesbiska inget smink alls ), bär kläder med glitter och paljetter samt älskar Barbara Streisand och Ola Salo. Jag vet inte riktigt om det där stämmer med de HBT-personer jag känner. Min magkänsla säger mig att HBT-familjer lever ungefär som heteronormativa vaniljfamiljer. De storhandlar på ICA Maxi, hämtar/lämnar på dagis, svär över parkeringsböter och glömmer bort att bära ut soppåsen med räkskal efter lördagsfesterna.
Jag tycker av hela mitt hjärta att HBT-frågor är viktiga och ska lyftas fram i den allmänna debatten. Men om man ska diskutera Pridefestivalens vara eller icke vara så undrar jag om det positiva överväger det negativa när effekten blir att stereotyper förstärks.
Övertyga mig gärna om att jag har fel.
18 kommentarer:
Mm, håller med. Dessutom undrar jag lite vad denna uppvisning av stereotyper gör för nya generatiner av HBT-personer och inte då bara under Pride utan generellt i media.
Många av mina vänner som kommit ut som HBT-person har, enligt mig känt sig tvugna att ändra sin personliga stil till att passa stereotypen. Självklart upplever dom det som att det är då dom blir "sig själva", men jag kan inte låta bli att undra hur dom skulle ha förändrats om HBT-stereotyperna var så extrema.
Handlar inte Pride om att vara stolt oavsett hur man är, precis som man är? Handlar inte queer om att vara gränsöverskridande, åt varje håll som det är möjligt, dvs att inte vara stereotyp?
Är det inte en del av problemet att allmänheten vill tona ner HBT-kulturen? Jag menar inte att normalisera den som den är utan att förklä den i heteronormativitet. Dvs att legitimisera den enbart genom att göra den osynlig. T ex genom att avsexualisera den.
Jag är inte säker på något av det här, jag mest bara funderar.
Men jag har svårt att tänka mig att det negativa med Pride skulle överväga det positiva om man tänker sig att alternativet är inget Pride och vad det skulle innebära.
danitra:
Det är väl så att alla grupper har sina sociala koder, på gott och ont. HBT-gruppen är inget undantag från den regeln.
Det är bra att människor får uttrycka sig fritt. I det aktuella fallet kan det innebära påfågelsfjädrar och paljetter. Men vad innebär den friheten för de som ska uttrycka sig imorgon?
S:
Jag tycker att alla har rätt att vara stolta, och man ska inte behöva vara stereotyp för att vara stolt.
Men är det inte så att evenemang som Prideparaden skapar en egen stereotyp?
Jag tycker att Pride i sig är något som är bra. Men jag är osäker på om paraden gynnar HBT-rörelsen i det långa loppet.
Ja du, ser att du tänker det samma om Pride som jag - bara på lite färre rader :-) Usch så svårt det är att skriva på svenska när jag skriver mestadels på danska. Hoppas att du förlåter mina grammatiska fel och saknaden av ett extra t i diverse ord som är med dubbel-t på svenska men inte på danska!
Jag är ju ett offer för stereoptyperna, för när jag tänker på HBT associerar jag direkt till "Candy" i "Livet är en schlager" eller Robert De Niro som Captain Shakespeare i "Stardust".
Men om HBT ska kunna skapa de förändringar som störstadelen vill, så ska diversiteten framställas i större grad också.
Ordningsfrun skrev:
"Men om man ska diskutera Pridefestivalens vara eller icke vara så undrar jag om det positiva överväger det negativa när effekten blir att stereotyper förstärks."
Här håller jag med dig. Kanske får Pride till viss del motsatt effekt än önskad. Men. Jag tror att Pride behövs för att HBT-personerna ska få visa att de kan ta plats, att de har rätt till en plats i samhället precis som du och jag. Dock är det problematiskt med den onyanserade bilden. I mitt stilla sinne funderar jag på om personer som Göran Hägglund också har Pridefestivalens representanter på näthinnan när han säger att barn behöver två föräldrar - av olika kön. Så vad jag vill säga är att Pride gott kan fortsätta visa upp glamhomon, läderbögar, transor m fl, men samhället är i stort behov av en motvikt, något som visar upp bilden av "vanliga" HBT-personer.
Ordningsfrun: Ja det är det jag menar också. Att man kan gå i prideparaden utan paljetter och plymer och passa lika bra där ändå. Eller är det inte så? Jag vet inte, jag har inte sett den.
Det andra jag undrar över är vad som händer då vi skiljer på "vanliga" HBT-personer och "övriga". Är det då bara de vanliga som är accepterade och de andra representerar en slags avvart som vi t ex inte vill ha som föräldrar. Så är det ok om Göran Hägglund menar att de rumsrena bögarna kan få adoptera men då ska de inte sminka sig ch hålla på? Nej det är det väl inte.
Den här debatten förekom också kring TV-serien Queer as Folk där kritikerna menade att den förstärke negativa stereotyper medan skaparna menade att om de visar HBT-kulturens starkaste färger så kommer allmänheten att bli mer tolerant och ha lättare att acceptera de svagare nyanserna.
Det är väl ungefär 95% av alla som går i prideparaden som har vanliga heteronormativa kläder och är osminkade.
Men hur roliga är de att filma och fota?
Media har inte roligare än de gör sig.
Men för de hundratusentals människor som tittar live på paraden i sthlm så blir det väldigt tydligt.
ett tillägg:
Personligen så vill jag vara lite konfrontativ. Det är vi ju så sällan du och jag :)
Jag tycker att hela det här inlägget är så heteronormativt till sin natur så det i sig själv bevisar varför prideveckan och prideparaden verkligen fortfarande behövs.
(det här inlägget syftar givetvis på ditt blogginlägg och inte mitt kommentarsinlägg :) )
alex:
Åh, härligt - lite konfrontation är alltid spännande! :)
Att jag skriver heteronormativt är svårt att avhjälpa. Precis som alla andra är jag säkerligen fast i fler normer än jag själv inser.
Jag tycker att Pridefestivalen är både nödvändig och viktig. Det jag funderar över är om dess nuvarande utformning är den som bäst gynnar dess syfte.
*paus* Fast här inser jag att det kan finnas ett kommunikationsglapp. Jag tänker mig att syftet med Pride är att visa på att HBT-personer är lika vanliga/ovanliga människor som alla andra. Fast det kanske inte är det som är syftet?
S sa:
"Så är det ok om Göran Hägglund menar att de rumsrena bögarna kan få adoptera men då ska de inte sminka sig ch hålla på? Nej det är det väl inte."
Mitt yttrande om Göran Hägglund var i kontexten att glamhomon och läderbögar provocerar mer än de homosexuella som inte gör så stor sak av sin sexualitet. Denna provokation kan kanske försvåra för homosexuella i vissa situationer, t ex driva adoptionsfrågan. Jag tycker absolut inte att någon ska diskvalificeras som förälder på grund av intressen eller yttre attribut. Alla ska prövas (om vi pratar adoption) utifrån samma kriterier, homo som hetero.
S sa:
"[...] medan skaparna menade att om de visar HBT-kulturens starkaste färger så kommer allmänheten att bli mer tolerant och ha lättare att acceptera de svagare nyanserna."
Intressant tanke, helt klart ett perspektiv jag inte tänkt på.
missbhaven:
Jag tror att vi alla är offer för stereotyperna, mer eller mindre. Så i just det fallet är du inte unik :)
Frågan är hur HBT-rörelsen ska kunna framställa en stor grad av diversitet samtidigt som åtminstone delar av den vill slippa ses som avvikande?
taolin:
I like your point. Frågan är om det är praktiskt möjligt att samtidigt kommunicera multipla bilder av en grupp? Vi människor är ju rätt enkelspåriga...
Alexander resare sa:
"Jag tycker att hela det här inlägget är så heteronormativt till sin natur så det i sig själv bevisar varför prideveckan och prideparaden verkligen fortfarande behövs."
Nu var det iofs riktat till bloggaren, men jag tar åt mig. Tror det är svårt att som hetero i en heterofamilj i ett heteronormativt samhälle att sätta sig in i hur det är att vara HBT-person. Men jag försöker vara öppen och jag vill lära!
Kika gärna in på mitt inlägg i detta ämne (vi är en skrivgrupp som skriver om ett givet ämne, denna vecka Pride):
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.3714838
Jag skulle gärna vilja ha din syn på det jag skrivit.
ordningsfrun: ja, det är frågan. Man kan vilja och önska en massa, men vad är realistiskt?
s:
Jag tror att det går utmärkt att gå med i Prideparaden i sin Kapp-Ahl outfit :) Men precis som Alex skrev lär man ju inte hamna på tidningarnas förstasidor då, på gott och ont.
Jag tycker inte att man kan/ska skilja på "vanliga" och "andra" HBT-personer. För mig har t ex lämpligheten som förälder ingenting att göra med hur mycket man sminkar sig. Likväl återkommer jag till min fundering om huruvuida Pride i sin nuvarande form är det som bäst tjänar HBT-rörelsens syften. Kanske är det (som jag skrev nyss) jag som tänkt fel runt syftet?
Jag tänker mig att syftet med HBT-rörelsen är att bli erkänd som grupp med samma rättigheter som alla andra. Jag tror inte att det har med vanlighet/ovanlighet att göra. Dvs att det inte handlar om att definiera sig som grupp utan att kräva sin rätt till existens och respekt.
Skicka en kommentar