När jag åkte till jobbet förra veckan hörde jag en intervju med en företrädare för vänsterpartiet. Hon menade att det är dags att ändra på ärvdabalken så att även sambos ärver varandra. Argumentet för detta var att det är så många som lever tillsammans utan att vara gifta, och att de är omedvetna om att de inte ärver varandra.
Ursäkta, men jag förstår inte riktigt. Nu pratar vi om vuxna människor. Det finns massor av information som är tillgänglig i olika sammanhang, men farbror staten tvingar ingen att läsa den. Däremot är det din skyldighet att ta reda på vad som gäller. Har du fått barn och vill vara föräldrarledig? Ja, då får du ansöka om det, antar jag? Vill jag ha sjukpenning eller studiebidrag får jag ansöka om det. Vad hände med eget ansvar?
Programledaren i radio ställde en smart fråga. Hur länge ska man ha bott tillsammans för att räknas som sambo? Det är en bra fråga. Om jag bott tillsammans med någon i flera år, men inte gör det längre - får jag då ärva honom, även om vi inte bor tillsammans? Oj, vilket jobb det då blir att reda upp vem som ska ärva vem i framtiden...
Nej, för mig handlar det om personligt ansvar. Väljer jag att flytta ihop med någon under det som lagtekniskt kallas "äktenskapsliknande former", men inte vill gifta mig - ja, då får jag helt enkelt se till att ta reda på vad som gäller rent juridiskt. Det handlar om allt från att skriva testamente till att se till att sambon blir förmånstagare på min pension och eventuella försäkringar. Staten kan inte se till allt det där.
Borde inte staten se till att allt serveras mig på silverfat när det gäller information om rättigheter och skyldigheter? Nej. Deras ansvar är att se till att informationen finns tillgänglig. Måste man ta reda på allt själv? Ja. Man måste faktiskt det om man är vuxen. Oavsett om man är gift eller inte.
