Det går över?

Innan jag gick till jobbet idag gjorde jag misstaget att läsa en förskräcklig artikel i Aftonbladet. För att kort summera texten är det en tjej som skriver in till AB:s terapeut och frågar hur hon ska hantera det faktum att hon väldigt gärna vill ha barn medan hennes sambo säger att han inte vill ha barn över huvud taget.

Jag kan bara ana vilken oerhört knepig situation hon befinner sig i, och vill inte på något sätt förminska hennes dilemma. Det som upprör mig är terapeutens svar. Delar av det lyder såhär:

Aftonbladets relationsexpert Eva Rusz har något att säga till varje man som inte känner sig redo för föräldraskapet: – Det går över! Du växer in i det när det abstrakta blir konkret.

Eva Rusz anser att Julia definitivt inte ska böja sig för mannens önskan att inte skaffa barn.
– Jag tycker att hon ska försöka få sin sambo att ge med sig.
Men hur ska en man som säger sig inte vilja bli pappa kunna ändra sig?
– Han måste lita på att han växer in i fadersrollen under graviditeten, förlossningen och tiden efter, säger Eva Rusz.


Jag häpnar. Hur kan en terapeut uttala sig så oerhört respektlöst och rent ut sagt korkat? Det går över? Öh.. vad är det som går över om man inte vill ha barn?

Nejdu, Eva Rusz. Vad tror du om detta alternativa svar?


Hej Julia!
När jag läser ditt brev är det uppenbart för mig att du och din sambo befinner er i en knepig situation. Det första jag tänker på när jag läser det du skriver är att du och din sambo skulle behöva sitta ner och samtala med varandra om barnfrågan i lugn och ro för att se om ni kan hitta en väg framåt som ni båda känner er tillfreds med. Att vara oense i barnfrågan är svårt, men oavsett hur ni hanterar detta i framtiden är det viktigt att ni har pratat mycket med varandra så att era val är genomtänkta och välgrundade.

En människa som är tveksam till om h*n kan klara av rollen som förälder, med allt vad det innebär av livsförändringar och ansvarstagande, kan behöva stöttas av vänner och familj. Att bli föräldrer ÄR oerhört stort, det ska man inte försöka dölja. Samtidigt är föräldraskapet något som människor genom alla tider har klarat av. Ibland tror jag att vi undervärderar vår egen kapacitet att ta hand om andra människor, stora som små.

Din barnlängtan är konkret och påtaglig, och det är något som både du själv och din sambo måste respektera. Samtidigt måste ni båda också respektera att alla människor inte vill bli föräldrar. Din sambo säger själv att han är en av dem, och att han inte vill göra något som han kommer att ångra.

Jag skulle önska att det fanns någon enkel lösning att rekommendera för er båda. Tyvärr finns det ingen sådan. Det enda och bästa råd jag kan ge är att ni samtalar med varandra oerhört mycket. Hitta tillfällen när ni verkligen har tid att prata. Ta inte upp svåra frågor som denna när någon av er är hungrig, trött eller stressad.

Jag hoppas att ni båda hittar en väg framåt som är den bästa för er båda, oavsett om den innebär att ni fortsätter tillsammans eller väljer att bryta upp. Ta hänsyn och visa omsorg - men tvinga inte någon annan att kompromissa mot sin innersta vilja i barnfrågan. Den är så central att man inte kan kräva varken att en annan människa avstår från föräldraskap eller känner sig tvingad till föräldraskap.

Oavsett var era samtal landar: glöm inte bort att i alla situationer respektera varandras vilja och längtan. Var rädda om er själva och varandra.

Andlighetståget... Tut-tut!

Läser en spännande ledare i Dagen tidigare ikväll. Det är Elisabeth Sandlund, Dagens chefredaktör, som ifrågasätter att Sensus deltar i Stockholm Pride med ett "spirituellt tält". Förutom den hemska anglicismen (som inte riktigt funkar på svenska) har jag svårt att förstå hennes upprördhet. 

Elisabeth undrar om alla Sensus medlemmar verkligen är med på "andlighetståget". Själva formuleringen visar för mig att hon inte är klar över vilken roll ett studieförbund har. 

Sensus har, precis som de flesta andra studieförbund, ett antal medlemsorganisationer och samarbetsparter på riks- och lokalplan. Svenska Kyrkan är den största medlemsorganisationen hos Sensus, men det finns många fler. KFUM, Bröstcancerföreningen, Lottakåren och Svenska Scoutförbundet är några exempel. Tittar man på samarbetsparterna finns en ännu större bredd: Ibn Rushd (muslimska studieförbundet), Lärarförbundet, Svenska Folkdansringen, Amnesty, Feministiskt Initiativ och Framtidsbildarna (KD:s studieorganisation), för att nämna några. 

Det finns tre områden som Sensus vill lyfta fram: livsfrågor, mångfald och globala frågor. Kanske hade det varit enklare att undvika kontroverser om Sensus profil hade varit att ge kurser i engelska och företagsekonomi.. men oj, så mycket tråkigare det varit...

Ett studieförbunds roll är inte att arbeta för att alla människor ska tycka likadant. Studieförbundets roll är att folkbilda. Det görs inte genom att stryka medhårs och undvika sådant som kan ses som kontroversiellt. Att delta i Pridefestivaler runtom i landet är något som uppfattas som kontroversiellt från många håll. Men vilket värde har mångfalden om den inte får synas i verksamheten? 

"Målet är att visa att andlighet ingalunda ligger i konflikt med hbt-kulturen" säger verksamhetschefen för Pride Park. Naturligtvis har han rätt i det. Människors sexuella läggning och identitet är ingenting som förhindrar ett intresse för andliga frågor. Däremot har det tyvärr ofta varit så att kyrkan behandlat hbtq-personers andliga frågor på ett i bästa fall styvmoderligt sätt. Det är dock ingenting som Elisabeth Sandlund bekymrar sig över i sin ledare. 

Sensus medlemsorganisationer och samarbetsparter tycker inte likadant. Ibn Rushd och EFS står långt ifrån varandra på många områden, för att inte tala om Feministiskt Initiativ och Kristdemokraterna. Ändå finns de under samma paraply, och det är uppfriskande. 

Det kan vara riktigt knepigt att konfronteras med tankesätt, religiösa/politiska övertygelser och normer som inte stämmer överens med de egna. Just därför är det så viktigt att inte dra sig undan när man konfronteras med mångfalden i praktiken. Att delta i Pride är ett utmärkt exempel på hur man kan göra detta. 

Att uppmana Svenska Kyrkan, och till henne närstående organisationer, att lämna Sensus pga ett samarbete med Stockholm Pride visar på att behovet av att hitta mötesplatser där konstruktiva samtal om livsfrågor och mångfald kan äga rum är större än någonsin. Och sådana mötesplatser skapar man inte genom att öka avståndet till de personer och organisationer som representerar den vardagsnära mångfalden. 

Mer eller mindre okända partier...

Jag är kär. Föremålet för min kärleks heta låga är Valmyndighetens hemsida. En informativ, snabb och uppdaterad sajt med information - från en statlig myndighet! Jag dånar. 

Ikväll har jag hittat en lista över småpartier som fick bara några röster. Man kanske ska överväga någon av dem till nästa val? Några exempel: 

ATA- Anti tjej aktion   (sic)

Hasch Partiet

Miljöpartiet de röda

eller min favorit: 

Partiet för lättskalade apelsiner

Jag får nog läsa allas partiprogram mer noga inför nästa val.