"Att åka på weekendcharter till New York fixar väl vilket pucko som helst, men det är en rejäl utmaning att få en trist tisdag i november att svänga" - Täppas Fogelberg -
Ovanstående citat läste jag för några månader sedan. Nu när nyårsaftonen närmar sig kom jag att tänka på det igen. För allvarligt talat: hur roligt är det egentligen med nyårs- och midsommarafton? Hos mig väcker de mest ångest. I bagaget finns minnen av flera dylika kvällar när jag inte haft någonting för mig, och istället suttit ensam hemma framför TV:n med en mugg nyponsoppa. De senaste åren har jag inte varit ensam, men ränderna verkar inte gå ur. Visst har jag haft det trevligt.. men det är ändå något som ligger och gnager.
Jag tycker inte att nyårsaftonen och midsommarfirandet som koncept är roligt. Mina bästa och roligaste minnen handlar istället om helt vanliga kvällar när jag träffat vänner och vi har haft oväntat roligt. Just sådana tisdagar i novemer som Täppas beskriver.
Upphaussade kvällar ger mig prestationsångest. Men jag kan vara en j*vel på att få tisdagarna i november att svänga.
