Snufsan, Kulvert och Fanta?

Läste en rolig artikel i Aftonbladet idag:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3128426.ab

Skatteverket inför alltså mer generösa regler för namn, och jag är kluven. Vill en vuxen människa heta Plutten så.. visst. Jag har iofs lite svårt att se hur han ska kunna göra bra ifrån sig på en jobbintervju, men det är Pluttens problem. Så ja, vuxna människor borde kunna få ändra sina namn precis hur de vill. Där är jag t o m mer generös än skatteverket som har en del konstiga restriktioner kvar. Varför är det okej att ge sin dotter namnet Fanta, men inte Erik?

Däremot tycker jag spontant inte att man ska kunna ge barn vilka namn som helst. Bara för att föräldrarna tycker att namnen Banan eller Kulvert är fina så kanske inte barnen uppskattar dem lika mycket. Jag har inga problem med unika namn, men jag är nog konservativ i avseendet att jag tycker att det är skillnad mellan namn på människor och namn på t ex företag. Hur kul kan det vara att heta Volvo?

Sämsta rimmet. Någonsin.

Jag var länge övertygad om att tidernas sämsta låtrim fanns med i låten "Torka dina tårar adjö" med Kayo. Minns nån henne? Hon hade iaf två rader i ovan nämnda låt som löd ungefär:

".. så torka dina tårar och sprätta champagnen

Den har jag sparat sen vi var i Spanien.."

Idag kom jag att tänka på en sång som vi sjöng i barntimmarna på Filadelfia när jag var liten. Tant Lotten, vår barntimmefröken, var en rundnätt dam med hempermanentat hår och polyesterklänningar i storblommiga mönster. Vi hade en fin sparbössa med en liten negerpojke (som det hette på den tiden) som nickade till tack när man la en slant i sparbössan och sjöng: 

"Jag har en liten, liten slant med idag

Den vill jag offra här för hednabarn

En hälsning skall jag sända nu till Kina, Indien, 

Afrika och Mexico, ja till Brasilien".

Nåja, den underbara rimsången jag kom att tänka på var en helt annan: 

"Ett å två å tre å fyra

barnaåren är så dyra

Fem å sex å sju å åtta

jag vill ej från Gud gå borta

Nio tio och så elva

Jesu sällskap vill jag välja

Tolv och tretton, fjorton, femton

Nu till Jesus har jag vänt om"

Notera hur rimmen blir sämre och sämre för varje strof. Det där med "åtta" och "borta" gör sig dessutom bäst på göteborgska - inte västerbottniska. 

Nån som kan ett ännu sämre rim? 

Pridefestivalens vara eller icke vara

Jag måste börja med att erkänna att jag aldrig har varit på Pridefestivalen. Någon gång har jag tänkt åka dit och jobba (lång historia) och på så vis också få gratis tillgång till en del konserter och seminarier. Än så länge har det inte blivit av.

Jag är kluven till Pridefestivalen i den form den finns idag.

Det positiva är att den lyfter fram HBT-frågor, vilket tyvärr är välbehövligt. Det är helt obegripligt att vi lever i ett land där människor ska diskrimineras även juridiskt sett pga sin sexuella läggning. Det känns märkligt att jag får gifta mig när mina homosexuella vänner berövas den rätten bara för att de älskar någon av samma kön. Pinsamt, Sverige. Pinsamt.

Det negativa är att jag befarar att Pride förstärker bilden av HBT-personer som en egen folkgrupp där alla gillar schlager, har för mycket smink (männen alltså, som bekant har ju lesbiska inget smink alls ), bär kläder med glitter och paljetter samt älskar Barbara Streisand och Ola Salo. Jag vet inte riktigt om det där stämmer med de HBT-personer jag känner. Min magkänsla säger mig att HBT-familjer lever ungefär som heteronormativa vaniljfamiljer. De storhandlar på ICA Maxi, hämtar/lämnar på dagis, svär över parkeringsböter och glömmer bort att bära ut soppåsen med räkskal efter lördagsfesterna.

Jag tycker av hela mitt hjärta att HBT-frågor är viktiga och ska lyftas fram i den allmänna debatten. Men om man ska diskutera Pridefestivalens vara eller icke vara så undrar jag om det positiva överväger det negativa när effekten blir att stereotyper förstärks.

Övertyga mig gärna om att jag har fel.